Intro
När man står i den lokala ICA-butiken och ska köpa snask, läskeblask eller vad det nu än må vara är det lätt hänt att kön ringlar sig lång och under dessa tider kan man få uppenbarelser. Den kund som står precis före brukar ta extra lång tid på sig att betala kalaset av någon anledning och ska med nöd och näppe fiska upp några mossiga mynt som troligen inte sett dagsljus sedan åttiotalet. I denna process kan blicken börja flacka och leta efter någonting att vila ögonen på som är en gnutta mer intressant än snigeln framför. Då brukar jag börja titta på cigarettpaket som lättillgängligt hägrar ovanför kassan och det är inte för att jag är kedjerökare, aktieägare i tobaksbolag eller något annat. Skälet är i stället att cigarettpaketens yta till hälften upptas av texter om hur skadlig rökningen är, på direktiv av farbror staten. "Rökning kan allvarligt skada dig och andra i din omgivning" eller dylikt står det med prydlig text. Dessa inte särskilt subtila budskap är intressanta för det sätter tankarna i rullning.
Då brukar jag fundera på varför liknande skyltar inte finns i andra delar av samhället? Varning för beroende på nya mobiltelefonen eller varning för avundsjuka blickar på Ferrarin. Ett samhälle fullt av skyltar hade kanske fått ett löjets skimmer över sig och Sverige hade kanske blivit världens slagpåse att skratta åt. Tankarna är som ni märker inte särskilt realistiska, men hjärnan gör vad som helst för att fly tanken på att tiden i kön är fullständigt bortkastad. På aktiemarknaden finns liknande skyltar hos banker och andra i små texter på baksidan av prospekt och andra dokument som ska få hugade spekulanter att pantsätta hus och hem för att gå in på aktiemarknaden, gärna genom en dyr och halvrisig fond som kan bekosta en och annan flott villa åt ledningen. Kanske borde fler varningar om volatilitet vara på sin plats, givet den stora nervositeten som nyligen kommit upp till ytan.
Sömnlösa nätter och effektiva marknader
På senare tid har börsen gått ned något och vissa personer får skrämselhicka och frågar på forum och annat med gråten i halsen om de ska sälja av alla sina börsplaceringar för att rädda det som räddas kan av familjesilvret. Hulkande och med rödgråtna ögon vill de borra ned huvudet i kudden eller likt en struts ned i sanden och aldrig mer höra talas om aktier. Åtminstone innan innehavet är på plus för då blir det annat ljud i skällan och klackarna slås i taket. På samma sätt som ögonen är spegeln in i människans inre ses kursen av många som spegeln in i bolagets inre.
Att tänka så är naturligt om man ser aktier som symboler som blinkar varje sekund för varje kursändring. Aktiernas pris är enligt detta synsätt direkt kopplade till värdet. Har aktien gått ned är företaget mindre värt och detta synsätt är läget som borde råda ifall marknaden var helt effektiv. Går jakmjölkspriset i Mongoliet ned 10 % kommer marknaden i ögonblicket av några sekunder justera sina förväntningar på alla bolags framtida kassaflöden och vinster. Att syssla med fundamental analys är med andra ord ett överflödigt sisyfosarbete, en syssla som aldrig kommer leda till någon överavkastning. Kreti och pleti har samma publika information tillgänglig och kan dra samma slutsatser om företagets framtid. Tänker man så har jag full förståelse för en oro och rädsla som uppkommer om ens aktier går ned, värdet sjunker ju i samma takt!
Uppenbarelsen
Tro mig, jag var likadan en gång i tiden. Mitt aktieägande var spekulativt och jag trodde att jag kunde förutspå marknadens cykler. Det kunde jag, men på så sätt att jag köpte när det var dyrt och sålde när det var billigt. Kombinationen var inte lyckad, men i strävan efter att köpa billigt och sälja dyrt blir det ofta tvärtom. Varje procent som ett innehav gick ned började jag gå runt i cirklar och tugga fradga, inte på riktigt förstås, men det var så det kändes. Varje nedgång var en outhärdlig kamp på liv och död. Varje sekund var det frestande att kasta in handduken och sälja innehavet för att undvika mer elände. Enligt legenden satt Newton och slumrade under ett äppelträd och upptäckte gravitationen när ett äpple vinande med ett ömt knyck landade i hans hårbotten. Upplevelsen var något liknande för mig när jag började läsa om värdeinvestering: att pris och värde är olika saker. Hela mitt sätt att tänka förändrades radikalt och utan uppenbarelsen som jag fick hade jag haft svårt att utvecklas som investerare: marknaden har inte alltid rätt och kan vara manodepressiv.
