Finns det några köpvärda bolag i dag?

Förord:

Är tillbaka från en skön semester och är nu redo att gå tillbaka till svarven. Som aktiemänniska är det ändå svårt låta bli att tänka på ekonomi. Jag funderade i landet jag var i kring hur en liten 2 decilitersflaka läskeblask (visserligen Buffetts favoritblask) kunde kosta mellan en tredjedel och hälften av en huvudrätt, helt huvudlöst. Jag funderade vidare på hur en taxi från flygplatsen till centrum kunde kosta nära en tiondel av en genomsnittlig månadsinkomst. En lättare arbetsskada kanske, men samtidigt var det skönt att sällan ha internet, dvs. det blev svårare att stirra på en blinkande skärm med kurslarm. 
 Inte för att jag har en sådan, men frestelsen att ständigt övervaka små obetydliga förändringar på börsen eller i portföljbolag kan göra vem som helst nojig. Ibland är det skönare att vara ute i verkligheten, i ekonomin där det händer. Annars blir aktiesparande lätt teoretiskt. Glittriga investerarpresentationer, flotta årsredovisningar och styleade hemsidor blir lätt teoretiska och främmande. Nåväl, nogpratat om semestern innan den här bloggen förvandlas till någon urvattnad, men lättsmält Blondinbella-kopia för halvt ekonomiintresserade medelsvensson, det fanns något jag ville säga också. 

Finns det alltid köpvärda bolag?

 I takt med att börskurser på många håll stigit till rekordnivåer, börjar allt fler människor ställa sig frågande till om inte index börjar bli övervärderat. Så kan det vara, men det är svårt att veta och hur som helst är ju syftet med stockpicking att man inte slaviskt ska följa index. I stället ska man tillvarata möjligheter där de finns.  Min grundinställning har därför alltid varit att det finns köpvärda bolag oavsett tidsperiod. Ibland finns det fler, ibland färre, men de finns alltid där. Marknaden kan inte gilla alla sektorer, alla länder och alla bolag samtidigt. På global nivå kan marknaden i tider som dessa framstå som en messiasfigur som öser ovillkorlig och gränslös kärlek mot alla bolag hela tiden. Så är givetvis inte fallet. Även nu finns det gudsförgätna bolag, sektorer och länder. Sådant folk inte vill ta i med tång. Det kan vara för begränsad likvidet, för ruttna framtidsutsikter, eller något annat som gör att marknaden tvekar.

Fenomenet att man drivs till allt mer exotiska marknader i jakt på oupptäckta pärlor, har fått ett löjets skimmer över sig. Man raljerar gärna om att vissa bloggare börjat analysera matproducenter i Israel (Defensiven), stärkelseproducenter i Portugal (Värdebyrån) eller strippklubbar i jänkarstaterna (Spartacus). Vissa argumenterar för att bloggares allt mer exotiska jakt är ett tydligt tecken på att de glada tiderna snart är förbi. I vissa fall kan det handla om ett helt vanligt bolag: de tillverkar produkter som är lätta att förstå, har samma redovisning som i Sverige och är som bolag är mest. Ändå får bloggare som tar upp sådana bolag utstå hån, förnedring och föraktfulla kommentarer. Det måste bli ett slut på denna diskriminering. Jag är beredd att gå bräschen för att åstadkomma en attitydförändring. Nota bene: det handlar inte om att jag vill vara motvallskärring därför att det är roligare att köpa mer exotiskt och udda. Jag hade gärna fortsatt med mellanmjölksinvesteringar till rimliga värderingar, men jag ser inget annat val i dagens läge än att flytta från prärien mot mer outforskade marker. 

Min inställning

Jag förstår med andra ord bloggare som söker efter mer okonventionella bolag fullt ut. Värderingarna har rent allmänt på mer konventionella marknader såsom i Norden i de flesta fall blivit rent osmakliga och motbjudande. I en värld av sjuka värderingar kan det ha blivit så att ett steg mot de sjuka och okonventionella casen är ett sundhetstecken. De udda fåglarna måste få bli rumsrena, det är dags att sluta diskriminera de som vågar göra något som är skrämmande för gemene man. 

