Varför älskar jag aktieanalys?

Nu kommer jag delvis att skriva för en redan frälst skara. Ni som läser den här bloggen kan inte gärna hata investeringar, men det finns andra aktörer på marknaden, som det så fint heter på ekonomernas fikonspråk. Ibland får jag frågan om jag har någon hobby. Ett klassiskt svar på frågan är exempelvis att man gillar att släpa en bag med klubbor ut på ett torrlagt fält och slå på vita bollar tills man storknar. Ett annat är att man gillar att samla på frimärken, plocka svamp (hallucinogena svampar kan vi lämna därhän) eller måla hötorgskonst. När jag svarar att jag älskar att investera och analysera bolag brukar jag mötas med skepsis. Ofta går det att se hur de tycker synd om mig. Som om det är något jag blivit påtvingad genom min ekonomiutbildning eller att jag är en gniden lirare som tycker investeringar är urtrista, men som gör det bara för pengarna. Varför tycker jag att det är så kul då?


Att se sig bli bättre och få erfarenheter är givande

I likhet med de flesta intressen blir man bättre genom att få erfarenhet. 2009 skedde något extraordinärt, en flock med fåglar fastnade i motorerna på en jumbojet i New York. Piloten, Chesley Sullenberger handlade resolut och valde att landa i Hudson-floden. Ingen kom till skada och den ödmjuke piloten blev hyllad som en hjälte. När han blev intervjuad om sin prestation sade han något väldigt klokt relaterat till erfarenhet (han var nära 60 år när olyckan skedde). "I 42 år hade jag gjort små men regelbundna insättningar på erfarenhetens bankkonto och 2009 hade jag nog med medel för att kunna göra ett stort uttag." Varje affär, varje solskenshistoria, varje medioker resa och varje misslyckande är en erfarenhet. Att lära sig nya saker är givande och när folk som Buffett på ålderns höst gör misstag inser man att det inte går att bli fullärd.

Att titta tillbaka på sina investeringar och sina resonemang är också givande, lite på samma sätt som att titta i släktalbum. På flagnande sidor ligger gulbleka och sepiafärgade bilder där som en påminnelse om en svunnen tid, en tid som inte kommer tillbaka. När man ser ett foto går det ofta att tänka tillbaka på den tiden och bakgrunden till när fotot togs. På äldre dagar inser man att synsätten och erfarenheterna förändrat en, men det kunde man inte se då, just i ögonblicket då fotot togs. Referensramarna förändras och därför rekommenderar jag starkt att föra en investeringsdagbok. Vad var anledningarna till att köpa en viss aktie? Gärna på högre än baksidan på mjölkpaketet-nivå, men ofta räcker det. Om man tittar tillbaka på sina anteckningar och ser "HQ - stabil bank och sund företagskultur", kanske det går att skratta åt, men det verkliga skälet är att tänka tillbaka på det. Vad gick snett och vilka är lärdomarna?

Det är kreativt

Kreativitet är inte det första man tänker på när man hör bolagsanalyser. De flesta tänker på någon otymplig och ingrodd excelsnurra eller att kreativiteten kommer från att anpassa denna snurra så att en värdering kan motiveras genom finansiella häxkonster med diskonteringsräntan. Jag skulle snarare argumentera för att kreativiteten kommer till uttryck på helt andra sätt.

Företag omfattar väldigt mycket och ju bättre kunskap man har om olika faktorer och hur de samverkar, desto bättre kan det bli. Att kunna något om psykologi, ekonomi, juridik, osv. hjälper. Genom att jämföra, se skillnader och likheter samt samband kan man se saker på helt nya sätt. Att kunna relatera den nuvarande bolagssituationen till tidigare erfarenheter, litteratur, teorier och modeller från akademin kan också vara fruktbart. Det underlättar när man se se på saker och ting från olika håll, med olika underliggande antaganden och med olika skygglappar framför ögonen. Då kan man bygga en syntes som är heltäckande, men samtidigt djup i sin kombination av många aspekter som kokas ned till det viktiga.

Stycket ovan kan låta långsökt, men implikationerna är verkliga och i högsta grad levande. Företagskultur, incitamentssystem, konkurrensfördelar, konjunkturkänslighet, risker, framtidsutsikter, ledningens kompetens och hederlighet, värderingen; det här är en ej uttömmande lista på faktorer att analysera som kommer att påverka bolagets utveckling och huruvida aktien är köpvärd eller inte. Det finns tusentals faktorer. Kreativiteten kommer dels in när olika faktorer ska granskas. Hur bedöms ledningens kompetens exempelvis? Att kunna något om att läsa av andra människor underlättar. Att förstå att människor drivs av incitament som bonusar är också centralt. Att bara se på ledningen kanske ger en missvisande bild, en annan faktor kan berätta en annan historia. I detta arbete underlättar en stor dos sunt förnuft och en god allmänbildning och erfarenheten som samlas över tid, gör givetvis analysförmågan bättre.

