Att bryta rutinens bojor

Undertecknad är hemkommen efter fem veckor i Asien. Jag hann besöka tre länder (Vietnam, Thailand och Kambodja) och innan jag kommer till kritan vad gäller dagens inlägg tänkte jag skriva om en höjdpunkt från två av länderna. 

Vietnam: Hanoi! Huvudstaden i detta på pappret kommunistiska land är trevlig på många sätt och fascinerar nog en majoritet av de hugade besökare som vågar sig dit. Staden är mycket kompakt och det är trevligt att gå runt i stadskärnan där det finns en stor sjö som samlar en hel del hurtiga pensionärer som tränar och stretchar i soluppgången. Det finns en hel gata där det säljs hundkött i alla dess former, undertecknad vågade dock inte prova. Mitt fokus riktades i stället mot en annan gata där det är fullt av små ölhak som ställer ut plaststolar kanske 30 cm höga och bord vilka serverar fatöl för två kronor glaset. Jag hade mycket trevliga stunder där med andra backpackers såväl som locals som kunde berätta mer om deras stad. Lägg Bia Hoi-corner på minnet. 

Kambodja: Detta land har en dyster historia som är solkad av det folkmord där den mest välutbildade fjärdedelen av befolkningen likviderades. Det räckte med att bära glasögon eller att tala ett främmande språk för att bli dödad. Att besöka killing fields där folk mördades en masse var gripande och när ett känsligt operastycke spelades i audioguidens hörlurar var det svårt att hålla tårarna tillbaka. På en positivare not är något jag inte kommer att glömma i Kambodja alla de pizzahak som var spridda vind för våg som maskrosor på en sommaräng. Nu kanske ni tänker att vill man ha pizza kan man väl lika gärna gå till närmast belägna stenkastande svenska förort. Inte riktigt. De kambodjanska pizzorna är speciella. De kallas happy pizza eftersom man blir glad av dem. Varför blir man glad? Låt mig uttrycka det så här; man har bytt ut oreganon mot något annat växtbaserat som ger en sådan effekt. 

Att bryta rutinens bojor 

Att rutin är en del av våra liv är ganska självklart. Vi kan inte komma på nästa iPad varje dag eller revolutionera sättet vi knyter våra skor, det sitter i muskelminnet. Vi häller upp vår filmjölk på morgonen och resar bort de gröna klumparna med van hand och vi borstar tänderna med kirurgisk precision. Vi åker till jobbet på liknande sätt var dag bland halvtrötta skolungdomar och pigga pensionärer som är på väg till något maratonlopp eller skryter om brännan de fått på sin trolldegsaktiga hud. Vi står på jobbet som tamboskap i ett bås redo att mjölkas på våra arbetsinsatser. Vi snackar om vädret vid vattenkylaren och vi skrattar åt chefens skämt på lunchen. Vi åker hem och tar oss vår äggmacka med tillhörande pilsner och vi somnar efter ett avsnitt av något trött serie, sedan upprepas processen. 

Att resa och speciellt när man gör det själv och inte som en del av en gräshoppssvärm av bussturister med kameran i högsta hugg redo att göra roliga perspektivbilder av Pisa eller Eiffeltornet är den exakta motsatsen. Inget är rutin och inget är planerat. Du äter när du är hungrig, gillar jag inte en stad tar jag mitt pick och pack och åker till nästa stället likt en vagabond. Du är flexibel som vatten, medan du i vardagen ofta är rigid som betong bunden av scheman och tider. Det här med att våga pröva något nytt, är något jag tror vi gör för sällan i allmänhet, men det gäller också på aktiemarknaden. 

Att pröva något nytt på aktiemarknaden

Jag tror att vi även på aktiemarknaden liksom i livet i allmänhet tenderar att bli för bundna av rutiner. Vi känner oss trygga med en viss strategi, med en viss typ av bolag och vi läser en viss typ av bloggar. Vad jag förespråkar är man då och då vågar ta sig utanför sin komfortzon och gör något nytt, något oväntat och bryter en vana eller ett mönster. Om du bara köper svenska bolag, testa att köpa något på någon annan marknad. Om du bara handlar stora bolag, testa med ett Kalle Anka-bolag. Om du gör fundamental analys, pröva teknisk analys. Nej, det sista var ett osmakligt skämt, jag skulle aldrig rekommendera humbug som teknisk analys. Jag skulle hellre åka till Gällivare och bli eremit. Hursomhelst ska jag nu framföra tre argument till varför jag är övertygad om att det är en bra idé att bryta rutinens bojor då och då.  

