Lars Lagerbäck - Sveriges främste värdeinvesterare?

För det första kan jag konstatera att inläggsfrekvensen på bloggen har gått ned och skälet till det är att jag är utbytesstudent i Prag. Det är mycket som händer och många intryck att ta in, resor till diverse länder och så vidare. Har valt mest flummarkurser och nivån är generellt sett låg. Valde exempelvis en kurs i Intermediate Microeconomics, alltså en nivå efter grundkursen i mikro, men hela kursen visar sig vara en recap från det jag gjort fyra år sedan. Skrämmande lätt, men samtidigt sägs det ju att repetition är kunskapens moder. Prag är en mycket fin stad med en rik historia och många trevliga pubar och dylikt. Kåren på skolan jag studerar på är också aktiv med att anordna diverse upptåg. Hittills har jag fått många nya intryck och utbyta intressanta erfarenheter med främst andra utbytesstudenter från jordens alla hörn. Sverige verkar ha ett gott rykte och det är alltid trevligt att spegla sig i glansen av andras hårda arbete som lagt grunden för det. Nog om mig.

Inlägget kommer att vara något mer populistiskt än vanligt på så sätt att det anknyter till fotboll. Känsliga tittare varnas därför. Det kan inte ha undgått någon att Island har kvalificerat sig för EM 2016. De har slagits i samma grupp som bland annat Tjeckien, Holland och Turkiet och tagit sig vidare. Bland annat har VM-trean Holland slagits två gånger. De har slagit sig fram där få trodde att de var möjligt; de har överträffat sig själva flera gånger om. Island är inte mycket mer än en gudsförgäten vulkanö med drygt en kvarts miljon invånare. På pappret har de inte de stora stjärnorna, de har inte historiken av storslagna vinster och de har inte resurserna. Just därför måste de tänka annorlunda och jobba hårdare. Folk har diskuterat huruvida han ska adlas, ölmärken har uppkallats efter honom och han kommer för alltid att vara hedersislänning. Hur lyckades han och på vilket sätt återknyter det till värdeinvesteringens principer?

Fokus på att minimera nedsidan ger uppsida  

Enligt all finansiell teori ska man, när det är en David och Goliat-kamp, öka volatiliteten. En option är mer värd än om den underliggande aktiekursen svänger  kraftigt likt en vaggande neandertalare. Enligt finansiell teori är det enda sättet att erhålla högre möjlig avkastning att ta på sig mer risk. Om finansprofessorer hade fått ge Lasse L råd, hade uppmaningen varit att gambla, att gå all-in och spela riskabelt. Spelar man tråkigt och stabilt, kommer motståndarna att vinna eftersom de är förväntade att vinna. Lagerbäck har gjort precis tvärtom och spelar ett av de mest välbeprövade och tråkiga systemen 4-4-2. Varje lagdel är balanserad och det är varken övervikt defensivt eller offensivt. Ett riktigt mellanmjölksval som gjorde att Lasse fick utstå mycket kritik på tiden då han coachade svenska landslaget. Ändå lyckades han ta svenska laget förbi kvalificeringsrundorna varje gång, med undantag för 2010 i Sydafrika.

Jag skulle vilja argumentera för att laget inte tagit sig vidare trots att de spelar till synes tråkig fotboll utan därför att de gör det. Det är klassiskt värdeinvestering in i märgen. Det är lätt att inbilla sig att med fart och fläkt och mer glamour, följer högre risk och högre avkastning. Att fokusera på att inte ta överflödiga risker och satsa på trygga bolag som inte lär gå i konken över natten ses som trist. Gubbaktier kommer inte att göra någon rik, brukar det heta, men förvånansvärt nog ser man många rika gubbar som sitter på gubbaktier. De sitter inte gärna på det senaste förhoppningsbolaget med en teknologi som är oförståelig för alla, bortsett från den handfull män i bolaget som står i vita rockar och trollar fram mirakelkurer.

Att satsa på att inte få en taskig avkastning kan göra under. Att exempelvis slå index med några procentenheter per år kommer över tid att ge mycket stora summor i överprestation. På motsvarande sätt är det tufft att återhämta riktigt stora smällar. Ett innehav som backar femtio procent behöver dubbleras för att kapitalet ska vara tillbaka och under den tiden har investeraren missat den alternativavkastning som hade erhållits utan minan. Ju tråkigare och stabilare bolag, desto bättre anser jag. Företag som gjort samma sak i hundra år kommer oftast inte dras med i spekulationsrallyn , vilket gör att värderingen oftast inte är hutlös. Tråkigt på kort sikt är ofta desto roligare på lång sikt. En skrattande småsparare i tonåren blir ofta en gråtande pensionär på ålderns höst och vice versa.

