Att vara motvallskärring på marknaden.

Intro

Att majoritetens åsikt är viktig för var och en är obestridlig: det sker mer eller mindre omedvetet och har studerats av beteendeforskare i många årtionden. I många fall är det sunt eftersom det är en helt naturlig reaktion som sträcker sig tillbaka genom årtusendena och ekar genom mänsklighetens stadier och epoker.

På stenåldern var det förmodligen smart att springa om några andra började springa. De kanske såg att en sabeltandad tiger som inte var tillräckligt rumsren hade vält stenkrukor i Runars grotta och höll på att löpa amok, eller att några tjommar med lustiga hattar från en främmande stam var på väg för att ställa till trubbel. Vi är flockdjur och vi tänker att det är bra att haka på strömmen, det ”alla andra” gör kan inte gärna var helt åt skogen korkat. Pudelns kärna till svårigheten att bryta sig loss från viljan att följa majoriteten är att det är för naturligt: det är helt enkelt inprogrammerat i vårt DNA. Om vi ser någon annan skratta eller gäspa blir vi, helt omedvetet, frestade att agera likadant. Vi lär oss prata och agera genom att härma våra föräldrar och omgivning. Varför denna biologilektion på en blogg som tydligen handlar om investeringar? För att det är ett stort hinder för oss alla när vi vill investera pengar framgångsrikt.

Svårigheterna med att vara contrarian 

Att vara contrarian (motvallskärring på ren svenska) handlar om att gå emot just det som våra instinkter säger till oss – att gå emot strömmen. För att det är så naturligt att agera som majoriteten är det bra att ibland stanna upp och försöka kämpa emot. Steg ett är att bli medveten om hur majoriteten påverkar ens beslut. Steg två är att försöka sig på en självständig och rationell analys av läget. Man stänger in sig i en mental saltgruva och gör sin egen analys och sedan tittar man på världen. Vad borde bolaget vara värt? Det är sundare än att titta på marknadsvärdet och sedan gå in och fiffla i sin excelsnurra för att rättfärdiga marknadens bedömning. Alla värdeinvesterare är inte contrarianer och alla contrarianer är inte värdeinvesterare, men för mig hänger de två koncepten ihop naturligt. Ska man köpa något till rabatt, helst en rejäl sådan, i förhållande till tillgångens fundamentala värde, är det svårt att köpa något populärt. Om alla älskar något kommer de att värdera upp det tills det inte är ett fynd längre. Omvänt kommer något hatat vid någon punkt bli så hatat att det blir köpvärt då marknaden redan satt en snara runt bolagets hals och räknar dagarna till hängningen i gryningen.

Kanske var jag född till att bli contrarian. När jag började lära mig krypa, ville jag krypa baklänges eftersom det var så trist att krypa som vanliga, dödliga spädbarn. På dagis skulle man varje morgon sitta och lära sig de andra barnens namn, men eftersom jag trodde mig kunna de andra barnens namn, ville jag till personalens förtret och förtvivlan springa ut och leka. Därmed sågs jag som ett säkerhetshot som äventyrade det strikta regelverket på denna fredens bastion. Läget blev ohållbart och jag flyttades till en dagmamma där jag i mindre grupp med likasinnade kunde leka hela havet stormar eller liknande anarkistlekar utan att behöva oroa mig för att jag skulle behöva traggla mig igenom de andra barnens namn. Vad min motvilja till att blint lyda order kom ifrån vet jag fortfarande inte, men jag tar den bekväma lösningen och skyller på mina gener.

