Investerar-SM - en spännande resa

Det kanske inte syns på mig vid en första anblick där jag sitter bakom den metaforiska svarven på min arbetsplats och sätter upp tid. Jag kommer i tid till frukosten, sätter mig bakom skrivbordet och dricker kaffe medan jag drar min trålare genom inkorgen på jakt efter något att svara på. En vanlig dag på jobbet, kan tyckas. Under ytan är emellertid ingenting som förr. Jag har varit med i ett SM och det är inte vilket SM som helst; det är investerar-SM. Förstapriset i tävlingen som helhet är ett guldmynt från Österrike och eftersom Buffett sagt att bara ociviliserade människor köper guld vad kan vara bättre än att vinna ett guldmynt? Sen kunde man vinna en resecheck, oklart vart, men förmodligen för att inspektera Fort Knox i Usa så att guldet kan låsas in på ett förvar som slår madrassen med hästlängder.

Det som var betydligt mer intressant för egen del var att vi på jobbet arrangerat ett Aktie-SM där de 14 som var med chippade in 100 spänn var och potten fördelades 60 procent till vinnaren, 30 procent till tvåan och triss-vinsten (Typ insatsen tillbaka) dvs. resten gick till trean. Jag gjorde research. Min första tanke var att komponera en spännande tillväxt-portfölj med Holmen, Astra och HM. Eftersom de enda aktier som gick att köpa var Obducat, Kopparbärs och AIK Fotboll fick jag lyfta blicken och börja forska i en djungel av olika derivat och finansiella luftslott eller trampminor för den oförsiktige.

Vecka 1 - "Låtsaskriget börjar"

Vecka ett började lite som starten av andra världskriget där fransoserna och engelsmännen förklarat krig mot Tyskland men inga militära operationer hände på ett halvår. Under denna långa smekmånad satt man och funderade på motståndarens nästa drag och jag höll också korten nära kroppen. Jag ville se vad för taktik mina motkombattanter skulle ha; Skulle de börja med en massiv kniptångsmanöver eller skulle de fördriva tiden med att försöka förstå hur Apelsinpriset skulle påverkas av vädret i Europa? Jag fascinerades över vilka tokiga saker det gick att investera i. Bomull och apelsiner; det kändes som att åka tillbaka till en medeltida marknad, det enda som saknades var väl minkpälsar och olivolja ihopkokat av någon semisuspekt munk som tröttnat på att ta fram trappistöl.

Under helgen satte jag mig vid mitt skrivbord hemma som endast illuminerades av ljuset som strålade genom min gröntransparanta revisorskeps och blickade ut över slagfältet. Det var en feg skara stackare (inklusive undertecknad) som låg och tryckte i skyttegravarna. De hade knappt avancerat överhuvudtaget och allt tal om hjältemod när man sett kollegorna vid vattenkylarna hade visat sig vara luftslott. Den som ledde hade gått plus 15 procent. Jag går inte upp ur sängen för en sån usel avkastning, det blir bara 1433 gånger pengarna på årsbasis. Men jag lovade mig själv att det skulle bli bättring på den fronten. De skulle minsann få torka sina tårar med och använda delar av mitt skinande diplom som ölunderlägg till sin gravöl.

Vecka 2 - "Svarta måndagen"  

Måndag morgon var till synes en måndag som alla andra. Jag började tradea på måfå. Apelsiner, olja, Dax, lite fram och tillbaka. Gick in tungt i HM, kommer inte ihåg om det var upp eller ned men portföljen tog mycket stryk. Jag sålde inte mina positioner över natten och efter att krutröken mojnat på slagfältet visade det sig att mycket blod hade spillts. Jag var back 40 procent och hade 60 tusen kvar i portföljen. Jag hade blivit knockad i portföljen och bokstavligen på flera turbowarranter (eller turbowurrar som vi tuffa traders säger).

När jag kom in till jobbet tisdag morgon hade någon satt upp en lapp på mitt skåp: "Hur går det för wurrarna? ;)" och vid kaffeautomaten fick jag några gliringar till. Jag hade beslutat mig för att ladda min elefantbössa och satsa på ett kort. Tidigare hade jag forskat mig fram till att DAX var det index där det brukade finnas bäst möjligheter att få högre hävstång än jag någonsin skådat tidigare. Min plan var mycket enkel; Jag skulle satsa på maximal hävstång och eftersom max 25 procent fick allokeras till ett enskilt värdepapper fick jag köpa flera olika turbowurrar som skulle gå bra om Daxen gick i min riktning.

Tänk er en fullsatt arena där filharmonikerna ska uppträda. Män, kvinnor och barn har pantsatt familjesilvret och SMS-lånat sig upp över öronen för att finansiera galaklänning, limousintaxi och inträdesbiljett samt den senaste värstingkameran för att dokumentera kalaset. På scenen står världens bästa musiker som kan skryta med långt mer än att vara söndagsunderhållningen på Gröna Jägaren på söder. När tystnaden ligger kompakt som en dimma och precis när dirigenten har höjt sin hand och tagit ton ligger så mycket latent energi där, trots att det är helt tyst. Jag kände mig lite som dirigenten precis innan jag gick in.