Att göra det bästa med tillgängliga resurser är viktigare än resurserna i sig

Historien om Island är i mångt och mycket en historia om att göra det allra bästa med de resurser som finns tillbuds. Spelarmaterialet är inte stjärnspäckat och belackarna har stundom varit en mangrann skara, men givet vad som finns har Lagerbäck gjort ett fantastiskt jobb i att få ut potential från varje spelare och framförallt att få laget att spela som ett lag. Laganda och möjlighet att komplettera varandras svagheter kan många gånger vara mer värt än individuell skicklighet. Det är som i många gamla sagor där någon i gruppen har dålig syn, någon dålig hörsel och någon dåligt minne. Genom att verka som en enhet kan de täcka upp för varandra och bli starkare än summan av individernas insatser. Det är verkliga synergieffekter. Ordet används ofta av bankirer med flotta presentationer för att rättfärdiga hutlösa priser och stora betalade premier, men är inte desto mindre verkligt. Det viktiga är att känna till resurserna, deras potential, men också begränsningar. Islands spelidé skiljer sig därför ganska mycket från den uppställning som Barcelona tillämpar, vilket är ett lag fullsmockat med världsstjärnor.

Likadant är det i investeringarnas förtrollade värld. Hos den enskilda investeraren finns två kritiska restriktioner som kommer att avgöra vilken sorts taktik och strategi som är lämplig att välja. Den första resursen är något vi inte kan få mer av, den stjäls från oss sekund, för sekund, timme för timme, tills vi obönhörligen vandrar ut i de sälla jaktmarkerna eller klär på oss träfracken. Döden är något som drabbar oss alla och från i dag till vår dödsdag finns en begränsad mängd tid. Denna tid kan dock spenderas på många sätt. Vissa lägger mycket tid på aktiemarknaden och vissa vill ta del av avkastning men har så mycket annat i livet att de helst inte vill ödsla särskilt många timmar på området. För den som har litet tid är mekaniska eller passiva strategier att föredra. Exempel är indexinvestering eller varför inte net-nets. För den som vill lägga en inte obetydlig tid kan stockpicking vara ett alternativ, men det för mig osökt in på den andra restriktionen.

Kunskap och kompetenscirkel. Vi kan alla olika saker och har olika kompetenser. Denna tillgängliga resurs måste utnyttjas och begränsningarna måste förstås. Undertecknad har exempelvis inte förstått sig på försäkringsbolag och därför har jag aldrig rört ett sådant bolag. Entreprenörsdrivna industribolag förstår jag mig på bättre. Vad det handlar om är att vara brutalt ärlig mot sig själv och analysera sin kompetens att verka inom vissa jaktmarker. Mannen med ärtbössa kommer aldrig att kunna komma hem med stora troféer efter älgjakten.

Håll det enkelt.

Lagerbäck är inte någon som tror på alltför avancerade häxkonster, utan han försöker hålla det enkelt. Det handlar om målmedvetet och troget lagarbete, inga utsvävningar och back to basics. Gör det enkla rätt och gör det bra. Även om spelarna hade lärt sig Maradona-trix till perfektion hade det gått till spillo om det grundläggande inte fungerar. Ju mer avancerade regler och krångel, desto mer som kan gå käpprätt åt skogen. Det kokar inte sällan ned till ett fåtal faktorer som är drivande och kritiska.

Många gillar att vid bolagsanalys klä upp företaget i en slöja av komplexitet med en myriad av olika faktorer. Detaljkunskap om tillväxten på samtliga 87 geografiska marknader där bolaget är verksamt, eller en analys över tio olika kassaflödesscenarion tio år framåt i tiden riskerar att vara till mer skada än nytta. Konsulter, investeringsrådgivare och andra i många fall häxdoktorer brukar vara experter på att använda svåra ord och avancerade koncept för att förklara sådant som borde vara uppenbart. På något sätt måste de motivera sin höga lön och det arbete som läggs ned. Om de bara hade skrivit ned tre punkter och sedan gett rekommendationen hade fakturan blivit mindre, avsevärt mindre. Men frågan är om arbetets kvalitet hade blivit mindre? Jag är inte säker.

