Att omfamna en Stor Stark - såväl bärsen, som på börsen

Tänk er tillbaka till tiden när ni var kring 18-årsstrecket. En milstolpe som för åtminstone mig var betydelsefull var när man första gången kunde gå till en pub och köpa en enhet öl. Man kanske hade provat alkohol innan som man fått tag i från någon skumraskfigur som sålt ett osorterat flak ur lastutrymmet från en vit van i Frihamnen eller fått testa en droppe när farsan knäckt en kall. Men att uppleva det själv är något annat. Att gå till det lokala sunkhaket på hörnet, med stapplande steg och med darrig röst svara "ingenting" när gorillan i dörren frågar hur många man har innanför västen. När det första hindret är avklarat måste man navigera förbi de halvdäckade lokala förmågorna som sitter med tomteluvan neddragen över ögonen och spelar på Jack Vegas-maskiner, vilka som Disney-julgranar illuminerar lokalen. Väl vid bartendern gäller det för att inte tappa ansikten inför grabbarna fullständigt,  att göra sin röst så mörk som möjligt för att sedan säga "En stor stark", på frågan vad det får lov att vara. Om det är Falcon, eller Sofiero eller smuggelöl från Falklandsöarna spelar mindre roll. Det kanske inte smakar som gudars nektar de första gångerna, men till slut lär man sig uppskatta smaken, man börjar bälga i sig bärsen. 

Sedan går en tid och precis som när Teddy Björnen Fredriksson glömdes bort så brukar man vid det här laget gå vidare till annan öl än trotjänaren Stor Stark.  Man börjar upptäcka mer exotisk öl. IPA, APA, porter, stout, suröl. Fantasin har inga gränser. Man börjar prata om hur mycket IBU (International Bitterness Units) en enhet har och ju mer exotiskt desto bättre. Det allra bästa är om det är keltiska druider som har gjort bärsen med humle som växer på en klippa på en ö dit man måste ha fyra olika tillstånd för att ta sig till. Man börjar se ned på sitt gamla jag. "Hur kunde jag dricka den där smörjan?". Nu har jag blivit upplyst, tänker man för sig själv. 

När ytterligare en tid har gått skulle man kunna tänka sig att metamorfosen är fulländad. Man har gått från att vara en av pöbeln som pimplar stor stark på löpande band för att skölja ned bamsewurren med ketchup till att uppskatta öl som en konstform. Öl som njutning, som ett ändamål högre än livet självt. Här händer dock något oväntat. I vart fall har det skett med mig och hela min umgängeskrets så det är möjligt att det är anekdotisk bevisföring. Nu går en rörelse tillbaka. I enighet med Newtons tredje lag att varje kraft har en motkraft av samma styrka men åt motsatt håll där man nu börjar uppskatta det simpla lagerölet, stor stark. Samtidigt ifrågasätter man varför man ska sätta sig på Akkurat på Södermalm och betala 100 kronor för 33 cl hantverksöl när Stor stark inte är så mycket sämre, i vart fall är prisskillnaden inte motiverad. 

Den här kallar jag Stor Stark-effekten. Man börjar med stor stark, går vidare till något annat, men inser att Stor Stark inte var så dumt ändå trots allt. För den som stannat i stadie två och inte vågat gå tillbaka till stor stark är det här ett försvarstal för de stora bolagen och att man inte ska rata dem bara för att de är stora. 

Jag vill betona att det inte är något fel på varken finare öl eller på mindre bolag. Jag dricker såväl IPA, APA och har ett gäng mindre bolag i väskan. Dock har inslaget av Stor Stark i min vardag ökat liksom inslaget av större och mer välbekanta bolag i portföljen över tid och det är det jag ska diskutera i det här inlägget.  

En liknande resa - från Blue Chip till Kalle Anka-cap till Blue chip

Jag tycker mig ha observerat att Stor Stark-effekten kan skönjas även bland investeringar. Om man är en fullständig rookie inom investeringar så kanske man börjar med investeringarnas Stor Stark; Avanza Zero, Atlas Copco, Investor, you name it. Stora, stabila välskötta bolag som tuggar på år efter år. Precis som med en Stor Stark kräver det inte särskilt mycket efterforskning eller tankeverksamhet. Jag har hört att det krävs 7 i IQ för att öppna en dörr och 3 för att stänga en dörr. Kanske är det därför att vara någon som "smäller i dörrar" är en sån stor förolämpning. Att beställa en stor stark kanske kräver 15 i IQ om jag skulle ge mig på en kvalificerad gissning. Att göra denna djupa analys och komma fram till talet 15 å andra sidan kräver kanske 30 i IQ. Att välja ut rätt öl på bolaget bland mikrobryggeri-hyllan är som att spela MS Röj och risken för minor finns alltid närvarande. Att köpa Avanza Zero kan en apa förmodligen göra.  

