En hyllning till det enkla i livet

Jag har som ni kanske märkt vilat på hanen när det gäller att skriva blogginlägg. Anledningen är mycket enkel. Det är varken att jag är trött på investeringar och höga värderingar på börsen eller att jag blivit eremit i en gudsförgäten grotta miltals från närmaste civilisation, vilket förvisso inte vore helt ointressant. I stället är skälet att jag valt att under två månader resa runt i Europa under sommaren med mina tankar och en ryggsäck modell större som enda sällskap. Några länder som jag har haft förmånen att besöka är bland annat Bulgarien, Rumänien, Moldavien och Ukraina. Som ni kan se är resmålen inte den klassiska charterresan där man ackompanjeras av en gräshoppssvärm av pensionärer som vinner bingovinster på löpande band och ligger i solen tills huden får konsistensen av trolldeg. Jag är contrarian även när det gäller resmål för kanske ligger det i min natur och uppriktigt får jag ut mer av mer exotiska resmål.  

Något jag kommit att uppskatta mer i och med resan är de enkla sakerna; Havet som glänser som en kopparplåt när dagens sista solstrålar arbetar sig fram över det purpurröda himlavalvet i Odessa. Trevliga skratt och historieberättande med nyfunna vänner kring lägerelden som tändes varje natt i det bulgariska vandrarhemmet som förde tankarna till den inneboende önskan hos människan att samlas i skydd av elden. Eller att bara sitta ned och observera hur människor rör sig, fundera på vad de sysslar med om dagarna och hur deras liv ser ut. I denna stund är du en del av deras liv och deras berättelse och detsamma gäller dem men troligast kommer ni aldrig att se varandra igen. Alla dessa minnen kommer en vacker dag att förpassas till evigheten eller offras på glömskans altare, men just då, i det ögonblicket, går det att uppskatta det enkla och se skönheten däri.

Vad som tenderar att hända är att vi glömmer det enkla och vill göra det svårt. Vi strävar efter komplexitet och det gäller på alla livets områden; En mer avancerad plan, som om den kan förverkligas, gör att man kan slå sig för bröstet och skrodera om sina bedrifter; en mer komplex mobil som kan agera som ekolod, schweizisk armékniv och portabel radiostation på samma gång utan att dra för mycket batteri eller en idé om världskonspiration som är så avancerad att inte ens de mest garvade foliehattar kan köpa argumenten om utomjordingar som kontrollerar våra liv och får oss att se hjärndöda såpoperor mot vår vilja trots att det är tredje reprisen på en månad på kanal 6. Jag säger inte att det är negativt med komplexitet. Hade ingen velat göra saker komplexa hade vi suttit kvar i grottor och inredningsarkitekterna hade livnärt sig på att släpa in kadaver i grottmynningar eller kasta blod på grottväggar snarare än att lägga en skål med päron på köksbordet och anlita någon whiz kid från Japan som retuscherar bilderna som spekulanterna ska se till oigenkännlighet och ser till att väggarna är vitare än en snögubbe från Jukkasjärvi. Vår strävan efter komplexitet har dock ofta gått för långt och aktiemarknaden är det kanske tydligaste exemplet.

Aktiemarknadens skapade komplexitet 

Jag försöker i allra största möjliga mån undvika att diskutera aktier med bekanta för att om det framkommer att jag har investeringar som hobby vill folk ha tips. Det gäller främst i tjurmarknader. I björnmarknader får man i stället höra en kaskad av klagomål och när jag tipsar om klagomuren i Israel som ett lämpligt resmål för vederbörande får jag i stället höra en tirad om hur många månadslöner som smält bort som smör i solsken i börsraset och får höra att jag skulle varnat, som om jag vore oraklet i Delfi. Ger jag tips kan det gå käpprätt åt skogen för det är mänskligt att fela. Går det i stället bra vill de ha mer tips och någon gång kommer ett tips att vara mindre bra. Det är som att vara tjuv; då måste du ha tur varje gång. En polis behöver bara ha tur en gång för att kunna bura in tjuven. Att vara tjuv är givetvis inte kul. Vad är anledningen till att folk frågar om tips? Därför att de tror att investeringar och investerande är svårt. De tror att man behöver en högskoleexamen i Grekiska eller vara mästare i excel för att kunna värdera ett företag. Många aktörer vill nog att det ska vara den gängse uppfattningen för all framtid, men i grunden är min övertygelse att värdering och att investera är enkelt. Den som har grundläggande kunskaper om de fyra räknesätten kan göra en värdering. Vi väljer att göra det svårt eller vi väljer att lyssna på någon som säljer oss den historien.

