Börsfesten - tid för perspektiv och ödmjukhet ?

En något klichéartad, men ändock vacker, solnedgång

Intro

Intresset för aktier är högre än det varit på många år. Många jublar och prisar gudarna för att skatteåterbäringen har kommit. Att intresset för börsen, sparande och investeringar är högt har nog bara undgått de mest isolerade eremiter som levt under en sten eller i Sibirien. Ständigt kommer nya börsintroduktioner där riskkapitalister rakar in pengar genom att sälja bolag och piffa upp dem innan försäljningen (kallas även att sminka upp bruden).

Allt fler diskuterar aktier bland vattenkylare på arbetsplatser runtom i landet. Bloggar om investering och särskilt värdeinvestering har ploppat upp som svampar ur marken (en utveckling undertecknad är medskyldig till). Många jämför en bankränta på nära noll mot en börsavkastning de senaste åren på en bra bit över 15 % årligen, varefter de bestämmer sig för att öka andelen aktier av totala tillgångarna.  

En utmaning med de senaste årens börsuppgångar är att många blivit bortskämda och naiva. I skrivande stund är svenska index upp över 20 % på bara ett år. Det är dubbelt upp mot vad man årligen kan förvänta sig i avkastning. Det är ungefär som att barnet som tidigare fått lördagsgodis nu i stället får godis tre dagar i veckan. Förmodligen låter det som himmelriket på jorden för varenda lintott i detta avlånga land. På börsen verkar onekligen varje dag vara en lördag.

Vuxna föredrar kanske en lördagskväll godis i dryckesform serverad i en lokal där ägaren har tillstånd att göra detta. Grannarna, kollegorna, ja de flesta är där och alla slevar i sig de flytande godsakerna för fulla muggar. Ibland blir det dock för mycket av det goda och nästa dag kan spenderas med huvudvärk och minnesluckor. Frågan man reflekterar över är: hur kunde det går överstyr? Svaret är att när du är djupt inne i något är det svårt att få perspektiv på det. Övergripande är känslan att börsfesten är i full gång och vissa verkar tro att den kommer att fortsätta i många år framöver.

Perspektiv

Någons modell på marknadscyklen

 För att inte dras med i glädjeyran och överoptimistisk stämning kan det vara bra att ta ett steg tillbaka. Som det mesta i livet, rör sig börsen i cykler. En gammal persisk berättelse handlar om en mycket mäktig kung i ett stort land. Kungen samlade de visaste männen i kungadömet och gav dem ett uppdrag: En befintlig ring skulle få en mening ingraverad på insidan. Av ett eller annat skäl (om det berodde på att han var värdeinvesterare och därför visste sina egna begränsningar förtäljer inte historien) ville Kungen råda bot på sin manodepressivitet. Den ingraverade meningen skulle med andra ord få honom lyckligare när han var nedstämd, men också dämpa förväntningarna när han var överoptimistisk och kanske höll på att drabbas av hybris. Orden som de visa männen valde var: "Inte heller detta är bestående". Budskapet gjorde stort intryck på kungen och han blev utom sig av glädje för att de löst problemet. Sedan granskade han ingraveringen noga och fick efter det se sin glädje dämpas något.

Att vara medveten om att börsen agerar i faser är centralt för att kunna bli en duglig investerare. Kanske är det mer aktuellt i dessa tider än på länge. Lika stor som optimismen är nu, var pessimismen hösten 2008. Kreditmarknaderna frös, folk var oroliga för att bli av med jobbet, men när det ser som svartast ut, det är först då ljuset bit för bit kan börja övervinna mörkret. När utsikterna är aldrig så ljusa, kan vi ana att festen kan ha nått klimax. Det finns en tid för allt som sker på denna jord. En tid för födelse, en tid för död. En tid för skratt, en tid för gråt. En tid för uppgång, en tid för fall. Allt har sin tid och inte heller dessa tider är bestående.

Att följa strömmen är sällan en bra idé på marknaden. Ett klassiskt talesätt är att när hisspojken och taxichauffören på Wall St. talar om aktier, är det läge att fundera på om börsen har mycket mer att ge. Tanken är att när även dessa yrkeskategorier som i vanliga fall inte befattar sig med aktier, köpt in sig, tyder det på att intresset för aktier är så utbrett att de flesta redan har sina surt förvärvade slantar på börsen. Vanligen sker detta i slutet på en tjurmarknad.