Efter ett tag börjar man tänka att det är tråkigt med stora bolag. Spänning är roligare och det är lätt hänt att färden nedför listorna börjar. Till slut hamnar man hos Kalle Anka-caps. Små obskyra bolag och som Dora utforskaren så tänker man att varför är det ingen annan som har upptäckt denna bortglömda guldklimp? Vissa personer fastnar här eller går över till öresaktiernas gudsförgätna och karga öken. Guldet visar sig ofta vara kattguld och krukan vid regnbågens slut är fylld av vatten, snarare än guld. Även om man håller sig till lönsamma och välskötta mindre bolag så kanske man fastnar här. 

Min uppmaning är då att våga tänka tillbaka på de stora bolagen. Våga överväga Stor Stark igen. Inget tjafs, inga konstigheter, bara humle, malt, korn och vatten. De stora bolagen är stora av en anledning och i nästa stycke ska jag skriva lite mer om varför de stora bolagen inte ska glömmas bort. Investor har levererat en årlig avkastning på 17 procent i snitt senaste 20 åren. Avkastningen kanske inte alltid finns i den obskyra diamanten gömd i gräset, utan den kan finnas till öppen beskådan för alla som vågar ta chansen. Det är bara det att ibland verkar det för enkelt. Någon som funderade på Investor 20 år sedan tänkte i många fall samma sak. Bolaget har överpresterat så länge, hur mycket mer kan det gå upp och hur kan de fortsätta slå börsen? 

Det behöver inte vara Ericsson, det finns dominanta bolag även på säg MidCap som kanske är marknadsledare inom sin nisch och som väntar på att bli köpta, det gäller bara att leta.  

Ett försvarstal för stora bolag 

Nassim Taleb har en del intressanta poänger i sina böcker och en av dessa poänger åskådliggjorde han med citatet att "Allt som händer, händer inte av en anledning, men allt som överlever, överlever av en anledning". Vi kanske inte förstår exakt varför men faktumet att ett bolag har överlevt så länge som det har gjort och lyckats växa sig stort är en intressant datapunkt i sig. 

Om du har två bolag, ett stort och ett litet, men inte vet något annat om verksamheten så kanske du ställer dig undrande till om det säger så mycket. Vi kanske jämför Viaplay mot ett betydligt mer välskött bolag som råkar vara mindre. Så kan det vara och vi kan bli lurade av slumpen i vissa fall, men vi vet en viktig faktor som är till det stora bolagets fördel. Stora bolag ramlar inte ned från himlen tillsammans med grodorna när Gud vill straffa mänskligheten. De har precis som människor varit mindre och sedan blivit större. Vad vi vet om det stora bolaget är därför att någon gång i dess historia var det nystartat och mindre. Sedan blev det mellanstort och till slut blev det större. Vad det indikerar är att det finns produkter eller tjänster som efterfrågas på marknaden, som är livskraftiga och samtidigt har bolaget överlevt längre. 

Att det kunnat överleva tyder också på att de har gjort någonting rätt och att affärsmodellen håller. Allt annat lika har det större bolaget gått igenom fler kriser, lågkonjunkturer och marknadsförutsättningar och överlevt varje gång. En rånarliga som gäckar polisen och drar land och rike runt och rånar postkontor måste ha tur varje gång. Det räcker att bli fångad en gång för att behöva skaka galler. Bolag måste också ha tur i varje kris. Om bolaget inte hade haft tillräckligt mycket tur i samtliga tidigare kriser hade de inte funnits till allmän beskådan på börslistorna idag. Slutligen tyder det på någon typ av konkurrensfördel för precis som med mäktiga granar i skogen är det kamp med de andra granarna om att få solljus. De träd som växer sig stora har gjort det i konkurrens med andra träd som inte överlevde. 

