Tålamod - världens viktigaste egenskap?

Ibland är det bra att stanna upp...

Bakgrund

En egenskap som ofta glöms bort när man talar om eftersträvansvärda egenskaper är tålamod. Egenskapen är nyttig såväl i livet i allmänhet som när pengar ska investeras. Förmågan att kunna vara passiv och vänta är inte naturlig för oss, utan måste övas upp. Med vilja kan man komma långt. Min gamla fotbollstränare brukade säga att när du spyr, är du halvvägs mot målet. Så drastiskt behöver det naturligtvis inte vara, men att kunna vänta är av godo. Redan sedan barnsben lär man sig hur viktigt det är att vänta på sin tur, exempelvis genom att köa. Genom att snällt stå i kön och tålmodigt vänta, kommer framgången förr eller senare, hette det. Om det alltid fungerade så i verkliga livet var mer tveksamt, men konceptet var en god idé.

Ett välkänt experiment genomfördes i USA där små kids (4 år) individuellt blev placerade i ett rum med en marshmallow framför sig på ett fat. En vuxen person sade åt barnen att om de väntar en stund (15) minuter skulle de få två godbitar i stället för en. Barnen hade olika strategier för att stå emot frestelsen. Förvisso fanns inte, som i paradiset, en orm som lockade, men däremot fanns det inte mycket annat att göra i rummet. Exempelvis försökte vissa blunda, sparka på bordet, eller tugga på sitt hår för att slippa tänka på godbiten som låg där redo att ätas. Totalt lyckades en tredjedel vänta länge nog och få sin belöning. Det intressanta var att när man senare undersökte vad som hände med barnen visade det sig att de som kunde vänta hade mer framgång i skolan och presterade bättre på intelligenstester. Långt senare visade det sig att de som inte kunnat vänta hade större problem med fetma (föga förvånande kanske) och droger t ex. Samtidigt konstaterade forskarna att tålamod inte är en medfödd egenskap. I stället går det att öva upp och handlar om att kunna fokusera på annat än den omedelbara frestelsen. Att försöka lyfta blicken och ha tålamod är därför något som är sunt, rätt och fungerar. Det handlar om att göra det också rent konkret, men i teorin låter det som ett bra koncept.

Tålamod = passivitet?

Ett problem med tålamod är att det kan ses som passivitet, som är en negativt laddad term. I själva verket handlar tålamod om att kunna vara passiv och det är inget dåligt i sig, även om det kan uppfattas så. Ni fotbollsintresserade där ute vet att en straff kan slås på många olika sätt. Statistiskt slås ca 30 % i den mittersta tredjedelen av målet. Samtidigt slänger sig målvakten till höger eller vänster i 94 % av fallen. Om så många straffar läggs i mitten, borde inte målvakten oftare stå kvar i målet? Jo, det skulle förbättra målvakternas statistik, men målvakterna är inga robotar, utan människor med känslor. Att stå kvar i mitten gör att man framstår som passiv och att man inte försöker. Även om det är en medveten taktik kan det se ut som att målvakten inte gör något. Kanske slänger de sig åt fel håll, men de kommer kunna spegla sig i glansen av ljuset att de försöker. Passivitet är sannolikt inte det första vi förknippar med bra och rättfärdiga handlingar. Om vi tänker på hjältedåd kanske vi föreställer oss en riddare på vit springare som med stort mod hugger in sitt svärd i drakens pulserande hjärta. Vi tänker nog inte på en krake som sitter och trycker i en håla. Samtidigt kan passivitet vara av godo och aktiva handlingar nog så onda.

Varför tålamod är viktigt

Karolinerna var svenska soldater som stred under Karl XI och Karl XII. Det finns många skäl till deras framgång, bland annat kavalleriets banbrytande taktik, men en ofta förbisedd aspekt handlade om infanteriet. Vad som var nytt var att tålamod var kärnan i den offensiva taktiken. Karolinerna fortsatte att marschera framåt under beskjutning, genom krutrök och medan vissa av dem stupade. Träffsäkerheten på längre avstånd var inte särskilt hög i den tidens eldvapen och karolinerna väntade med sin första salva tills de kunde se motståndaren i vitögat, på avstånd som kunde vara så kort som trettio meter. Den första salvan fick därmed en ödesdiger effekt och fienden tenderade att falla som furor. Fiendens moral tenderade också att ta stryk. Fienden brukade vara mer otålig och skjuta alltför tidigt, vilket brukade straffa sig (ja Poltava, jag vet, men ni fattar). Att kunna gå rakt genom fiendeeld krävde oerhört mod och tålamod - en tro på att en strategi fungerar, men det gäller att hålla ut. Förmågan att våga tro på sin strategi och ha tålamod nog att hålla sig till den genom vått och torrt är minst lika viktigt för investerare som för arméer och generaler.

