Investeringens faser - en fyrstegsmodell.

Intro 

Vi går alla igenom vissa stadier i livet. Vi lär oss krypa, vi lär oss gå. Vi tittar på barnprogram innan vi ser mer eller mindre obskyra dokumentärer om bläckfiskar i stilla havet. Det finns en föreställning om att vi måste utvecklas, rensa ut det gamla och ta in något nytt. Det gamla eller obsoleta ses som ej önskvärt, utan man vill alltid spana ut mot horisonten. Samtidigt delar jag inte den beskrivningen fullt ut. Ingen fas är bättre än någon annan, utan det är blott olika. Olikheter är i grunden positiva och en Sovjetmodell där alla medborgare får de byxor som Farbror staten ordinerar vill nog inte ens den mest luttrade kommunist ha.

Liknande stadier brukar investerare gå igenom: naturliga faser som obönhörligt följer på varandra. Lika naturligt som vår följer på vinter, eller ålderdomens dova höst följer på ungdomens spirande vår. Olika faser som för med sig nya möjligheter och utmaningar är en del av livet. Faserna ser inte alltid exakt likadana ut och vissa fastnar på en viss fas. Andra hoppar över faser och hamnar direkt nära slutmålet. Samtidigt tror jag att investerande, som vilken aktivitet som helst, kräver ett mått av lärande och att pröva sig fram. Till skillnad från HM finns det knappast en storlek som passar alla. En förklaring till det är att vi inte är stöpta ur samma form, vi har olika mål med sparandet, riskbenägenhet osv. Nedan ska jag ändock förklara de faser jag observerat i min omgivning och på internet. Bland äldre och bland yngre, oavsett om de är fattiga eller rika.

Låt mig från början markera att jag tycker man ska göra det som passar en själv och vara i den fas man är bekväm med. Ingen är bättre än någon annan, även om jag givetvis kommer att låta mer positiv mot den fas där jag anser befinna mig. Många vägar leder till himmelen och det är det viktiga.

Fas 1 - Förhoppningsbolagsägaren som aldrig slutar hoppas.

Alltför många människor sysslar med förhoppningsbolag. Arketypen av ett förhoppningsbolag är en mer eller mindre mangrann skara tjommar som står i ett lab i någon källare och häller substanser mellan olika provrör. De är iklädda vita rockar och försöker koka ihop någon hokuspokuslösning som ska revolutionera medicintekniken. Argumentet för att köpa dessa bolag är alltid densamma: "en spade till varje Kines", inte bokstavligen förstås, men det är summan av kardemumman. Jag kallar argumentet så för att marknaden utmålas som enorm. Sedan är motiveringen att om bolaget lyckades ta en promille av denna kolossalt lukrativa och enorma marknad, skulle aktieägarna kunna bada i pengar på Joakim von Anka-manéer. Huruvida en promille är en rimlig siffra är inte särskilt intressant. Bolagen lever på att sälja potential, de säljer en dröm om ett bättre liv. Tänk om just det här bolaget hittar på något revolutionerande?

En fördom om dessa investerare är att de är dåligt pålästa. Typiskt sett är de inte det, utan tvärtom tenderar de att läsa in sig betydligt mer än vanliga småspararen. De läser på om mitokondrie-DNA eller vad det nu kan vara bolaget sysslar med. Ibland går dessa personer på slumpmässiga tips, men vanligare är att de gör sin hemläxa om produkterna. Allehanda fördelar med produkterna listas. Produkten kanske är klokare, billigare, eller mer innovativ. Hur som helst är det en no-brainer för läkemedelsföretagen att anamma teknologin, om de bara insåg värdet.  Vad är kardinalfelet dessa sparare gör? Tabben är att de inte inser sina egna begränsningar. Allt som är viktigt kan inte kvantifieras och allt som kan kvantifieras är inte viktigt. De allra viktigaste parametrarna i fundamental analys såsom omsättning, kassaflöde och vinst, nästa år eller några år framåt är fullständigt omöjligt att sia om.

