lördag 28 november 2015

Fatala misstag del 2 - en överblick över investerarkarriären

Förra gången jag för ett antal månader sedan blickade tillbaka på ett misstag och d[ specifikt min investering i Emeco kändes det renande. Jag trodde mig vara immun mot sådana misstag, men jag kom att inse att ingen är fulländad. Att strö rikligt med salt i sina sår är något av det bästa man kan göra mot sig själv. På kort sikt svider det, men på längre sikt är det mumma för själen; ett sätt att städa ut gamla idéer och ta in nya, förhoppningsvis friskare sådana. Av dessa anledningar tänkte jag att det kunde vara intressant att fortsätta i denna masochistiska anda, men denna gång misstag från betydligt längre bak i tiden. Fördelen med det är att jag kan hävda att mycket vatten flutit under broarna och att jag i dag är en helt annan person, det var svårare i fallet Emeco.Det finns några nyckelminor som satt sig i minnet vilka också satt tydliga avtryck i mitt sätt att tänka och i min investeringsfilosofi. På så sätt kan de vara det bästa jag gjort eftersom jag är mycket nöjd över var jag är i dag (bortser från Emeco och alla dylika misstag som den struts jag är). Håll i hatten och känsliga tittare som inte gillar självplågeri kan med fördel hålla sig till någon trevligare lektyr.

Första tiden - spekulation i Xact bear

Låt oss backa tillbaka bandet till den åldern då kronjuvelerna ännu inte ramlat ned. Nej, skämt åsido, så långt bakåt går vi inte, men i vart fall till 2008 och brinnande finanskris. Den unge Irving Kahn hade nyss knackat hål på investeringarnas äggskal och såg ut i världen. Den värld jag såg var mörk och farlig; det var otäcka tider som rådde. Tidningsblaskorna skrev om mörker och förödelse. Småsparare blev ruinerade och banker konkade i jänkarstaterna på löpande band. Eftersom jag hade läst om aktiestinsens devis fem år upp och två år ned samtidigt som han sade att börsen bottnar först i juni 2009 tänkte jag att det smidigaste är att köpa Xact Bear. Varför inte profitera på den garanterade misären och dessutom med hävstång? Under säg ett halvår höll jag på att swinghandla i instrumentet och det gick bra så länge det varade. Under april och maj låg björnen fortfarande kvar i sitt ide, men i stället var det tjurrusning som rådde. Vid någon tidpunkt insåg jag att jag måste realisera de stora förlusterna som hade ackumulerats. Jag fick helt enkelt krypa till korset och inse att jag inte ska syssla med market timing.

Den främsta lärdomen var att inte spekulera och försöka pricka in bottnar och toppar, särskilt inte med hävstång. Ännu viktigare var dock insikten att jag ska våga gå min egen väg. Jag har alltid varit typen som går min egen väg. Det mest talande exemplet är att när jag som spädbarn började lära mig krypa, kröp jag alltid baklänges. Kanske var det bekvämare, men jag vill tro att jag föddes till motvallskärring. Det börjar tidigare än så, när jag skulle födas försökte doktorer i vita rockar vända på mig så att jag skulle ligga i magen med huvudet nedåt, men det ville jag inte. Nu hade jag i stället låtit den sympatiska aktiestinsen och domedagsrubriker att påverka mitt agerande. Framförallt insåg jag att när det ser som mörkast ut och folk gastar om 30-talet är det dags att köpa och det rejält.

Vägen till aktiemarknaden - en finsk gigant vaknar 

Något jag insåg var att aktier verkar vara något vettigt. Under 2009 hade börsfesten kulminerat till tonerna av dur och vem kan säga nej till att ansluta? Här tog jag med mig lärdomen om att gå emot marknaden, men kanske för bokstavligt. Valet bland mina första aktier blev Nokia, den sargade telekomjätten som alltjämt var den största tillverkaren av mobiltelefoner. Under 2007 hade marknadsandelen varit hela 40 procent och då bolaget stötte på patrull såg jag det som tillfälligt. Min "investeringstes" grundades på ett antal faktorer (obs värderingen var inte en av dem, otroligt nog). Som marknadsledare med väl utbyggt distributionsnätverk och stark position borde skalfördelar finnas att hämta i en aldrig sinande brunn. Men ännu viktigare var att bolagets varumärke i ett antal undersökningar och mätningar var i top 10 på varje kontinent och ytterst värdefullt. Min naiva inställning till detta var att det givetvis innebär att kundlojaliteten är extremt stor. Kunderna finns där och de vill köpa Nokia-telefoner i en aldrig sinande ström till tonerna av Sibelius Finlandia.