1. Du kan upptäcka att det är något för dig 

När du är förblindad av fördomarnas slöja är det svårt att veta om något passar dig. Jag prövade exempelvis att äta skorpion och buffel. Skorpion duger väl i krig, men buffelkött gillade jag väldigt mycket. Hur skulle jag någonsin kunnat veta det om jag inte vågade ta en risk? Innan 2013 hade jag exempelvis aldrig köpt ett bolag utanför Norden och nu har jag bara ett enda svenskt innehav i portföljen. Min studiekompis tipsade mig om franska bolag med stabila kassaflöden som 2012 handlades till kanske 3-4 x vinsten, men jag ville, vågade inte och tyckte mig inte behöva utländska innehav. När jag väl testade att kliva på de utländska bolagens atlantångare var jag fast. Hur ska du veta att något inte är för dig om du inte vågar prova? Sprid dina vingar likt Ikaros och de gånger dina vaxvingar inte smälter kan du närma dig solen och lägga världen under dina fötter.

2. Det finns positiva spillover-effekter till vad du gör nu

Låt oss ta ett fiktivt exempel; Kalle Karlsson från Karlstad köper bara svenska storbolag som börjar på A; ABB; Atlas Copco, Alfa laval och Assa-Abloy är naturliga hörnstenar. Låt vara att ABB är schweiziskt numera, Kalle bryr sig bara om platsen där bolaget är noterat. Om Kalle nu skulle våga ta steget till att köpa låt oss säga en mindre fransk underleverantör till industrin, kanske det passar Kalle och det är något för honom. Men ibland upptäcker vi att det inte är det. Kalle känner sig inte bekväm, bolaget börjar inte på A, han kan inte uttala VD:s namn och grabbarna på jobbet känner inte igen bolagsnamnet så han kan inte snacka om det med dem på fikarasten. Däremot kanske han lär sig mer om branschdynamiken bland Atlas Copcos underleverantörer och han förstår mer vilka antaganden i IFRS-ramverket, vilket alla bolagen tillämpar som är de mest väsentliga, efter att ha google translateat franska fotnötter till tummen blödde. Att lära sig mer om bolag, branscher, länder, strategier eller vad det nu än må vara hjälper oss indirekt även om de är till synes irrelevanta för oss. 

3. Det kan hålla aktieintresset vid liv

Om inte annat är det ett utmärkt sätt att göra tillvaron roligare, ombyte förnöjer osv. Om det alltid är samma visa är det lätt att aktieintressets låga så sakteligen falnar tills den punkt där den orangeskimrande glödbädden har ersatts av livlöst stoft och aska som vittnar om att en epok gått i graven. Det måste finnas någon spänning, något som får nackhåren att resa sig. En haj måste alltid simma för att inte drunkna och på börsen finns många börshajar och aktiespiggar. Att lära sig mer, att utvecklas och att vara intresserad är svårt att göra utan att då och då bryta mönster. Det är fullt möjligt, men det är betydligt svårare. 

Slutord

Det finns ett känt Buffett-citat om att vanornas bojor är för lätta att känna tills de är för tunga att bryta sig loss från och det ligger mycket i det. Vi blir lätt vaneslavar och att då och då kunna bryta sig loss, om inte annat för att se till att bojorna inte omsluter våra leder alltför hårt, tror jag är extremt nyttigt, förmodligen nyttigare än vad många av oss vågar tro. Jag har alltid trott att den som letar under flest stenar hittar flest saker av intresse. Ibland kan vi ha tur och hitta kontanter, lösskägg och falskt pass under den första sten vi vänder, men ofta tar det tid. Våga ta en risk, för även om något inte är för dig, är jag övertygad om att erfarenhetens bankkonto aldrig kan vara välfyllt nog. Gör något nytt, testa på, annars blir investerandet inrutat och tråkigt som arbetet på ett löpande band och samtidigt lär vi oss inte lika mycket. Gör misstag och det kan visa sig att de erfarenheter som sås kan skördas framgångsrikt långt senare. Testa något nytt och det kan visa sig att du aldrig kan gå tillbaka till dina gamla vanor. Och sist av allt, sluta aldrig att simma och sträva efter mer kunskap, men kom ihåg att i en värld där information och kunskap sprids snabbt och där stora banker har analytikerkårer kan ett övertag aldrig komma från att ha mer information. Det som är viktigt är hur vi använder informationen och kunskapen. I den processen kan vanornas bojor vara en hämsko som hindrar oss i vår färd mot investeringens pärleportar. 

Väl mött och till sist fyra semesterbilder. 

Sjön i centrala Hanoi

Solnedgång, Cat Ba Island, Vietnam

Vandring med lokal guide i Sapa, Vietnam

Vandring med elefanter i regn, Chiang Mai, Thailand