Det är mänskligt att tro att mer information alltid är bättre, men så är sällan fallet. De bästa investeringarna jag gjort har skrikit köp, jag har inte behövt skruva till diskonteringsränta, betavärden eller liknande. Jag har inte behövt fiska länge, utan fisken har hoppat upp på min tallrik och strött peppar över sig själv. No-brainer-investeringar är de investeringar som lönat sig mest. I de allra flesta fall är det några faktorer som är avgörande för ifall investeringen kommer att lyckas och resten är brus. Kognitivt blir det en överbelastning av information. Om du blandar bra information med dålig information har du bara dålig information kvar. Den goda informationen har spätts ut likt vad som hände Eduardo Saverin i Facebook och förlorat sitt värde. VD:ar och ledningar som fokuserar på några viktiga parametrar och inte krånglar till det i onödan tenderar enligt mina måhända anekdotiska, men likväl självupplevda betraktelser, att prestera bättre än sådana som inte gör det.

Var långsiktig 

Under sin tid som lagkapten för Sverige bespottades Lagerbäck och fick utstå mycket kritik. Han betraktades av många som den som personifierade tråk-fotboll, utan större överraskningar. Dock lät han sig inte nedslås utan fortsatte med sin strategi för att han visste att den är sund och att den fungerar. Trots att Sverige nästan varje gång lyckades kvala in till de större mästerskapen kom aldrig utdelningen. Att kvala in med Sverige ses som en självklarhet och inget märkvärdigt. Att lyckas kvala in Island är dock i sig en stor bedrift och han är redan nu vinnare, i folkets ögon och i världens ögon. Han gjorde det ingen annan förbundskapten för vulkanön lyckats med. Efter många års slit kom belöningen, äran och berömmelsen.

Värdeinvesterare måste på samma sätt ha ett härdat psyke som klarar av tillfälliga motgångar. Att våga göra snedsteg och inte nå hela vägen fram är en förutsättning för att en dag kunna lyckas. Eftersom värdeinvestering handlar om att köpa det som är impopulärt kommer man att i många fall köpa in sig för tidigt och innan sentimentet ändrats.  Att kunna hålla sig till sin strategi och tro på den är kritiskt, men det förutsätter givetvis att strategin fungerar. Den som underpresterar marknaden tio år i rad får nog fundera på ifall strategin är rätt (eller den som är förvaltare får fundera på om förvaltningsavgiften i själva verket borde vara negativ).

Slutdiskussion 

Det isländska laget, med Lagerbäck som tränare, har utan tvekan genomfört en makalös bedrift. I många år framöver är jag övertygad om att Island kommer att betraktas som en nation av krigare som med mycket slit, möda, svett och tårar lyckades knipa en direktkvalificering till EM. Trots att de inte hade resurserna, stjärnorna eller traditionen av fantastiska segrar, har de klarat sig genom den första ronden och därför ska de stå med högburet huvud.  Om ett antal år kommer Lars Lagerbäcks barn att fråga honom: "Var du en hjälte i kriget, farfar?" och han kommer att svar: "Nej, men jag tjänstgjorde i en grupp av hjältar". När en kraftig underdog gång på gång lyckas fälla Goliat efter Goliat är det svårt att inte bli imponerad.

Hur det kommer gå väl i EM är höljt i dunkel, men de principer som väglett laget kan i ett bredare perspektiv tillämpas på investeringar, men även på mycket annat i livet. De fyra råd som jag ger här är riktade mot den som vill bli värdeinvesterare eftersom det här trots allt är en blogg med taglinen - svensk blogg om värdeinvestering. Men tipsen är så generella att de passar in på coachingen av ett fotbollslag, byggandet av en armé eller tips för en blivande VD. Råden är lätta att lära, men svåra att bemästra.

Implementeringen i praktiken är svårare än att tala om principerna. Och det är kanske just därför värdeinvesteringen ändå fungerar så väl som den gör. Det borde vara enkelt och nycklarna för att kunna öppna upp aktiemarknadens pärleportar på vid gavel borde finnas där. Just därför att inte alla håller sig inom sin kompetenscirkel och gör saker de inte borde, blir marknaden ineffektiv, vilket gör att värdeinvestering fungerar. Just därför att människor inte är robotar, utan drabbas av nycker och infall, blir de sin egen största fiende. Kanske är det så det måste vara, men medan jag funderar på den frågan kan jag inte annat än lyfta mitt glas i Lagerbäcks ära, det ska bli en ära att följa hans Island i EM.