Lönlöst att säga men mina förväntningar kom på skam. Apple tog över stafettpinnen och Samsung verkade häftigare och kunderna drog. Det kändes litet som introduktionen till majoriteten av manodepressiva finländska filmer om den finska mannen. Frugan och barnen har lämnat honom och han är upp över öronen skuldsatt så han bestämmer sig för att ta med sig ett rep och går till ladan för att knyta repet i takbjälken och göra processen kort. Precis när det ska ske, brister takbjälken och mannen får den i huvudet. Det var känslan. Det fanns ingen värdighet i det långsamma sätt som Nokia åderläts. Lönsamheten och marknadsandelarna eroderades och en konkurs hade varit mer skonsam. Till slut insåg jag det ohållbara läget och valde att dra ut bolagets respirator i min depå. De sista aktierna såldes 2011. Så, vad lärde jag mig?

Underskatta aldrig hur snabbrörlig teknikbranschen kan vara och framförallt hur illojala kunderna kan vara. Varumärkesvärdeberäkningar byggda på historiska vinster var vatten värda, de sa inget om lojaliteten, Nokia är skälet till att jag helt undviker snabbrörliga branscher. Kanske är det just därför jag har en förkärlek för osexiga industribolag som tillverkat samma produkter i hundra år. Säkerhetsmarginaler är vanskliga i sådana här case. Kanske viktigast av allt var att jag inte ens tittade på värderingen. Det enda jag visste var att bolaget var hatat, men jag visste inte vad som prisades in. Det var som att köra på autobahn med fötterna på ratten och med ögonbindel. Katastrofen var oundviklig.

I jakt på attraktiva tillgångar - RABT

Nästa station för min resa med destination värdeinvesteringens pärleportar, var tillgångsbolag. Jag hade börjat läsa Grahams läror och jag var kanske en alltför trogen lärjunge. Ironiskt nog var den här investeringen på vissa sätt lik Emeco, men jag antar att det är svårt att lära gamla hundar sitta. Att köpa tillgångar billigt var min nya melodi. Jag skulle hitta något som värderades "dirt cheap" och där slaktvärdet var betydligt högre än marknadsvärdet. Sedan gällde det bara att ta på sig röda hängslen och kamma håret med en kotlett på Gordon Gekko-manér så skulle saken vara biff. Bolaget jag hittade var RABT - Rederi AB Transatlantic. Bolaget värderades under bokvärdet och varför inte tänkte jag? En båt är väl en båt och det är bara att kränga till en villig köpare om affärerna krackelerar i fogarna. Riktigt så enkelt skulle det inte bli.

Den första tabben var att jag underskattade svårigheterna i branschen. Dels är det ingen attraktiv bransch från början. Du har höga kapitalkostnader och stora fasta kostnader vilket medför svårigheter att hålla uppe lönsamheten om kunderna tar sitt pick och pack och drar. De tjänster man säljer är svåra att differentiera och de höga fasta kostnaderna gör att aktörerna är mer benägna att priskriga om efterfrågan viker för att åtminstone få viss teckning för overheadkostnaderna. Förutom detta var det stor överetablering och skeppsvarven hade byggt skepp som om det inte fanns någon morgondag. Denna aspekt underskattades och tillgångar i en balansräkning är inte det samma som tillgångar i verkligheten. Ofta försöker bolagen klamra sig fast vid de redovisade värdena tills alla inser att de är orimliga och då säger revisorn att det är dags att ta en nedskrivning. Det är inte särskilt proaktivt utan snarare sker det med fördröjning.

Sedan dess försöker jag tänka särskilt på branschen och vissa branscher ska man helt enkelt undvika. I Emeco hände dock exakt samma sak så minnet kanske är kortare än vad jag hade önskat.