Även om det är svårt att sia om sådana faktorer är en god gissning att de är negativa. Olika saker kan hända med förhoppningsbolagsägare. De som för stunden lyckas tjäna bra med pengar är lyckliga. Precis som stammisen vid Jack Vegas-maskinen på det lokala pizzahaket som lyckas få en vinst, blir de glada och exalterade att fortsätta. Fast underbart är som bekant kort och förr eller senare är blodröda siffror den enda syn som möter den garvade förhoppningsägarens trötta ögon. Det är klart att vissa aldrig lär sig och blir kvar i träsket, men för de som inser att det är dags för något annat brukar många sluta helt. Vad de gör är att de fördömer hela börsen som ett riggat casino och de drömmer sig nostalgiskt bort till en svunnen tid då potentialen fortfarande var hög, drömmarna i taket och slutdestinationen månen. En minoritet fortsätter med aktier, men i annan form och dessa ska jag beskriva nu.

Fas 2 - Baksidan på mjölkpaketet-investeraren. 

Den här fasen kanske låter ganska osmickrande. Att investera genom att läsa på baksidan av mjölkpaketet är inget man skryter om på cocktailpartyn direkt. Risken är ju att man framstår som en enfaldig spekulant. Därför kan det vara på sin plats att betona varför jag använder den här liknelsen. Något som står klart för var och en är att denna dryckesförpackning inte innehåller de tyngsta och mest svårsmälta tankarna. Budskapet är kärnfullt och utan krusiduller. Analysen vid köp av bolag är enkel, men är oftast kopplat till fundamentala faktorer. Kanske har man sett att grannfrugan använda iPhone och tror att det verkar vara en bra produkt, varefter man köper Apple efter att ha sett att de åtminstone verkar tjäna pengar. Kanske några svenska industriklenoder som SKF eller Atlas Copco på basis av god historik och för att de är stabila. Oftast är det blue chip-företag, dvs. ganska välskötta och solida bolag. Som sagt är analysen trots allt driven av fundamentala faktorer, men priset i förhållande till värdet analyseras typiskt sett inte i någon större utsträckning.

Ett skäl till det är att det brukar röra sig om stora och välbevakade bolag som kan antas ha ett rättvist marknadsvärde. Åtminstone är det svårt att säga något annat utan tid, vilja eller kunskap om att argumentera för motsatsen. Mjölkpaketsinvesteraren tror sig hur som helst inte kunna få något övertag över marknaden och är marknaden någorlunda effektiv är priset ingen stor fråga. Så långt allt väl. Många investerare stannar i den här fasen och tjänar hyggligt med pengar, kanske som snittet, om de inte är för benägna att dras med i marknadsnycker genom att försöka timea marknaden. För gör de det, utmynnar det i resultat som är  katastrofala i värsta fall och mediokra i bästa fall. Vissa får emellertid blodad tand för investeringar och vill bli sin egen lyckas smed framför att lita på att marknaden och "the smart money" sätter rätt värdering. De som agerar så går vidare till nästa trappsteg,

Fas 3 - Pris OCH värde-investerare. 

Pris är vad du betalar och pris är vad du får. Skillnaden i fas tre är att spararen börjar bry sig mer om priset. Det kan vara samma företag som köps i fas tre som i fas två, men resonemangen här går ut på att kombinera värde och pris. Nu börjar det närma sig värdeinvestering därför att investeraren inser att även fantastiska företag inte är värda allt smör i hela Småland och att även mediokra enögda företag kan vara kung bland de blinda. Investeraren börjar bli kritisk och tänker mycket på länken mellan värde och pris. För att få god avkastning är det betalade priset en central komponent. Fokus är ofta på traditionell nyckeltalsanalys och P/E, P/B, direktavkastning är sådant som brukar granskas. Ofta är investeraren inte särskilt bekväm med att gå emot marknaden i alltför stor utsträckning. För att sålla agnarna från vetet används emellertid nyckeltal och historiken granskas, eftersom den berättar en historia om företaget.

Många i den här fasen är nöjda med vad de ser och vad de har. Pris och värde-investeraren kommer att få hyggliga resultat i de flesta fall. Studier som indikerar att bolag som värderas lågt med mekaniska låga P/B eller P/E-strategier bekräftar att den som också fokuserar på pris kommer att bli belönad mot den som inte gör det. För vissa, som undertecknad, är det inte nog. Mycket vill ha mer och gräset är alltid grönare på andra sidan. Personer som jag själv ser på Buffett och andra värdeinvesterare. Vi nickar till i solstolen och drömmer oss bort till ett egenstartat svenskt Berkshire samtidigt som vi vaknar och inser att den kräftröda magen tagit emot tio gånger rekommenderad daglig dos av solljus. Nåväl, då går man till nästa stadium.