Det finns givetvis andra fördelar som kanske framstår som uppenbara men som ändå tål att upprepas. Förhandlingspositionen gentemot kunder och leverantörer är delvis en funktion av storlek. Man har hört skräckhistorier om Ericsson som squeezar små underleverantörer och säger att ni får betalt om 120 dagar, annars blir det ingen affär. Nu går Ericsson inte lysande men hade de inte haft sin styrkeposition vid förhandling osv hade det gått ännu sämre, det kan vi vara säkra på. Stora bolag tenderar att vara mer välkända och kan därigenom attrahera kompetens enklare än vad en källarrevisor kanske kan göra. Om du lägger pengar på forskning och utveckling kan du om du är Hexpol lägga betydligt mer pengar på att forska fram nya gummiblandningar även ett mindre familjeägt bolag kan göra då kostnaderna slås ut på betydligt högre volymer. 

Hur mycket mer kan det växa? 

En vanlig invändning mot större bolag är att de inte kan växa så mycket, de har ju redan en stark marknadsandel och att det inte kan hända så mycket med aktien. Om det är något jag tar med mig från Nvidias kursrusning så är det att du måste inte ha ett obskyrt bolag för att tjäna bra med pengar.  Bara i år är aktien upp 80 procent och ifall aktien en dag går ner så är det nästan som ett havande par som inte känner en spark i magen inifrån, att något måste vara på tok. Apple är ett annat exempel som fortsatt sin fantastiska resa långt efter att de tog fram sin iPhone och är nästan en 20-dubblare sen 2010, tre år efter att iPhone lanserades och fan och hans moster hade skaffat flera stycken både till sig och till husdjuren.

Det är ingen skillnad för en aktieägare om ett bolags marknadsvärde går från 1 miljard till 10 miljarder eller från 10 miljarder till 100 miljarder. Bägge ger avkastning på 10 x. Att vara med när miljardbolaget blir 10 x större kanske känns bättre, men det är ingen skillnad i termer av procent. Samtidigt torde risken i snitt vara lägre i det mer välbeprövade bolaget.

Swedish Match är en av mina bättre investeringar i procentuell avkastning då de köptes ut från börsen ett halvår efter att jag köpte dem. Dock var tillväxten fenomenal och hade inte svenska fonderna varit så ryggradslösa och offrat denna nationalklenod på ESG-hysterins altare, skulle avkastningen över tid blivit ännu bättre. Försäljningen av ZYN växte exempelvis 62 procent 2023. Varje dosa har man en marginal på över 50 procent, inte på bruttomarginalsnivå, inte på EBITDA-nivå utan på EBIT-nivå. ROIC kring 100 procent innebär att aktieägarna badar i pengar. Swedish Match hade om det fortsatt varit noterat haft market cap norr om 100 miljarder, men ändå hade man kunnat redovisa explosiv tillväxt. Så hur mycket mer kan det växa i stora bolag? Ofta betydligt mer än vi tror. 

SeSa SpA - ett sådant bolag

Jag ska inte bli långrandig och göra någon djupare analys, men jag tänkte dela mitt senaste innehav och det är SeSa SpA. Bolaget är en italiensk distributör av IT-produkter och tjänster samt en division som jobbar med mjukvaruintegration, systemimplementering osv. Man säljer produkter åt Microsoft, Cisco, HP, IBM osv, de stora drakarna i branschen. Marknadsandelen är norr om femtio procent på den italienska hemmamarknaden. Marknadsvärdet är strax under 20 miljarder SEK, vilket först avskräckte mig, men i linje med de tankar jag presenterade i inlägget tog jag en position i bolaget. Historiken talar för sig själv och bolaget värderas kring 13 x vinsten för nästa år. Omsättningen har vuxit i snitt med 12 procent per år och vinsten med 18 procent per år. Bolaget är till 50 procent ägt av grundare och historiken talar för sig själv. Bolaget tuggar på som en maskin, år efter år.

Långsiktiga grafen på omsättningen ger inte en annan bild. Det finns inte ett enda år med lägre omsättning än året innan. 

Visst det hade kanske varit roligare att plocka in bolaget när omsättningen var 7 miljoner 1994 och det var helt nystartat, men det borde finnas goda möjligheter kvar att växa. Dessutom till 13 x vinsten betalar man inte särskilt mycket för tillväxten. IT-distribution har den fördelen att det ses som ganska tråkigt och marginalerna är några få procent, vilket vid en första anblick kan få en att tro att det är en skräpbusiness. Dock är kapitalomsättningshastigheten betydligt högre och avkastningen på investerat kapital närmare 30 procent. 