Med fokus på intjäning - Avega group

Från att ha sökt stora konkreta tillgångar i Rabt gick jag till den andra extrempunkten i Avega. Krasst kan man säga att bolagets tillgångar går hem klockan fem och personalen får man som bekant inte ta upp som tillgång enligt IFRS. Caset i Avega var att de hade växt mycket fort och till hög lönsamhet. Det var en it-konsult som hade bäst lönsamhet i klassen och verkade göra något utöver det vanliga. Vad som hände var att det hade börjat hamna smolk i glädjebägaren. Lönsamheten hade börjat försvagas. Samtidigt sålde VD som också var huvudägare en stor sudd aktier. Bankerna som var viktiga kunder talade om kostnadskontroll och att skära ned på inhyrd personal. Varningsklockorna fanns där men jag tänkte att det inte var någon fara på taket.

Det största problemet var att kommunikationen med aktieägarna inte var rak och tydlig. I q1 2012 hette det att bolagets marginaler påverkats av offensiva satsningar på nya geografiska marknader och "något lägre beläggning inom några av bolagets tjänsteområden".  Ok, fine, men i nästa rapport rasar lönsamheten 75 procent och först då börjar man tala om åtgärder och vad bolaget själva kan göra. Innan dess skyllde man på satsningar och externa faktorer trots att omsättningen ökade.

Viktigaste lärdomen var att våga lita på magkänslan. Ju fler år man har varit på aktiemarknaden, desto bättre blir intuitionen och när varningsklockorna så tydligt ringer kan det vara bra att överväga en försäljning. Även om man inte ska dra alla bolag över samma kam har jag svårt för konsulter och har inte köpt några så personalintensiva företag sedan dess. Om intjäningen viker är det ytterst svårt att vända trenden och det finns inte säkerhetsmarginaler i form av tillgångar. Det är också relativt lätt för personalen att starta upp nya bolag och lämna det ursprungliga bolaget. Avega startades av ett gäng grabbar som hoppat av från Connecta exempelvis.

Slutord

Erfarenhetens rot är bitter, men dess frukter är söta. Att handla med aktier är som att skjuta bössa med ett nyinköpt kikarsikte. Det första skottet kommer inte att hamna i mitten av måltavlan, men det kan användas som utgångspunkt. Inför nästa skott kan inställningarna på kikarsiktet finkalibreras och nästa skott sitter förhoppningsvis närmare. Nästa skott ännu närmare och så vidare. Det sker steg för steg och med en stor portion tålamod. Vi måste våga misslyckas för att kunna lyckas. Att få tala ut om så många misslyckanden på en gång har varit befriande, inte minst i processen att kunna bearbeta minnena. Nu har jag förmodligen samlat in en livstids bikt så det lär dröja innan jag besöker kyrkan nästa gång i annat syfte än som turist med kameran i högsta hugg.

Den person som är enklast att lura är du själv. Jag har gjort misstag och sedan upprepat liknande misstag då jag trodde att det var annorlunda eller för att jag förträngt minnena. Det är i ljuset av våra misslyckanden som våra framgångar kan tillåtas skina aldrig så starkt. Jag misslyckas för att jag investerar och tar risker, vi vinner inte varje gång. Jag tar också risker för att kunna misslyckas för att de är de mest givande inlärningstillfällena. Det är då jag kan gå vidare, förhoppningsvis stärkt av erfarenheten.  

De egna misstagen är de mest lärorika, med ens egna surt förvärvade pengar. Att lära av andras misstag är ytterst svårt. Däremot vill jag skicka en uppmaning till er som läser detta: var inte rädda att misslyckas. Och när, inte om, det händer, var brutalt ärliga. Om inte ärliga mot andra så åtminstone mot er själva för kom i håg; den enklaste personen ni kan lura är er själva.

Känn er fria att skriva om era "Rookie mistakes" i kommentarsfältet.






13 kommentarer:

  1. Jag har haft en helt annan bakgrund och var intresserad av de teoretiska delarna av aktiemarknaden i 6-7 år innan jag gjorde min första investering. Däremot var mitt första aktieköp ändå väldigt oseriöst då jag köpte Countermine för 2000 kr på ett vad med en sommarjobbande kollega som var ekonomstudent och sjukt självsäker. Så jag förlorade 2000 kr men vann vissa bragging rights på det hela.