Fas 4 - Motvallskärringen. 

Jag har länge med stolthet kallat mig själv för motvallskärring och har inte riktigt förklarat bakgrunden bakom det. Bakgrunden är en svensk och klassisk anekdot. En vacker dag bröt det ut bråk mellan Herr Motvall och hans fru kring frågan huruvida man klipper eller skär havre. Trots att mannen ihärdigt försökte förklara att havre skärs, hävdade frun (Motvalls Kärring) att havre klipps. För att övertala frun, bar gubben henne till sjön och successivt började han att sänka ned henne i vattnet. Flera gånger ställdes frågan och varje gång blev en mindre och mindre del av henne synlig ovanför vattenytan. Till slut blev han så arg att hela gumman var under vatten. Taktiken misslyckades och ovanför vattenytan demonstrerade fru Motvalls en klippande rörelse med fingrarna. Efter detta blev gubben så sur att han dränkte gumman.

Sensmoralen i anekdoten är att man inte ska säga emot bara för sakens skull och mot bättre vetande. Det gör motvallsinvesteraren inte heller, men däremot definieras han av ett mod av att gå sin egen väg. Lyckan står den djärve bi. I och för sig trodde förhoppningsbolagsägaren i fas ett också det, men motvallskärringen tror sig veta bättre. Genom att gå emot marknaden och köpa det som är impopulärt är investeraren contrarian. Han anser att det enda sättet att få avkastning bättre än snittet, är att köpa aktier som inte alla andra äger. Vidare lutar sig investeraren tillbaka mot diverse psykologiska bias och faktorer som gör att marknaden tenderar att övervikta viss information, exempelvis precis det som hänt.

Det handlar om att inte lita på marknaden. Önskan är att vara sin egen lyckas smed och hitta nya jaktmarker och case. Genom att göra vettig research kan möjligheternas port öppnas upp, om inte på vid gavel, så åtminstone på glänt. I det läget är värdeinvesteraren sitt esse och kan nöjd gå till sömns som en man efter en hård dags arbete. Kraven på att lägga tid och granska årsredovisningar ökar i normalfallet för den som vill gå emot marknaden. Ofta blir casen mer obskyra och får utstå skratt av personer som anser att jakten har ett löjets skimmer över sig. Motvallsinvesteraren fortsätter metodiskt sin arbete i hopp om att i framtiden kunna skörda frukterna av dagens arbete. Att hålla fast vid sin strategi är kritiskt i fas fyra eftersom marknadens vågor kan svepa åt "felaktigt" håll länge. Då gäller det att ha is i magen och att hålla huvudet på skaft.

Slutdiskussion

Inlägget var tänkt som ett sätt att ringa in karakteristiska faser eller arketyper av investerare. Som sagt tidigare är listan inte fullständigt och uttömmande: teknisk analys och tidsperspektiv i investeringarna får ett annat inlägg behandla. Kanske ska man inte dela in folk i fack och sätta etiketter på dem. Låta folk vara som folk är mest och se alla som individer. Å andra sidan kan man genom att föra samman folk i grupper observera mönster och fenomen. Till vilken nytta då, kan man fråga sig. Nu vet vi att de här grupperna finns. En brasklapp som troligen inte framgår med all önskvärd tydlighet är att jag respekterar alla investerare. Jag gillar personligen inte förhoppningsbolag och kanske kan tonen därför framstå som raljerande, men vill man hålla på med sådana bolag och får ut något av det, fine. Det är bara det att det inte är något för mig.

Ett viktigt syfte med inlägget är att upplysa om att det gäller att vara medveten om vilken grupp man tillhör och att det borde påverka beteendet. En person i grupp ett borde lägga mindre tid på research om det ändå är skräp som inhandlas. I grupp två är det bra att fundera kring målsättningen med investeringen och om det alltid är sunt att lita på marknaden. Hur tar man ansvar för sina investeringar om man litar på någon annan? Och så håller det på. Genom att känna till sina egna begränsningar och sin filosofi i grunden, kan man fokusera på det som är viktigt. Kom ihåg: allt som är viktigt kan inte kvantifieras och allt som kan kvantifieras är inte viktigt.

Vilken investerartyp passar bäst in på er?