Min första instinkt var att rata bolaget då det är för stort, för överanalyserat och därför rätt värderat. Som vi har märkt verkar felprissättningar gälla även större bolag. I Nvidias fall är det svårt att tänka sig att värderingen var rätt såväl sista december 2023 som idag, efter en uppgång på 80 procent. Antingen borde värderingen varit för låg eller så är den för hög nu eller så har det hänt fenomenala saker i bolaget på 4 månader. 

Slutord 

Det bästa tillfället att köpa ett storbolag var 20 år sedan och innan det blev stort. Det näst bästa tillfället är idag. Var inte rädd för det stora, det välkända eller det som inte är obskyrt. I likhet med mina lärdomar som jag beskrev i mitt senaste inlägg om att bland annat våga betala upp för kvalitet så är en av lärdomarna som jag vill belysa med det här inlägget att större bolag har många inneboende fördelar som inte ska förringas. En rolig anekdot är att numera när jag letar efter spännande investeringscase på börsdata och screenar går jag igenom bolagen från störst Mcap till minst, förut gjorde jag tvärtom. 

På börsen såväl som på pubscenen börjar man med det välbekanta och välbeprövade. Att inte krångla till det i onödan, men någonstans börjar man med det exotiska bärsen, begravningsbolaget i Långbortistan som har en stark marknadsposition i ytterkanten av Grönlands huvudstad. Att sedan våga gå tillbaka till och uppskatta mer välbeprövade bolag som även kan vara något större tror jag inte är av ondo. Det är en process där jag långsamt börjat hitta tillbaka till där jag började, i mitt fall har denna process tagit tiotals år. Gamla hundar kan inte lära sig att sitta sägs det, men i så fall kanske jag är ett undantag. 

Sammanfattningsvis har jag börjat uppskatta de stora och även medelstora bolagen som investeringsobjekt allt mer. De är stora och har överlevt och allt som överlevt, har överlevt av en anledning, även om anledningen kanske inte är uppenbar för oss. Nu ska jag gå till den solindränkta balkongen och knäcka en kall. Jag vet inte vad det kommer att vara för ölmärke men om jag skulle beskriva vad jag dricker för en treåring skulle jag kalla det "En stor stark". På motfrågan om jag syftar på frugan som har brödkaveln i högsta hugg när jag har glömt toalocket uppe eller på drycken kommer jag med stolthet peka på drycken. Skål! 

6 lärdomar från 2020 till 2024 om investeringar och stockpickning

Jag är inget stort fan av att posta portföljuppdateringar varje år där man kan se exakt hur portföljen har gått. Dels skulle jag förmodligen bara posta sådana sammanfattningar när jag spöat index med hästlängder. Alla de gånger när jag blir akterseglad hade jag som en räddhågsen CFO som smyger ut en vinstvarning på nyårsafton på sin höjd postat en fotnot. Däremot tycker jag att slutet på året ger en intressanta möjligheter att reflektera och att försöka dra lärdomar av det som hänt. Sommaren 2020 postade jag ett inlägg kring ifall värdeinvesteringen är död https://irvingsinvesteringar.blogspot.com/2020/08/vardeinvesteringen-ar-dod.html och mycket vatten har sedan dess flutit under broarna. Jag tänkte ändå försöka koka ned tiden från det inlägget fram till nu i några nyckellärdomar för mig och som jag tar med mig i min strävan efter att dag för dag, bolag för bolag, bli en bättre investerare. Jag tänkte diskutera vad jag tar med mig när det gäller stockpicking på bolagsnivå och det är sex lärdomar som jag tänkte diskutera i detta inlägg.

•      Den heliga graalen - Churn, churn och churn
•      Cykliska inslag är värre än man tror, ocykliska inslag är bättre än man tror
•       Undvik bolag med fokus på att höras rätt
•       Underskatta aldrig Reversion to the mean
•      Korsa aldrig röda linjer
•     Betala upp för kvalitet

Churn, churn, churn

Jag har länge funderat på vad den viktigaste faktorn är för ett bolags framgång, om det är ett starkt varumärke, välbeprövade produkter eller globalt ledande marknadsposition. Eller handlar det om en magiker till företagsledare och en excelninja till CFO som i en good cop/bad cop-setup skapar sällan skådade aktieägarvärden? Svaret för mig är nej, utan den faktor som är absolut viktigast i min mening och som borde ägnas allra mest uppmärksamhet är kundlojalitet. Om företaget går in i året med 100 kunder, hur många kunder har de kvar i slutet av året. Att ha befintliga kunder som drar ned beställningarna med 40 procent över hela linjen när det är lågkonjak är avsevärt mycket bättre än att förlora 40 procent av kunderna och få en liknande omsättningsminskning på 40 procent. När cykeln vänder upp igen kommer den som har kvar kunderna att få ökade beställningar medan den som förlorade kunder kan förlora ytterligare kunder. Av allt tid som läggs ned på att gräva om ett case, lägg merparten på att förstå kundlojaliteten.