Att det historiskt lönat sig att gå sin egen väg har visat sig bland annat av resultat som att bolag med låga värderingar mot vinster eller bokvärde eller så kallade net-nets överpresterar högre värderade bolag som marknaden per definition uppskattar mer, ofta kallade glamouraktier. Ett skäl till att glamouraktierna underpresterar är att investerare tenderar att extrapolera de senaste årens historik och dra för stora växlar på den begränsade perioden. De tror att stjärnorna fortsätter att glänsa i framtiden om de gjort det tidigare, eller att bolag som gått mediokert kommer att fortsätta göra så. Samtidigt är reversion to the mean något som slår till på bolagsnivå. Det är ett välkänt fenomen inom naturvetenskapen: saker och ting tenderar att sakta röra sig mot ett genomsnitt. Två basketspelare till föräldrar får inte i regel ett barn långt som en flaggstång, utan barnets längd är inte lika extrem som för päronen. På aktiemarknaden innebär det att bolagens lönsamhetsnivåer tenderar att röra sig mot ett genomsnitt i ekonomin. Bolag med rekordlönsamhet lockar till sig konkurrenter som trycker ned lönsamheten. Få bolag har verkliga långsiktigt hållbara konkurrensfördelar som gör att de kan upprätthålla en överlönsamhet.

Riskerna med att vara contrarian i dag.

Samtidigt kan man inte köpa vad som helst, så länge det är hatat och förvänta sig att göra en god affär. Mycket är hatat på goda grunder, men i allmänhet har jag en tro på att marknaden tenderar att vara för optimistisk ibland och för pessimistisk ibland. Det gäller att gå in i sådant som inte uppskattas av marknaden när oddsen är i ens favör. Att det är svårt att gå emot majoriteten på marknaden medger jag och det är vad det här inlägget handlar om. Vetskapen att det finns smarta människor där ute, proffs som lever på aktiemarknaden, som gör en annan bedömning, kan få vilken hårding som helst att bli illamående. Men det är precis vad det handlar om. Man måste göra sin egen bedömning av läget och man kan då bara svara för sig själv.  Det gäller att hålla ögonen öppna och köpa när lägena uppstår. Under högsommaren letas det i butiken mössor och under bitande decemberstorm letas det sandaler. Att våga göra det som är obekvämt, impopulärt och skrämmande är det som krävs för att vara contrarian. Det är inte för alla. När man går emot strömmen kan inte timingen vara perfekt för andra än spågummor och orakel. Därför är det oundvikligt att man under perioder underpresterar mot marknaden och då måste man kunna hålla huvudet kallt och inte ryckas med i marknadens nycker och infall.

Hur kan man göra det lättare att våga gå emot marknaden. 

Sammanfattningsvis ser jag det i grunden som icke önskvärt att följa majoriteten, även om det då och då kan vara nyttigt. När jag funderar kring fenomenet på börsen att följa majoriteten drar jag mig till minnes sirenerna. De är varelser i grekisk mytologi som med sin förtrollande sång lockar förbiseglande sjömän att lämna sina skepp och simma till deras ö, där de drunknar eller försmäktar på annat sätt. Lockelsen att följa majoriteten kan vara lika trollbindande som deras rop. Odysseus kom på hur han skulle kunna segla förbi ön utan att stöta på patrull. Han gav sina mannar order om att de skulle surra fast honom kring masten så att han inte skulle kunna simma iväg från båten när han hörde sirenernas sång. Sedan fick mannarna instruktioner om att proppa sina öron fulla med vax. Seglatsen fortskred efter dessa försiktighetsåtgärder utan problem. Odysseus – 1, Sirenerna - 0

På aktiemarknaden kan man liksom Odysseus begränsa sitt eget manöverutrymme (t ex genom regelbundet månadssparande). Den andra, men svårare vägen är helt enkelt stoppa öronen fulla med vax och ignorera marknadens nycker. Rent konkret är det bättre med en självständig analys av läget. Min filosofi att vara motvallskärring har lett till att jag är försiktig med att köpa högt värderade glamouraktier som har mycket att bevisa. Investerare letar ofta efter köplägen i bolag som redan uppskattas av marknaden. Jag försöker i stället leta efter morgondagens svanar bland de fula ankungarna. Fördelen är att de fula ankungarna inte har några förväntningar på sig och kan köpas billigare än bolag vars kvalitet alla redan beundrar.

Om några veckor, kanske tidigare, kanske senare, kommer ett inlägg om ett hatat bolag. Det är ett de mest blankade bolagen på amerikanska börsen. Gör marknaden rätt i att hata ett bolag som trots allt tjänar bra med pengar?