    Därefter har det gått bättre där mina första investeringar var BP, Vitec, Formpipe, Biolin och Pricer. Investeringsmetodiken var på tok för stolpig (baserad på Lundaluppen/Graham/40%20år) men majoriteten av investeringarna var vettiga och jag fick mig en nyttig tankeställare då jag lyckades göra en fullkomlig felanalys på Pricer men ändå fick + 100 % avkastning på mindre än ett halvår och dessutom lyckades sälja på toppen av Pricer-hypen 2011.

    Den "lyckträffen" i kombination med dumma investeringar i Questerre och Fingerprint fick mig att bestämma mig för att systematisera mina aktieanalyser och börja blogga med målet att alltid kunna utvärdera vad jag gjort.

    SvaraRadera
  2. @Aktieingenjören

    Du uttryckte det vid något tillfälle så här: "Mina värsta misstag har jag gjort när jag försökt vara snabb och smart. Men på aktiemarknaden verkar det räcka att inte vara korkad". Så rätt!

    Munger var väl inne på samma tankegångar när han konstaterade att det är dom starka, och duktiga simmarna som drunknar. En månadssparare i en bred indexfond är en person som står, och plaskar med fötterna i vattnet vid strandkanten. Han vågar inte ge sig ut på djupt vatten. Inga telekombolag i Afrika här.

    @Irving

    Keep up the good work

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har fortfarande inte riktigt förstått din invändning mot MTN som är Afrikas näst starkaste varumärke efter Coca Cola och har en utbredning över hela Afrika samt Mellanöstern. Ska man ha breda investeringar med fokus på starka bolag bör det vara ett perfekt bolag att följa och investera i.

      Sedan har jag en stor invändning mot indexinvestering och det är att det i princip är definitionen på att vara korkad eftersom storleksviktade index historiskt presterat mycket sämre än oviktade index (http://40procent20ar.blogspot.se/2012/06/oviktat-slar-viktat-index-med-12.html).

      Så med citatet menar jag att man kan utnyttja den här obalansen för att överprestera de klassiska indexfonderna. Vi kan som exempel ta mitt inlägg där citatet kommer ifrån (http://aktieingenjoren.blogspot.se/2013/05/portfoljutvardering.html)

      SIX Portfolio return 40,15 %
      SPP Aktiefond Sverige 36,74 %
      Min portfölj 32,56 %
      SEB Sverige indexfond 29,84 %
      OMX 30 22,2 %

      Trots att jag hade ett visst handikapp i form av likviditet på kontona så presterade jag i linje med breda Sverigefonder redan som helt nybliven investerare. Jag har inga illusioner om att vara någon större investeringstalang utan tror att det här helt enkelt handlade om att jag fiskade bolag där jag har störst chans att lyckas vilket innebär oviktat index, mid cap samt eventuellt vettiga small cap bolag. Just small cap är ett underutforskat område även om internationella jämförelser antyder att jag har rätt och jag håller även på med ett eget experiment (https://docs.google.com/spreadsheets/d/1D8kcRR3wSBJcVvMnTLM2H-C3D2u-B-UMk-Zxy24nqFE/edit#gid=0&vpid=A1).

      Radera
    2. Förövrigt är det även så att i Sverige är barn från Iran och Mellanöstern överrepresenterade i drunkningsolyckor på grund av dåliga simkunskaper (https://www.msb.se/RibData/Filer/pdf/25595.pdf).

      Radera
  3. @Aktieingenjören

    Jag tror inte Munger hade några synpunkter på simkunnigheten hos barn som bor i länder som inte har tillgång till några kustremsor.

    Han uttrycker det så här: We continues to try more to profit from always remembering the the obvius than from grasping the esoteric.

    På samma sätt försöker jag fånga the obvius via Coca-Cola, och inte försöka fånga esoterika som MTN.

    Munger konstaterar : It is remremarkable how much long-term advantage people like us have gotten by trying to be consistenly not stupid, instead of trying to be very intelligent. Försöker agera likadant därför är jag aktieägare i Lundbergs och Coca-Cola, men inte i MTN eller något norskt försäkringsbolag(inga namn).