Den absolut bästa branschen för aktieägare de senaste 100 åren är tobaksbranschen och en bransch med högre kundlojalitet än svår att tänka sig. Det går även att jämföra branscher som säljer commodities eller odifferentierade produkter, tänk på storbanker kontra flygbolag. Storbanker ger dig möjlighet att låna pengar, sätta in pengar och ha lönekonto där. Tjänsterna är exakt identiska. Flygbolag säljer dig en stol som tar dig från punkt a till punkt b. Storbankerna är betydligt mer lönsamma än det genomsnittliga flygbolaget och en väsentlig skillnad är att folk generellt sett inte vill byta bank. Det känns läskigt och obehagligt då det handlar om pengar och det är bekvämt att ha samma konto som man alltid haft där autogiro och liknande dras ifrån. Skillnaden i lönsamhet beror i allt väsentligt på lojalitet. När flygindustrin började utvecklas kunde man differentiera sitt erbjudande och ha kundklubbar och varma handdukar i första klass men i takt med att kundernas lojalitet har minskat har även lönsamheten eroderats. För bankerna har en sådan utveckling ännu kommit på skam.

Det är också värt att poängtera att ett bolag som inte talar om churn såsom Coca-Cola ofta tenderar att ha betydligt lägre churn än ett mjukvarubolag som pratar om churn i varje presentation såsom Netflix. Med låg churn kommer ofta möjlighet att ta bra betalt och därigenom ha goda marginaler samtidigt som det blir svårt för konkurrenter att ta dina kunder.

 

Ocykliskt tenderar att underskattas 

Ju längre tid som gått i min investerarkarriär desto mer har jag kommit att uppskatta ocykliska inslag i de bolag som jag köper aktier i. Det har flera fördelar, dels för bolaget, dels för mig som investerare som jag tänkte gräva ned mig i litet mer. Jag kommer osökt att tänka på en anekdot som Howard Marks brukar berätta om mannen som var 2 meter lång och drunknade när han korsade en flod som var 1,5 meter djup i genomsnitt. Vi kan inte överleva i genomsnitt, utan vi måste överleva varje gång. Om jag säger till dig att vi ska ta en spännande tur med fallskärmshoppning och oddsen för överlevnad är 98 procent kommer du sannolikt att avböja erbjudandet. Att ha en ocyklisk karaktär ger ett bolag stora fördelar gentemot mer cykliska jämförelseobjekt.

Ett ocykliskt bolag kan lägga mer långsiktiga planer och exempelvis anställa folk utan att behöva fundera på ifall de tre månader senare kommer att behöva sparkas. Sådana företag kan också undvika problemet som drabbar cykliska bolag kan få att när de har massvis med pengar finns det inget att göra av dem och när likviditeten har sinat och pengarna behövs som mest har verksamheten börjar generera förluster.

När det är lågkonjunktur och konkurrenter går på knäna det är då du skulle vilja ha en stor krigskassa för att exempelvis göra billiga förvärv eller återköpa aktier till skrattretande låga multiplar. Om du är för cyklisk kommer du dock inte att kunna göra det då din verksamhet kanske börjat blöda och du behöver spara alla eventuella överskott som genereras. När det i stället är högkonjunktur kommer du att ha för mycket pengar och kanske frestas att återköpa aktier eller förvärva den där konkurrenten tio gånger dyrare än i lågkonjunkturen. Den cykliska naturen i verksamheten kommer att göra att du inneboende ha större sannolikhet att inte fatta optimala beslut. Det kan också bli så att du som alltför cykliskt bolag, speciellt om finansiella hävstången är hög tvingas avyttra delar av verksamheten billigt eller liknande.

Ett bolag behöver inte vara helt ocykliskt i likhet med Astra Zeneca eller liknande utan har du exempelvis som Nordic Waterproofing hälften av försäljningen mot renovering vet du att den delen av verksamheten inte kommer att påverkas särskilt mycket av sämre konjunktur; ett läckande tak kommer du att laga oavsett vad. Den delen av företaget blir då den räddningsplanka som håller hela företaget flytande. Ett av mina större innehav Infracom säljer exempelvis bredband och mjukvara för telefonväxlar. Det är sådant som du inte kommer att skära ned på oavsett hur skralt det är i kassan.