I stället började jag att tänka som en ägare i ett bolag. Jag äger inte en papperslapp, utan en andel av företaget. En ytterst liten andel av företagets tillgångar, kassaflöden och vinster tillhör mig. Dagligen arbetar företaget med att producera varor som säljs och av vinsten får jag en liten del. Företaget fortsätter att göra så även om aktiekursen tar stryk eller om sentimentet går söderut. Värdet av företaget ligger i hur insatsvarorna kan förädlas till varor som kan säljas dyrare till kunder.
Först när jag anammade detta synsätt kunde jag uthärda kursnedgångar bättre. Så länge inget har förändrats fundamentalt i företaget, är värdet någorlunda intakt, men om priset sjunker innebär det per definition att investeringen nu är säkrare än tidigare. Om en tillgång är värd 100 kronor, men handlas till 80 är det en marginal på 20 %. Ju mer priset sjunker, desto säkrare blir det och i samma veva började jag ifrågasätta uttrycket "High risk, high reward". Snarare är det tvärtom, ju billigare något kan köpas desto lägre är risken, samtidigt som potentialen är högre.
Implikationer
Uppenbarelsen jag fick var en pånyttfödelse på så sätt att jag nu kunde vara mer tålmodig. Som jag sagt tidigare är börsen en plats där pengar långsamt flyttas från de otåliga personer som vill ha sin marshmallow direkt, till de som har nerverna att vänta och vara tålmodiga. Jag välkomnar därför en nedgång på börsen, för att jag är långsiktig och inte kortsiktig spekulant. För mig kan gärna börsen gå ned till nivåerna 2008 och stanna där i fem år. Det skulle leda till att jag för mitt nysparande skulle få fler företagsandelar och att mina utdelningar jag får varje år kan köpa mig fler andelar. Nedgångar är välsignelser som jag inte bara välkomnar, men också hoppas på och önskar. De är lika naturliga som årstiderna i naturen och inget att vara rädd för.
Går börsen ned, gäller det att kunna ha tålamod: jorden kommer inte att gå under den här gången heller. På lång sikt är det svårt att vara annat än optimist när man ser hur mycket bättre vi har det än våra föräldrar hade det, eller hur deras föräldrar hade det. Orosmoln kan då och då torna upp sig i horisonten och förmörka solen, men solen kommer inte att sluta skina. Frågan alla som är på börsen bör ställa sig är ifall de hade kunnat klara en nedgång på femtio procent psykiskt. Många skulle inte det och frågan är då ifall börsen är rätt lekplats eller om det finns roligare ställen att leka på, där vågorna inte är lika höga.
En tröst i mörkret
Slutligen har jag en tröst till alla er där ute som fortfarande grämer er för att börsen har gått ned och att monopol-pengar har försvunnit från kontot. Det är betydligt värre för mig. Varje månad och år som börsen går upp är en sorgens dag för mig. Vad det innebär är att värderingarna ökar (multipelexpansion) och att det blir svårare att hitta köpvärda bolag. Många gånger har jag fått gråta mig till sömns för att nedgången aldrig kommer. Ibland har jag gått så långt att jag tagit mig till den lokala parken för att kasta ut brödsmulor till duvor, allt för att slippa tänka på eländet och misären på en marknad som aldrig vill gå ned. Kanske och bara kanske kan vi få se en större nedgång snart, men jag har inga högt ställda förhoppningar. Enligt min kristallkula kan det dröja ett tag till. Mellan snyftningarna letar jag med ljus och lykta efter köpvärda bolag, men det är tufft. Förhoppningsvis kan det snart bli lättare.
Hur ser ni på nedgångar? Skulle ni klara en nedgång på 50 % ?
Nedgångar i enskilda bolag på 50 % har jag tagit utan att blinka.
SvaraRaderaJust nu känner jag precis som dig och efter att ha haft svårt att motivera mig under senaste tiden börjar intresset för aktier att öka när Meknomen kostar 140 kr och andra aktier också börjar se okej ut.
Jag var också likadan en gång i tiden. Flöt omkring på börsen utan mål och mening, men sedan dök Graham upp och ändrade på det!