Med tålamod kommer analytiskt tänkande och långsiktig planering. Med tålamod kommer insikten att tider förändras och att ingenting förblir konstant. Ibland är tidens naturliga gång det enda vi kan utgå från. När våra förfäder gick från att stoppa mat från hand till mun till att börja odla mat behövdes ett radikalt skifte i vårt sätt att tänka. Frön som sås i dag kommer att bära frukt om många månader. Det innebär framförhållning och en förmåga att kunna vänta. I tider av kris prövas vårt tålamod. När det är som mörkast i tunneln är det lätt att bli nedstämd, men då är det viktiga att vänta, att rida ut stormen och gå stärkta ur prövningen. Tålamod är att få perspektiv på saker, att acceptera tidens gång och att förstå att allt har sin tid. Det mesta i livet går i cykler, eller faser. Faserna kan ha olika längd och se olika ut från gång till gång, men är man medveten om det är det lättare att vara långsiktig. De tider vi upplever nu, kommer inte att vara för evigt. Möjligheter och risker som finns i dag kommer att ändra karaktär, upphöra eller förstärkas.

Tålamod ger tid för eftertanke, tid att planera och tänka över sina valmöjligheter. Tid är den enda tillgång vi inte kan få mer av, utan tiden rinner obönhörligt ut i sanden, sekund för sekund. Pressen kan därför te sig stor att handla, men ibland är den bästa handlingen att inte handla alls. Att i stället iaktta händelseförloppet och invänta ett bättre tillfälle kan vara det smartaste att göra.

Tålamod och aktier med risig likviditet

Vid investeringar och på börsen handlar tålamod om att spela på sina egna villkor. Är värderingarna för höga, spela inte med. Många där ute dras till förhoppningsbolag, företag som tydligen har hög uppsida och vilka kan gå upp hur mycket som helst på kort tid. Det går att argumentera för att ingen har mer tålamod än de som äger förhoppningsbolag. År efter år, nyemission efter nyemission väntar de på ett medicinskt genombrott som ska förvandla den blygsamma insatsen till en summa som t o m kan väcka avund hos mer välbeställda. De har lika stort tålamod som en änka efter kriget som aldrig slutar tro att hennes älskade en dag kommer att återvända, trots att han varit saknad i tio år. Skälet till att förhoppningsbolagsägare inte är tålmodiga på riktigt har mer att göra med deras inställning och varför de äger bolaget. Vad de hela tiden hoppas på är ett snabbt genombrott och stor rikedom som en gubbaktie inte kan erbjuda. Eftersom genombrottet aldrig kommer blir de emellertid tålmodiga då de ständigt väntar. Det är en konsekvens snarare än en aktivt ställningstagande att vara tålmodig och däri ligger skillnaden. Av det skälet tror jag inte att förhoppningsbolagens aktieägare tenderar att vänta på att få sin andra marshmallow.

Varför kommer det här inlägget nu, kan man fråga sig. I mitt förra inlägg vittnade jag om att en analys var på gång och att det skulle bli nästa inlägg - vad hände med det inlägget? Förklaringen är att jag vill köpa mer aktier i det bolaget, men aktien är ytterst illikvid. Tills jag fått min önskade position får ni vänta på analysen av det europeiska bolaget. Det har blivit ett parti arga leken. Leken går som bekant ut på att två personer stirrar in i varandras ögon tills en part avviker med blicken, eller börjar skratta och larva sig. Personen som inte viker ned sig, vinner. Köpsidan och säljsidan stirrar nu på varandra tills man kan komma överens om ett pris. Vad det handlar om är psykologi och tålamod som testas till sin gräns.

Vid små volymer kan ens handlande bli kursdrivande och risken är att priset drivs för högt upp. Som alltid är det girigheten som visar sitt fula tryne. Det är lätt att tänka att aktien kommer att fortsätta upp och att tåget har lämnat perrongen, att köptillfället har gått förbi. Därför är en en naturlig instinkt att hoppa på köpknappen och gå in på en högre kurs än man tänkt. Min erfarenhet är att möjligheterna ytterst sällan försvinner så lätt. Säljsidan känner samma girighet som köpsidan. De tänker att aktien kan gå ned och att en lika hög kurs kanske inte återkommer i första taget. Därför finns en frestelse för dem att gå köpsidan till mötes och sälja litet billigare än tänkt för att få problemet ur världen. Faktumet att det finns en människa på andra sidan som drivs av psykologiska mekanismer är betryggande. Man behöver inte vara en stålman, utan bara överlista personen på andra sidan som i vilken förhandling som helst. Ibland räcker det med att distansera sig från aktiekursens svängningar och, som jag var inne på i ett tidigare inlägg, liksom Odysseus proppa öronen fulla av vax. Nyckeln är militärisk disciplin. Exempelvis kan man säga att man vill betala en viss multipel och ovanför den är ett inköp ointressant.

I slutändan brukar det handla om en enda sak: tålamod. Den tålmodigaste vinner och får en litet större bit marshmallow än den som drabbas av panik och vill gå ur sin position direkt. Pengar förs över från den klåfingrige till den tålmodige: från den impulsdrivna till den eftertänksamma. I majoriteten av de transaktioner som sker på börsen kommer marknaden att lägga fram en marshmallow framför oss och säga: "Slå till nu, väntar du, försvinner möjligheten". I sådana lägen gäller det att kunna möta marknadens blick, dra några halsbloss från sin cigarr och kyligt svara: "Det är en risk jag är villig att ta, återkom om 15 minuter".

Hur viktigt är tålamod? Hur brukar ni agera i illikvida aktier?