För en investerare är fördelen att det blir mycket mindre en fråga om timing kring var du är i cykeln och hur du ska komma fram till en genomsnittlig vinst eller liknande. Ett välskött bolag som JM är som ett derivat på bostadsmarknaden och det blir en mycket större fråga om att timea ett köp rätt snarare än att kunna se den långsiktiga företagsberättelsen. Jämför det med ett bolag som Bravida som ökat omsättningen 8-9 procent senaste 10 åren och där marginalen ligger väldigt stabilt. Det blir betydligt enklare att förutspå framtiden och därmed kunna veta när värderingen är rimlig kontra att köpa JM 2021 för att sedan se vinsten säcka ihop helt.

 

Undvik bolag med fokus på att höras rätt

Det finns två typer av företagsledare som de allra flesta faller inom. En sort fokuserar på att göra rätt, medan den andra sorten fokuserar på att höras rätt. Den här distinktionen kommer från en intervju som gjordes med Nolatos VD. De har hamnat i vissa svårigheter på sistone då en stor kund dragit ned sina beställningar från dem men Nolato är den typen av företag som jag ser upp till och som har ett väldigt fint långsiktigt track record. ”Vår perfomance och nyckeltal kanske överspelar kommunikationsbiten. Vår filosofi är att det viktigare att göra rätt än att höras rätt.” Det är den här typen av mindset är exakt vad man letar efter snarare än någon som lovar att höja utdelningen 100 år i rad. Ett annat citat är från James VD för AQ Group som i en investerarpresentation sa att ”We are good at selling products, but shitty at selling the shares”. Det är sådant som får mig att le i mjugg. Ett bolag som fokuserar på att leverera aktieägarvärde och citatet ur senaste årsredovisningen befäster bilden: ”På AQ levererar vi aktieägarvärde. Vi har därför inga justerade vinstmått utan väljer att fokusera på vinsten som tillfaller aktieägarna. Vi har ökat vinst per aktie med i snitt 18% per år de senaste 10 åren och med årets sista kvartal har vi redovisat lönsamhet 113 kvartal i rad.”


En annan typ av företagsledningar skickar ut ett PM så fort de påbörjat en inledande diskussion med någon mjölnarson i kvacksalvartorp om att eventuellt teckna ett letter of intent snarare än när det finns en signerad order på plats. Undvik säljare som bara vill sälja in aktien snarare än att låta företagets prestationer tala för sig. För många bolag som under Go-go eran 2020 och 2021 använde nytrycka aktier som valuta för att finansiera förvärv blev det ett stort incitament att driva upp kursen för att kunna betala med ännu mer övervärderade aktier.

När jag skulle gifta mig några år sedan hade vi sett till att i vigselprogrammet skriva in Charlie Mungers citat ”The key to a happy marriage is low expectations”. Ju mindre haussad VD, desto lägre förväntningar generellt sett och desto högre sannolikhet till ett lyckligt äktenskap med bolaget

Reversion to the mean 

Det fenomen som är så vanligt i växtriket, bland människor och djur är reversion to the mean. Ett vanligt exempel är människors längd som tenderar att röra sig mot ett snitt. Två basketspelare som har en trevlig kväll under stjärnorna på Rhodos och som får bevittna resultatet nio månader senare tenderar att få ett barn vars längd är närmare snittet än vad föräldrarnas längd skulle ge sken av. En säsong med extremt torka varar inte för evigt och det är mycket möjligt att nästa säsong blir som en syndaflod av regn och manna från himlen. På aktiemarknaden tenderar trendlinjerna att dras ut alldeles för långt. Ett bolag som haft marginaler kring 10 procent i tio år i rad och sen får se sin lönsamhet tillfälligt upphöjd till 15 procent brukar inte sällan av marknaden börja betraktas som att det är 15 procent som är det nya normala. Det händer då och då att bolag med skakig historik förändrar bolaget i grunden och gör en resa mot betydligt bättre lönsamhet och tillväxt, så är fallet exempelvis för Note de senaste tio åren. Note tillhör dock undantagen och på varje Note går det mångdubbelt fler bolag som åter sjunker tillbaka till sin normala lönsamhetsnivå.