SvaraRaderaJag läste nyligen Guy Spiers bok "The Education of a Value Investor" och i den är en av hans tumregler att man ska ställa sig frågan om man klarar av en nedgång med 50 % i den enskilda aktien. Det tror jag är en viktig fråga att ställa sig, men det är viktigt att påminna sig ibland när det har gått upp under en längre tid. Jag köpte själv Nordic Camping för ett tag sedan till en värdering som inte var något fynd, utan snarare en normal värdering (P/E på kanske 13-15 på årets vinst). Det är inget fynd och om värderingen går ned 50 % skulle jag nog sura en del, så min slutsats är att jag kanske borde ha avstått från köp.
Samma problem dyker upp i alla megacaps med premiumvärdering. Även om ett bolag som Elekta historiskt har värderats kring P/E 30 betyder det absolut inte att det är något fynd vid P/E 24. Om vinsten minskar lite och multipeln kontraherar så blir det inte särskilt bekvämt längre.
I alla mina andra innehav skulle jag utan problem klara en nedgång på 50 %, men jag skulle vilja ha en kassa på sidan av för att kunna öka, utöver nyinsättningarna. Hur stor den kassan ska vara är en fråga som jag inte har något riktigt bra svar på, men jag klurar och är närmare svaret än någonsin ;-)
Att vara bekväm med en 50-procentig nedgång på det viset går endast om man kan skilja på pris och värde på den digitala papperslappen i fråga. Vid en mindre börsnedgång som den vi nu har sett bekymrar jag mig inte alls över att priset går ned, utan bara över att jag inte har torrt krut för att köpa mer :-)
På lång sikt vill jag dock se att börsen går upp, eller i alla fall de enskilda bolagen som jag äger. Det beror på min strategi att köpa bolag som är (förhoppningsvis) tillfälligt pressade och sälja när de har normaliserats. En evig bear market passar bara den som har en evig buy-and-hold-strategi, men då passar den bra!
Förresten, den dagen jorden går under spelar det ingen roll om man har sålt i panik eller om man ligger kvar i väntan på återhämtning. Den som ligger kvar har däremot allt att vinna på att ligga kvar utifall jorden faktiskt inte skulle gå under den här gången heller.
Mvh
PS. Jag skulle vilja nå dig på e-post. Kan du mejla mig på kenny@aktiefokus.se ? DS.
Spiers bok låter intressant, men det är med böcker som mycket annat: de kan visa vägen, men vi måste själva vandra den. Fick du några aha-upplevelser eller var det mest intressanta tankar?
RaderaFörstår att det kan vara svårare att ta nedgångar beroende på strategi. Särskilt net-nets där man ska äga max ett antal år, det är aktier man egentligen lånar snarare än äger på längre sikt.
Det här med kassa är svårt, för samtidigt som jag vill tro att det alltid finns köpvärda bolag är det svårt att inte tänka alternativkostnad. Att inte ha cash när väl skiten träffar fläkten är relativt tungt. Man är ett barn i en godisaffär men farsan valde att stanna i bilen utan att ge en pengar.
På lång sikt tror jag att börsen går upp, historiken talar för det och så länge världen över tid blir bättre och vi får allt bättre levnadsstandard, fäster jag tilltro till att utvecklingen fortsätter.
"Ibland har jag gått så långt att jag tagit mig till den lokala parken för att kasta ut brödsmulor till duvor, allt för att slippa tänka på eländet och misären på en marknad som aldrig vill gå ned." LOL. Så jäkla skön :)
SvaraRaderaJag ligger med 80% i strategisk reserv som väntar på att mobiliseras. Det blir lite instick i veckan. Men jag vill ha mer nedgång innan dagen D.
80 % låter mycket, beror det på att du anser att värderingarna på börserna i dag är ansträngda eller är du en evig björn?
RaderaAvsaknad av strategi har gjort att jag mest har lagt kapital på hög. Nu känner jag mig mogen kunskapsmässigt men marknaden står som den står. Tillvidare blir det små instick på för mig när tillfälle fås, exempelvis nu.
RaderaMen för att gå fullt offensivt så väntar jag på den riktiga trendindikatorn. Kaos. Det kan ta tid men jag har fått för mig att tålamod och att inte förlora pengar är viktiga regler.
Fö så tycker jag att det lätt blir att jag tittar in för ofta på depån. Det är gött att bara köpa och köra på med andra intressen och låta aktierna jobba för sig själv.
SvaraRaderaKöpte vid nedgången 2008 och sket i att logga in på depån på över 1 år. Det var riktigt skönt sätt att hantera en nedgång på.