Investmentbanker, fonder och andra aktörer vill hålla andra borta. De vill åt andras pengar och de vill ha bra betalt. Om råden skulle vara alltför simpla skulle ingen betala för dem. För en genomsnittlig sparare är det exempelvis ett sunt råd att köpa en Sverigefond utan avgift. Vad är ett sådant råd värt? Det tar tre sekunder att ge och är troligtvis inte värt mycket mer än gruset på gården utanför. Än värre; banken står där utan återkommande intäkter och kan inte längre skratta hela vägen till banken. De vill föra in komplexitet. En strukturerad produkt som är ompaketerad, skräddarsydd och optimerad femtiotvå gånger blir en komplett helhetslösning som passar kundens behov. För att ta fram produkten har bankens medarbetare varit tvungna att slåss mot urinvånare i Amazonas, destillera peruanskt ormgift och sedan gått på styv lina över Niagarafallen. Ok, de kanske inte säger just det, men andemeningen är densamma: det är en avancerad produkt som det blir bäst om du låter oss sköta, försök dig inte på det hemma! Sedan säger de att kunden måste vara långsiktig och ha en placeringshorisont på fem år eller mer. I klartext innebär det att kunden inte ska klaga när den klivit på Titanic och isberget tornar upp sig i horisonten innan det gått fem år.

De skapar excelmodeller med tusentals fält som ska fyllas i. Vad är viktade räntan på bolagets alla marknader om 20 år? Hur mycket växer kinesiska marknaden under nästkommande 5 år? Vad är skattesatsen i Sierra Leone om 10 år? Det är som en svart låda som är så massiv att man undrar om ens analytikern som ger en rekommendation har koll på allt som försiggår. Komplexiteten är så hög att man tänker att de måste göra ett bra jobb, åtminstone har det lagt ned många mantimmar, men blir resultatet bättre?

Vad är faran?    

Nu kanske någon frågas sig; vad är faran? Om man kan göra saker komplexa och fortfarande hålla huvudet över ytan, är inte det toppen? Visst, är mitt svar, men kruxet är att göra det utan att gå bort sig. När jag ser en avancerad excelmodell tänker jag på Amerikanska arméns standardvapen M4A1. Det är ett mycket sofistikerat vapen om allt klaffar, men är vapnet inte tillräckligt väloljat, om det är grus i pipan eller dylikt, kan du inte skjuta. Motsatsen är rebellernas favorit och världens mest sålda vapen: AK-47. Under optimala förhållanden vinner M4A1, men AK-47 är mer pålitlig. Om du slåss i djungeln, om du drar vapnet genom lera eller träskmark, då vill du ha något att lita på. Hur ofta är förhållandena optimala i verkligheten? Dessutom är många av de saker som ska estimeras omöjliga att veta. Räntan eller oljepriset är två exempel som kan påverka en investering mycket, men samtidigt vet vi inget om dem. Det enda vi vet är att våra gissningar kommer att vara felaktiga. Att då inkludera oljepris som en faktor i en excelmodell kan leda till stora felaktigheter. Man invaggas i en falsk trygghet; som om hela världen kan få plats i ett excelark. Men världen är mer än så och kanske är det bäst att låta verkligheten och fantasivärlden i excelsnurrornas förtrollade värld vara åtskild.

Det underskattade enkla

Nu kommer vi till pudelns kärna. Det jag försöker säga med det här inlägget är att det simpla ofta segrar över det komplexa. I militären finns en tumregel - KISS - Keep it simple, stupid. En avancerad plan, hur briljant den än må vara, har fler saker som kan gå fel. En inte lika sofistikerad plan, men som är enklare att genomföra, är ofta att föredra. När jag tänker tillbaka på de mest lyckade investeringar jag gjort har de en sak gemensamt: de nästan skrek köp. Jag behövde inte räkna länge på det, utan såg att det var köpvärt. Casen stod och föll inte med huruvida politikerna ska avstå från att höja bolagsskatten i all evighet. De kunde bära sin egen värdering utan det. När jag värderar bolag gör jag ingen stor avancerad excelmodell. Vinstmultiplar räcker långt. Min övertygelse är att det är bättre att skjuta från höften och så länge man skjuter i rätt riktning blir det bra. När jag tagit mig vatten över huvudet har det ofta varit alltför avancerade case. I Emeco behövde jag ha en aning om till hur stor rabatt mot bokvärde de skulle lyckas sälja gamla lastbilar och anläggningsmaskiner till i Australien. Över 30 procent rabatt innebar att aktieägarna skulle få samla ihop skärvorna från drömmar som gick i kras. Det var en siffra som var helt omöjligt att uppskatta, men ändå trodde jag mig vara tryggare än Guds lilla barnaskara. 