Se till att granska bolag över långa tidsperioder och att inte ta för givet att dagens vinst är det som värderingen baseras på särskilt om det är a) ett cykliskt bolag och b) vinsten avviker från historiska lönsamhetsnivåerna. Ett intressant fenomen är att djupdyka i hur sentimentet förändrades kring ett bolag som Byggmax. Direkt när pandemin kom slaktades aktien fullständigt och folk tänkte att ingen kommer någonsin vilja bygga någonting mer, i vart fall inte så länge wuhan-snuvan härjar och det kan ske i flera år. Inte långt senare började folk tänka att ”Det kanske inte var så farligt trots allt”. Sedan började de även tänka att när folk bara gick hemma och slog dank vid paddelbanor och spenderade all vaken tid i hemmet så kanske de skulle bygga trall i allt högre utsträckning. Då började aktien att handlas upp till rekordnivåer och vinsterna stod som spön i backen. Att någon som redan byggt trall så att det sprutar ut ur hela familjens öron inte är så sugen på att bygga mer var det ingen som tänkte på. Inte alltför långt senare var trallbyggarna en inte lika mangrann skara och kombinerat med högre räntor och mindre hemmajobb var det dags för aktien att åderlåtas ännu en gång på kort tid.

Vad hade förändrats med bolaget och lett till de tvära kasten fram och tillbaka? Marknaden hade draut ut trendlinjerna för långt och tänkt att varje stadium skulle vara för evigt. När det inte blev så, blev marknadens reaktion våldsam.

 

Det finns röda linjer som man aldrig ska korsa, oavsett pris och oavsett s.k. riskjustering.

Det finns vissa röda linjer som var och en själv måste avgöra men som man aldrig ska korsa. Låt oss säga att du kan investera ett bolag till låg multipel men där du inte litar på ledningen, hur mycket lägre ska multipeln vara för att du ska kunna köpa i relation till vad du annars hade kunnat betala? Det kanske går att med en superdator räkna ut någon formel för det, men för mig blir det uninvestable, då är det bättre att gå därifrån och rösta med fötterna.

Ett intressant exempel är Kalle Anka-cap bolaget Swemet med tusen Avanzianer bland ägarna. Börsvärdet är 45 Mkr. VD i bolaget verkar behandla bolaget som nån typ av lekstuga och antalet röda flaggor är fler än på röda torget vid årliga paraden. I slutet av 2020 sålde bolaget sin egen fastighet som Swemet var hyresgäst i till bolaget för 10 Mkr. Bolaget betalade alltså 10 Mkr för att slippa årliga hyreskostnader om 200 tusen kronor. Kunde bolaget verkligen inte hitta bättre användning för pengarna än detta upplägg med 2 procent avkastning? Swemet har per sista juni lånat ut 12 miljoner kronor utan säkerhet till det konkursmässiga bolaget Willak vars VD är son till Jan som är VD i Swemet. Inte nog med det, de har också tecknat avtal där Willak ska leverera lådor och komponenter till Swemet. Hur vet vi att dessa transaktioner sker på marknadsmässiga villkor? I slutet av september sade Willaks revisor upp sig och det ser inte ut som att man hittat en ny revisor. Många år står det i revisionsberättelsen att man inte betalar skatter och avgifter i tid och i flera av de senaste årsredovisningarna har de periodiserat intäkter fel vilket gett upphov till korrigeringar.  

Sedan har såväl far som son under hösten åtalats för svindleri.

”I veckan som gick skrev Dagens Industri att det NGM-noterade Willaks VD, Martin Axelsson och hans far Jan Axelsson, bolagets största enskilda ägare, åtalas för grovt svindleri och grovt insiderbrott.

Ekobrottsmyndigheten anser att Martin och Jan Axelsson lurat aktiemarknaden samtidigt som de drivit upp aktiekursen i Willak och kunnat tjäna miljontals kronor på detta. Martin och Jan Axelsson nekar till brott.

Under mars skickad Willak ut ett pressmeddelande som kunde tolkas som en helt ny stororder. Aktiekursen rusade direkt, vilket är vanligt när icke pålästa traders handlar i illikvida värdepapper. Martin och Jan Axelsson valde att i detta läge sälja av stora aktieinnehav. Den som var påläst hade sett att samma nyhet fanns med i den bokslutskommuniké som Willak publicerade i februari 2021.”