Jag tror inte att man ska inbilla sig att man hanterar nedgångar på 30-50% särskilt bra. Man lär påverkas som alla andra, utan frågan blir hur mycket bättre man klarar nedgångar än omgivningen.
SvaraRaderaKanske så det är, men jag ser det som en ganska cynisk (kanske mer realistisk inställning). I min portfölj har exempelvis AQ Group gått ned nära 25 % och det har inte bekommit mig ett dugg. Visst kan man argumentera för att hela portföljen inte decimerats med en fjärdedel, men ändå: jag vill tro att jag skrattar av glädje när kurserna går ned, givet att inte fundamenta försämras i samma takt.
RaderaDet beror på HUR man hanterar den. Jag tror folk har för lite intressen vid sidan av. Går och kollar bara för att kolla på depån, precis som många gör med facebook. Då är det lätt att låta känslor styra vips så har man ändrat sig och vill kanske sälja för att det har gått ner, eller för att någon annan tjänar mer pengar snabbare etc
RaderaJag loggar helst bara in när jag vet att jag skall köpa. Sedan går jag och tränar, äter god mat, läser en bok eller något annat. Seriöst, hur kul är det att kolla på siffror?
Fanat1c har många bra poänger. Jag tänker exempelvis läsa en tidning med mer "professionell" rubriksättning än di vid en större smäll.
RaderaIrving Kahn du har nog bättre koll på hur du lär reagera än jag. Tror du likt mig inte har några större problem med att avvika från omgivning på marknaden (eller i andra avseende).
Jag som är (i min egen ödmjuka bedömning) extremt contrarian i allt jag gör, har upplevt ont i magen och dylikt vid större nedgångar. I enskilda innehav har jag sällan problem med nedgångar såvida inte min bedömning av fundamenta förändras. Men när marknaderna går oavbrutet nedåt och konjunkturen försämras är det lätt att bli påverkad. Man börjar undra över potentiella värsta scenarion och om ens värderingar av bolag verkligen stämmer. Att sedan ta positioner mot den stora massan och aktivt säga ni har fel upplevs som svårt av de flesta. De finns de som är opåverkade (Monish Pabrai) men de är ytterst få. De flesta påverkas på något plan och frågan blir därför om man hanterar smärtan så pass bra att man kan genomföra de investeringar som krävs för att nå framgång.
Sättet jag blir påverkad på är att girigheten kan ta överhanden. I stället för att köpa bolag som ser billiga ut nu, vill jag vara girig och vänta på att de går ned i pris. Även på bolagsnivå kan det börja kännas obekvämt i sådana innehav som var relativt högt värderade som man bara "ridit vågen" på. De kanske bara sjunker tillbaka till en normalvärdering som är rättvis. Det har att göra med oviljan att sälja. Bolag där jag blir som gladast för nedgångar är sådana bolag som är billiga, men som blir betydligt billigare. Huruvida man borde sälja innehav vid minsta övervärdering är å andra sidan en fråga jag ständigt brottas med.
RaderaDe flesta bloggande värdeinvesterarna verkar se market-timing som något katten har släpat in, fy skam osv.
RaderaKanske är det inte antingen eller utan en hybrid som kan vara intressant i det långa loppet? Ja det kanske hänger mer på personligheten än några absoluta sanningar.
Girighet är väl bara toppen på ett isberg där basen är förmågor som är av godo då de förvaltas väl?
Hur ser jag på nedgångar: Beror på tillfället, omständigheter osv
Skulle du klara en nedgång på 50%?: Still alive and kicking
Snm
Bra skrivet. Är själv lite orolig för hur jag ska reagera, eftersom jag inte har något direkt inflöde i portföljen och en väldigt liten kassa. Finns ju alltid lite att klämma ut om börsen blir riktigt billig, blir det finanskrisvärderingar kan jag tänka mig att leva på nudlar ett tag :D Men som sagt, lite orolig ändå. Har dock varit med om ganska stora rörelser förut och om inte hela portföljen varit -50% så är det inte långt ifrån. Och den gången var jag bara köpsugen.
SvaraRaderaJag tycker man kan syssla med lite marknadstiming genom att hålla en kassa och justera denna efter hur attraktiva investeringsalternativ man finner. Detta är dock svårare i praktiken och jag har valt att inte hålla någon stor kassaandel nu när jag är student. Jag har väldigt svårt att hålla mig från att köpa när jag ser ett billigt bolag och har pengar över.