Många vill utmana sitt intellekt och tar sig an svåra case. Case där ledningen har ljugit, sysslat med bedrägeri eller där det av något annat skäl går åt skogen. Case där blod flutit, tårar fallit och illusioner om ett liv i rikedom krossats. Det är förståeligt att man vill utmana sig själv, men det finns tusentals olika investeringskandidater och jag frågar mig: varför krångla till det i onödan? Om man hittar en kackerlacka finns det ofta fler och den som ljuger om smått ljuger om stort. Inget är enklare än ett bortglömt industribolag som gjort samma sak år ut och år in och kanske just därför fungerar sådana investeringar. Storyn är inte den sexigaste, namnet är inte det häftigaste och glamouren är inte den största. Det fina i kråksången är emellertid att sådana case tenderar att vara enkla och därmed finns det färre faktorer som kan gå fel. 

I en värld där många vill få dig att tro att investeringar är svårt är mitt råd det motsatta: sök det enkla, sök case som är vettiga och där inte sju svåra år av räkneexercis krävs för att motivera ett köp givet att 47 antaganden som är osäkra visar sig stämma. Jag vill understryka att investeringar inte är en dans på rosor och busenkelt för det är det inte. Jag säger inte att varje tjomme på två ben som orkar pallra sig till lokala bokhandeln och köpa en bok om hur man blir rik för några hundra kronor kommer att bli rik som ett troll. Inte heller säger jag att komplexitet alltid är fel. Vad jag vill säga är att jag tror att det svåra inom investering är att sträva efter enkelhet och att göra det så enkelt som möjligt, men inte enklare. Det allra enklaste sättet att välja aktier är att låta en apa (eller lillasyster om det finns närmare till hands) kasta pil på en börstidning. Ett annat enkelt sätt är att blint lyssna på råd man hört på internetforum, i hissen på jobbet eller av taxichauffören. Då gör man det emellertid för enkelt för sig och kommer förr eller senare att stöta på trubbel. En fransk författare sade det bra: "Perfektion uppnås inte när det inte går att lägga till något, utan när det inte längre finns något att ta bort". Man kan alltid lägga till saker - tänk om räntan stiger om fem år? Tänk om kopparpriset rasar? Samtidigt går det inte att veta något om dessa faktorer. Ingves och riksbanksdirektionens ränteprognoser framstår närmast som en kontraindikator exempelvis. I stället för att förstöra sin nattsömn kanske det är enklare och betydligt tryggare att köpa ett företag vars hela existens inte bygger på att räntan inte ska öka någon procentenhet inom den närmaste framtiden. 

Liksom viljan att springa med flocken och viljan att inte sticka ut är det något djupt mänskligt och inprogrammerat i vårt DNA att vilja ha komplexitet. Det simpla ses som alltför obetydligt ut för världen och som att det inte har existensberättigande i en avancerad värld. Därför måste vi öva upp vår förmåga att uppskatta det enkla. De mest lyckade planerna är ofta simpla och de mest storslagna innovationer bygger på simpla idéer. Ett övertag mot de stora bankerna kan knappast komma från att ha mer komplexitet, mer information och en större excelsnurra. De har en armé av analytiker som jobbar heltid med att bevaka företag, de kommer alltid att ha mer kunskap. Ett övertag kan mer troligt komma från att se storheten i det obetydliga och att göra det så enkelt för sig som möjligt, men inte enklare. Dessutom kommer bankerna ha massvis av information som är brus som kan förvirra dem. Hur vi använder den kunskap om ett företag vi har är således betydligt viktigare än hur mycket kunskap vi har. I varje givet case är det sällan mer än en, två eller möjligtvis tre nyckelparametrar som kommer att stå för 95 procent av hur aktien utvecklas. Resterande tusentals rader i excelsnurran ger på sin höjd fem procent, men leder troligtvis i stället till förvirring.

Jag vill höja min skål till det enkla - i livet och på aktiemarknaden. En härlig stek och en kall pilsner efter en dags hårda ansträngningar. Motsvarigheten på aktiemarknaden kanske är att hitta ett lågvärderat och sömnigt industribolag med en verksamhet som är enkel att förstå efter en lång dags research. Vem som helst kan göra något komplext genom att hölja något i lager av förvirring och addera mer info. Vem som helst kan också göra något så enkelt att en lat soffpotatis till och med skulle kunna göra det. Svårigheten är att skala ned en komplex verklighet precis lagom mycket så att den blir begriplig, utan att fördumma innehållet och det som verkligen är viktigt. Det är en gradvis process och långsamt försöker jag bli bättre på att uppskatta det enkla och göra det så enkelt som bara möjligt, men ännu är det många steg kvar till pärleporten. Förhoppningsvis inte alltför många.