Tusen avanzianer väljer att dela säng med dessa hästskojare. Ibland finns det röda linjer som aldrig ska korsas. En röd linje som jag borde haft med facit i hand var min investering i Ferronordic. Jag värderade aldrig riktigt risken att Ryssland verkligen skulle invadera och bli Pariah för resten av världen. Det jag skissade på var att det skulle bli hårda sanktioner, inte att inget västerländskt företag aldrig skulle sätta sin fot i Ryssland mer. Jag litade på att Putin inte skulle vara beredd att sänka hela Rysslands ekonomi för att försöka ta över Ukraina. Jag tänkte att risken var inprisad men baserade det på sanktionerna 2014 och 2015 där maskinförsäljningen sjönk 83 procent. Eftersom Ferronordic klarade det med bravur tänkte jag att de skulle klara ett liknande scenario. Jag borde varit mer vaksam när det talades om invasion vad effekterna skulle kunna bli och att det alltid kan bli värre än sist

Betala upp för kvalitet

Den tid vi befinner oss i just nu, i januari 2024 är extra farlig. Inte för att jag vet om det kommer en krasch eller inte, eller för att aktiemarknaden har avslutat 2023 ruskigt starkt i snitt. Vad den stora rusningen i slutet av året dock leder många till, inklusive undertecknad, är att tänka att mycket ser dyrt ut och att börja leta efter kvarlämnade guldklimpar. Men precis som när ICA har reat ut potatis för 2 kronor kilot inför midsommar och när all potatis är nästan slut så är den kvarlämnade potatisen ofta kvarlämnad av en anledning. Det kanske är stora sporer på och potatisarna kanske i många fall skulle kunna göra cameo-appearence i 101 dalmatiner baserade på sina mindre smickrande utseenden. Jag är i Spanien över nyår och vi hade köpt in nån bubbelflaska för 3 euro som smakade sju svåra år. Vi kunde fått ett betydligt bättre bubbel för kanske 8 euro så ibland bedrar snålheten visheten. Det gäller även dassiga plagg som kanske inte håller så länge i stället för att betala något mer för kvalitetsgrejer.

Det är sällan ett stort misstag att betala 20-30 procent mer än man egentligen vill för ett kvalitetsbolag där man har rätt om vallgravarna och den underliggande verksamheten. Den stora nyårsraketen som riskerar att smälla upp i ens ansikte är att gå ut på riskskalan och hitta något halvsunkigt bolag som verkar billigt om vinsten håller sig konstant. News flash; vinsten håller sig sällan konstant. Jag har gjort den missen alltför ofta själv. Om man ska välja ett bolag, välj bolagets som är best in class. Välj Atlas Copco hellre än Sandvik även om Sandvik kanske har lägre multipel. På 5 år är Atlas upp 200 procent medan Sandvik är upp 70 procent och har sackat mot index.

När jag köpte Christian Berner Tech Trade kollade jag även på OEM som är best in class. Med facit i hand skulle jag hellre köpt OEM baserat på historiken som var bättre. Jag ville dock ha ett billigare case som var mer oupptäckt. OEM var dock mer upptäckt av en anledning visade det sig, som det ofta gör.

Slutord

Det blir sällan som man tänkt sig, varken i livet eller på börsen. Åren 2020 till 2024 för mig har varit extremt lärorika och jag är glad att ha fått uppleva sådana tvära kast eftersom det gjort mig till en bättre investerare. Att pengar inte är gratis gör att företag utan hållbara affärsmodeller slås ut, vilket torde vara alla till gagn långsiktigt. Jag har blivit bättre investerare steg för steg och hoppas kunna fortsätta den livslånga resan mot att bli bättre inom investeringarnas förtrollade värld så länge jag andas. 

Jag tror att en devis som kan sammanfatta det jag försöker säga med det här inlägget kanske kan vara att Bra bolag är alltid bättre än man tror, dåliga bolag är alltid sämre än man tror. Att köpa kvalitet och gråta en gång kan ofta vara bättre än att behöva gråta gång på gång och det gäller oavsett om man halsar halvdassigt bubbel för 3 euro eller köper en marginalspelare på börsen inom sin bransch som hade något lägre multipel än sektorkollegan. Att röra sig ut på riskskalan när allt verkar dyrt är nog det enskilt vanligaste misstaget och det som kostar mest bland de investerare som ändå varit med ett tag. Har man rätt om vad kommer när spela mindre roll som Buffett brukar säga. Det finns bolag som kommer att vara tenbaggers på tio år eller liknande och det är betydligt mer sannolikt att det är bland de bättre bolagen de kan hittas så det är bara att börja leta. Med två tomma händer och börsdata vid din sida, är möjligheterna oanade och tusentals stenar väntar på att vändas. Men kom ihåg att den enklaste personen du kan lura är dig själv.