Att värdera och granska olika faktorer på djupet och bredden är viktigt, men lika centralt är att väga faktorer mot varandra och att välja vilka faktorer som är relevanta. Vad händer om ett bolag har starka konkurrensfördelar, medioker ledning och hög värdering? Vad händer om de i stället inte har några konkurrensfördelar, men stora tillgångar, kompetent ledning och medioker värdering? Det är en balansgång som kan liknas vid att gå på spänd lina över Niagarafallen. I många fall är det bara en handfull faktorer som kommer att vara viktiga. Om en IT-konsult skriver av sina stolar på 10 eller 11 år spelar ofta mindre roll än ledningens kompetens och expertis. Kreativiteten ligger i att göra en heltäckande analys och att förstå hur faktorer samverkar och vilka faktorer som är irrelevanta.

Jag skulle argumentera för att det finns få aktiviteter med samma höjd av kreativitet. Visst är det kreativt att kasta färg på ett staffli och försöka bli nästa Picasso, men där är kreativiteten en trestegsraket. 1. Du kommer på vad du vill måla. 2. Du målar det. 3. Du köper en vinare och stirrar på väggen där tavlan hänger. Det handlar inte om att sammanföra flera olika vetenskaper och starkt sammanlänka tidigare erfarenheter med kunskapsmassa som finns tillgänglig i skallen.

Det är utmanande

Att investeringar och aktieanalys är svårt vet alla. Många forskare hävdar att det t o m är så svårt att det över tid är omöjligt att slå snittet. Just därför älskar jag det. Saker som är för enkla är tråkiga. Att fiska är inte kul om fiskarna hoppar upp ur strömmen och strör salt på sig själva. Att spela schack är inte kul om datorn är på lättaste svårighetsnivån och åker på skolmatt nio gånger av tio. Utan intellektuell stimulering skulle jag aldrig ha investeringar som intresse. Det är ett skäl till att jag har svårt för net-nets. Jag ser inget stimulerande i det. Det är bara att skriva en lista med instruktioner till en robot som sedan gör vad den blivit tillsagd; slut på historien. Jag kan inte påstå att det är min kopp av te. Det spelar ingen roll om jag får höra om studier som visar att överavkastningen är X basis points mot index. Som John F Kennedy sade: "Vi valde inte att åka till månen för att det var enkelt, utan för att det var svårt". Samtidigt är komplexitet inget jag eftersträvar som ett självändamål, utan jag gillar simpla investeringsteser. Ett bortglömt och välskött familjebolag som har fin historik och modest värdering räcker ofta långt; ibland längre än de flesta anar. För att dock kunna koka den något till en simpel tes, måste hjärnan även kunna tänka komplext.

Till detta kommer psykologi som påverkar oss människor. De kallas ofta bias på engelska. Ett klassiskt exempel är hindsight-bias, eller efterklokhet. Människor tenderar att använda ett resultat för att argumentera för att de hade mer info än vad de hade vid den aktuella tidpunkten. Låt oss säga att det är en match på TV i fotboll. Du funderar på att satsa pengar på matchen och tror att BK Blåbären kanske har något större chans att vinna, men du är osäker och satsar inte. När domaren blåser av matchen efter drygt 90 minuter vann BK Blåbären. Då haglar svordomarna och förbannelserna över dig själv: Varför satsade du inte pengar? Det var ju uppenbart att Blåbären skulle vinna! Eländes elände! Den enklaste personen att lura är dig själv och det finns två typer av människor: de som lider av bias och de som ljuger för sig själva. Att vara medveten om sina tillkortakommanden och styrkor både vad gäller val av bolag, men också i termer av strategi är nyckeln till framgång. Bland annat därför rekommenderar vår guru Buffett investerare att hålla sig till kompetenscirkel och indexfonder rekommenderas för en överväldigande majoritet av folket.

Det kan vara lönsamt 

För den som är värd sitt salt och kan lyckas inom aktievärdering hägrar en kruka guld vid regnbågens slut. Den som kan kombinera logisk slutledningsförmåga, en fin taktkänsla, en bred kunskaps- och erfarenhetsbas, kan komma långt. Himlens portar är dock inte öppna på vid gavel, utan endast få kommer att ha passionen, tålamodet, kunskapen att lyckas. Även med mer mekaniska strategier måste man ha ett tålamod och ett psyke av stål som få har. Det är litet som att åka flygplan med en robot. Även om vi om tio år har så nära perfekta flygplansrobotar du kan komma, skulle det ta ett tag innan folk bytte människan mot maskinen. Vad människan saknar i ren kvantitativ beräkningskapacitet och isolering från bias och känslor, vägs upp av en intuition, förmåga att reagera på nya situationer och kreativitet. Dessa senare egenskaper är det som banat väg för mänskliga civilisationen och ekat genom tidsepokerna. Många tror, som nämnt i inledningen, att pengar enda drivkraften för mig. Att jag är en åsna som vill springa framåt bara tack vare guldmoroten som dinglar i ett snöre framför mig. Att kunna slå index på lång sikt har inget pengarna att göra, utan för mig är det ett kvitto på om jag lyckats eller inte. Bolagsanalys är inte för alla och då har jag det svart på vitt, för lektion nummer ett i alla sammanhang är: Ibland vinner vi och ibland lär vi oss.

Varför gillar ni aktieanalys? Brukar ni tänka i fler led och ur olika synvinklar kring investeringar?