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
  4. @Irving återigen ett mkt bra inlägg.
    Det största misstaget jag själv har gjort är egentligen inte ett misstag utan en serie misstag. Man skulle kunna kalla det sökandet efter aktiernas de vises sten, en verksamhet som förvandlar allt den gör till guld. Kort sagt ett letande efter en aktie som kommer att gå som tåget och som jag ska upptäcka tidigare än alla andra. Ja ni hör hur djävla dumt det låter.

    Misstagen på vägen har som ni förstår varit många och det viktigaste jag har lärt mig är att det inte finns några genvägar, att det är idioti att vara långsiktig i nedgångar och att man aldrig ska mer pengarna en aktie än att man kan ta en nedgång på 100%.
    //Stavros

    SvaraRadera
  5. Mitt största misstag var att lita på att andra (dvs storbank) skulle kunna förvalta mina sparpengar på ett effektivt sätt. Det tog många år av dålig avkastning (relativt t.ex. indexfonder) och totalt 60 000 kronor i fondavgifter innan jag förstod.

    På aktiemarknaden har jag inte gått på några minor av modell Countermine, Vardia eller de bolag som Irving försökte sig på men jag tror det betyder att jag nu är en sämre investerare än Irving, inte en bättre.

    Hur tacksam jag än är för att få chansen att lära mig av andras misstag så håller jag med om att det är egna misstag som ger de bästa lärdomarna. Så ska jag nu hoppas att mitt gruvbolag kollapsar? Tror inte det trots allt. :-)

    Tack Irving för ännu en kvalitetsartikel!

    SvaraRadera
  6. Många misstag har man gjort...

    Ett urval ur minnet

    Köp av Ericsson 2001 sålde några månader senare med 50% förlust
    Ett decennium med en dyr blandfond SHB
    Medioker swingtrading med xact bull/bear
    För stor andel "säkra" preferensaktier

    Tack för intressant artikel!

    SvaraRadera
  7. Allmänt: sälja det som går bra ("för nu måste det vända ner snart"), och behålla det som går dåligt ("för nu måste det vända upp snart").

    SvaraRadera
  8. Var ganska rolig artikel detta, du verkar ha liknande investeringskarriär som jag. Köpte också Nokia.. efter (!) det stora teknikskiftet skett, baserat på att mobilkunnadet skulle nog få kunderna tillbaka...
    Hade en parallell till translantic- mitt blev Concordia, är faktiskt fortfarande kvar och nu har aktiekursen gått upp i GAV.
    Avega har jag också haft...sedan dess är jag skeptiskt till alla itkonsulter
    Dock min sämsta investering någonsin är lightlab..-97%..Har faktiskt lite svårt att förstå att bolaget ännu är noterat...
    Med vänlig hälsning JFG

    SvaraRadera
  9. Mina misstag är så många att jag behöver starta en egen blogg om jag ska göra dem rättvisa...

    Räknar jag rätt i hastigheten har du delat med dig av fem misstag i två (mycket läsvärda) inlägg. Om detta summerar till en "livstids bikt" behöver jag använda mig av reinkarnation för att hinna få ut mina ur systemet.

    Vänliga hälsningar

    Carolus

    SvaraRadera
  10. Mina misstag när jag ser tillbaka på mitt investerande är att jag nästan alltid förlorat pengar på turn-around, och detta att köpa billigt. Detta att försöka få något för ingenting.

    Fast skam den som ger sig. I veckan köpte jag Maersk. Världens största containerrederi. Olja och sjöfart är ju inget investerarna springer benen av sig för. Här har vi också det förrädiska p/e talet ligger runt 10. Billigt. Kostar runt 10000 DDK. Långsiktiga Investeringar har nyss skrivit om Maersk.

    Med vänlig hälsning

    Lars



    SvaraRadera
  11. Vi har alla varit där, oavsett om vi vill erkänna det eller inte ... "I samma ögonblick som man lär sig vad man skall undvika att göra för att undvika att förlora pengar, lär man sig också vad man skall göra för att vinna." Jesse Livermore

    En period hade jag PA (No) Resources i min IPS

    SvaraRadera