Osökt för det in mig på att fundera på den lokala mataffären. När potatis såldes för en krona kilot till midsommar kånkade jag glad i hågen hem massvis med potatis. Blickarna jag fick när saken diskuterades bland vänner och bekanta vittnade om att de såg en person som nyligen rymt från mentalsjukhus, alternativt att jag borde spärras in där på obestämd tid. De köper litet av varje i mataffären konstant, i takt med att de behöver varorna. Det är inget fel med denna metod, utan tvärtom lämplig för 95 % i investeringssammanhang. I jämförelse kan det ses som att köpa indexfonder, vilket är sunt, men jag ser aktiesparande som en hobby och tycker liksom jägaren att själva jakten ofta är nöjet. Få fiskare tycker att det är roligt om fiskarna utan ansträngning hoppar upp på ett silverfat och strör salt på sig själva. Jag försöker köpa det som är på Rea och får då ibland äta mer udda mat. Samma mekanismer verkar på marknaden. Nu drivs jag mot mer udda bolag, i mataffären kanske jag får köpa Halal-slaktad gris eller vegetarisk glass.

Skämt åsido, som nämnt tror jag att det alltid finns köpvärda bolag, men det gäller att hitta dem. Den som vänder på flest stenar hittar flest intressanta case. I dag är det definitivt svårare än det brukade vara. På den gamla goda tiden när Mr. Market var självmordsbenägen kunde man låta en orangutang kasta pil på en lista av bolag i tidningen och få en mycket god avkastning. Så fungerar det inte längre och den stora risken är att de bolag som fortfarande är billiga, är det av ett bra skäl. Om vi funderar kring mataffären så börjar man undra vad som hänt ifall 95 % procent av sortimentet stigit ganska kraftigt, medan morötterna rabatteras ut. Är de ruttna eller har butiksföreståndaren en omotiverad avsky mot alla brandgula objekt och vill bli av med dem till vilket pris som helst? Risken är med andra ord att man blir sittande med mediokra värdefällor som ska vara lågt värderade på goda grunder. Därför är det viktigt att vara påläst och göra en grundlig analys.

Hur undviker vi fallgropar

Det är en verklig risk att man blir sittande med värdefällor, men det är också en verklig utmaning. Därför tror jag att det är viktigare än tidigare att utreda varför bolaget är billigt. Att kunna ha konkreta anledningar är betydligt bättre än att lita på att marknaden är skogstokig. Om man kan förstå marknadens tes och vilka antaganden som är inbakade i dess bedömning, underlättar det när man vill ta motsatt position. Risker som är synliga är bättre än stora risker som inte går att se. Att våga ha tålamod är en central egenskap i dag. Något kan framstå som billigt, men slå inte till direkt. Läs på några varv extra och våga bara disciplinerad, det tar tid att hitta bra case i dagens klimat. 

Att köpa stabila bolag till rimliga värderingar till sin portfölj borde löna sig på sikt, oavsett om marknaden som helhet är högt eller lågt värderad. Förr eller senare kommer fundamenta att speglas av aktiekursen och om man har bra bolag till rimliga värderingar och upplever en syndaflod på marknaden som sveper i väg stora mängder pappersvinster, vad är problemet? Så länge företaget inte ändrats i grunden kan man nu köpa en andel i företaget billigare än tidigare, vilket den långsiktiga nettoköparen borde välkomna med öppna armar. Tillräckligt kvalitativa företag kan dra nytta av sämre tider, konsolidera verksamheten, anpassa kostnadsmassan och måhända göra ett och annat förvärv. Det är allt som räknas. Det gäller därför att inte dras med i marknadens nycker utan att göra sin egen bedömning. Att våga göra sin egen bedömning är en övning som alla motvallskärringar sysslar med på kontinuerlig basis. 

Irving Kahns motto är följande: There is always something to do. You just need to look harder, be creative, and be a little flexible!

I tider som dessa och i samma anda som min idol I. Kahn läser jag mer, bredare och djupare, men jag är alltid på min vakt. Öronen måste ständigt vara riktade mot marken. Det finns en tid för allt som sker på denna jord. En tid för hausse, en tid för baisse. En tid för eufori, en tid för depression. En tid för konventionella saker och en tid för okonventionella. En vacker dag kanske jag köper mer för gemene man välbekanta investeringsidéer. Den tiden är emellertid inte nu. 

Om marknaden är övervärderad i dag är omöjligt att svara på, jag är ingen spågumma i ett tält. Allt jag kan säga är att försöker hitta de bästa casen, oavsett var de finns (inom rimliga gränser). Att sitta med likvida medel är inte fel, men även i dag har jag en tro på att bra case går att finna och så länge det är min övertygelse kommer jag aldrig att sluta leta. Min inställning kan vara naiv och det är möjligt att marknaden snappat upp och värderat upp alla smulor av värde som finns kvar. Samtidigt har jag aldrig slutat tro. 

Är mitt resonemang rimligt? Är det tokigt att vända på okonventionella stenar eller inte i tider som dessa?