Vid öppningen handlades indexet nedåt och efter någon timme skyfflade jag in hela keramiken på en rörelse: Dax - ned. Jag gick på lunch och när jag kom tillbaka kunde jag inte tro mina ögon: Min portfölj var uppe på 120 tusen en timme efter att jag hade sprungit upp ur min skyttegrav. När jag såg det stängde jag alla positioner direkt, vilket med facit i hand visade sig vara för tidigt, men om du har varit under ytan blir du oerhört glad och tacksam för att ha kravlat upp ur helvetet och tar vinsten fortare än Merkel hinner säga"wurst mit turbo, bitte".

Vecka 2 - "En sista kraftmätning"

Med 120 tusen var jag på en tredjeplats och bestämde mig återigen för att leka björnen sover och se vad de andra skulle göra. De masade sig uppåt och ettan samt tvåan hade kring 130 papp. Jag började göra lite trades utan att riskera allt på ett kort. Min tanke var att om jag satsar på en wurre för 20 tusen som kan knockas eller dubblas skulle jag fortfarande ha torrt krut kvar ifall jag förlorade och gick chansningen hem skulle jag leda tävlingen och förmodligen hade folk vid det laget rullat ut röda mattor för mig och bönat om att få tvätta mina fötter som låg stadigt vilandes på skrivbordet.

Jag gjorde två sådana affärer men ingen av dem gick vägen eller gav så mycket volla som jag ville ha och på tävlingens näst sista dag stod jag med 90 tusen mot de två ledarna kring 135-140 tusen. Jag gick till ett välbeprövat recept och satsade allt på den gamla trotjänaren daxen. Torsdag morgon gick jag all-in, några timmar efter öppning, i Dax-björnar eftersom börsen öppnat ner och jag hört någon tjomme på twitter säga låt trenden vara din vän och fånga inte en fallande kniv. Så jag satte mig ned och åt popcorn medan den fullständiga slakten skulle börja, trodde jag. Jag fångade inte kniven utan jag lät den springa nedåt för fulla ben och slakta contrarians som skulle ha mage att gå emot trenden och fånga kniven. Precis som i sista samurajen tog jag alla trupper jag hade och sprang ut beväpnad till tänderna. Om jag skulle falla, skulle jag inte falla utan en strid. Det visade sig vara den kanske sämsta timingen genom tiderna, titta på grafen nedan för att se vilken näsa jag har för att pricka en botten;

Avslutande kommentarer

Jag slutade min karriär i Investerar-SM på 7,5 tusen kronor, ner 92,5 procent på två veckor. Jag kanske föll i min vilja att hoppa, men jag hoppade åtminstone. Eftersom jag inte kunde köpa gubbaktier valde jag en högrisk-strategi och hade jag gått lång i stället för kort i mitt sista stora bet, hade jag vunnit tävlingen och i skrivande stund kunnat sörpla i mig paraplydrinkar på en söderhavsö medan betjänter hade byggt sandslott åt mig. Nu gick de illusionerna i kras och top tre på jobbet var 

1. 145 tusen

2. 141 tusen 

3. 111 tusen

Den som var näst sämst i tävlingen var back 20 procent. Enligt mig är det på tok för litet och tyder på en inte optimal strategi. Det som jag verkar ha svårt att förklara för mina medtävlande är att jag anser att jag agerade rationellt i tävlingen genom att satsa binärt på ett bet. Hade min sista satsning gått in, hade jag vunnit, men nu gick marknaden inte min väg. Det är som vid roulettebordet där du satsar på rött eller svart. Hade jag inte gjort satsningen alls utan köpt kopparbergs till portföljen (och till kylen) hade jag kunnat få tredjepris. Eftersom förstapriset var 6 ggr större än tredjepriset hade jag emellertid positivt väntevärde på att gå för de 840 kronorna. 50 procent gånger 840 kronor är 420 kronor minus den "säkra vinsten" på 140 kronor = 280 kronor i ren nettovinst. Det enda tråkiga med de här 280 kronorna är att jag inte kan betala räkningar med dem eller sätta mat på bordet. 

Eftersom bara top tre blev belönade spelar det ingen roll om du har 0 kronor i portföljen eller 90 tusen, men folk verkar inte förstå det och blanda in incitament om prestige och dylikt, men det rationella i min mening är att ladda elefantbössan rejält i stället för att dutta i apelsinpris och kakaobönor med 3 x hävstång. Jag försökte förklara att det är viktigt att separera sannolikhet från utfall. Om du hade blivit erbjuden att köpa en trisslott för en krona är det förmodligen en affär med positivt väntevärde men i många fall är det nitlotter. Att då säga att man inte borde köpt nitlotten för en krona, efter att skrapningen skett med argumentet att det var en nitlott verkar som ett bakvänt resonemang i min värld. 

Det var riktigt skoj att delta, men jag tycker att det är tråkigt att man inte kan köpa vettiga aktier på largecap eller liknande för det här uppmuntrar småsparare till överdrivet risktagande med märkliga hävstångsprodukter och andra finansiella massförstörelsevapen. Jag ser fram emot en aktietävling som premierar tråkiga gubbaktier, lågt risktagande och fundamental analys. Enda problemet är väl att det kan bli långtråkigt att vänta i fem år på att vinnaren ska koras. Tills den dagen kommer ska jag fundera på vilka planer jag ska smida inför nästa SM för att kunna bli kungen av turbowurrar och hyllad på kontoret.