Att gå in i marknaden med argument som att "grannen tjänar multum", eller att "börsen gått upp så länge nu så det måste fortsätta" blir lättare att undvika genom att sätta börsutvecklingen i perspektiv. Det är inte hållbart att få flera års avkastning på ett år, det säger sig självt. I dag är det svårt att tänka sig att det en gång var annorlunda, men en vacker dag kommer saker och ting att vara annorlunda. Betydligt annorlunda.

Ödmjukhet

När man kan se på börsen utifrån ett bredare perspektiv och vara medveten om att sötebrödsdagarna inte varar för evigt är det lättare att vara ödmjuk. Brist på ödmjukhet hänger ihop med hybris, en övertro på sin egen förmåga och i förekommande fall att helikopterperspektivet saknas. Ödmjukhet handlar dels om att vara medveten om och inte blunda för riskerna som alltid finns på marknaden. Genom att köpa in sig till högre värdering, ökar risken för en medelmåttig affär. Samma sak gäller om man inte gör sin egen analys. Ju fler som kommer och vill ha några smulor från börsens till synes välfyllda bord, desto fler som ger sig in på börsen kommer också att vara oinsatta av aktier och därmed sakna grundläggande kunskaper. Dessa personer vill inte gärna köpa fonder då de är tråkiga och sparekonomerna predikar alltid om att giriga förvaltare roffar åt sig pengar.

Alternativet är att komponera en egen portfölj och aktietipsen kommer från en potpurri av källor: bekanta, släkt och vänner, bloggare och mer eller mindre suspekta internetforum osv. Följden blir att många inte vet vad de äger och varför de äger aktien, utom just därför att de fick ett tips. Det låter som att laga omelett med slumpmässiga ingredienser och risken är förstås överhängande att det blir pannkaka av allt i stället.

Vad tjurmarknader gör med människor är att de kan få en övertro på sin egen förmåga. I tjurmarknader ökar allas portföljinnehav (mer eller mindre) i pris och man får intrycket att somliga förväntar sig stående ovationer på tunnelbanan och att röda mattan ska rullas ut så fort dessa individer kliver utanför dörren. Saker de glömmer att nämna är att i en marknad som bara ökar är det lätt att få överavkastning: exempelvis genom att lyfta ett stort lån och jobba med finansiell hävstång. Ett annat alternativ är att köpa mer konjunkturkänsliga bolag. Stärkta av tidigare affärer går övermodiga och saliga människor på gator och torg med högburet huvud. Det för tankarna till berättelsen om Ikaros. Han flög för nära solen och när vaxvingarna smälte, störtade han ned i Egeiska havet, varefter han enligt obekräftade uppgifter avled ögonblickligen.

Dilbert är en serie som alltid piggar upp, här om ödmjukhet

Buffett beskrev fenomenet i en tjurmarknad som att när det blir översvämning är det lätt hänt att ankan i dammen tror att den förhöjda vattennivån är hänförlig till den egna prestationen och flitigt vevande med simfötterna. I stället borde ankan se att alla andra ankor också lyft i takt med att vattennivån i dammen stigit. Något som kan skönjas är att allt fler förståsigpåare och självutnämnda experter ska ge tips och råd. Just som desperationen efter tips och råd är hög, kommer dessa friare fram.

Analysförmågan och kunskapen om att värdera och analysera bolag tenderar att lämna en del i övrigt att önska. Simplistiska baksidan på mjölkpaketet-svar och ogrundade glädjekalkyler prioriteras framför att diskutera de verkliga knäckfrågorna i ett case. Tomma tunnor skramlar mest heter det och mönstret beskrivs väl i det kinesiska ordspråket: "Han som vet, talar inte. Han som talar, vet inte." Vad som händer är också att värderingen läggs åt sidan eller görs på tvivelaktiga sätt. En klassisk formulering är att om tre år verkar P/E-talet vara hyfsat, därför sätts köprekommendation. En annan är att P/E-talet är förvisso uppåt väggarna högt, men så länge riskaptiten är hög och börsen fortsätter att stiga sin tysta ban samtidigt som snön lyser vit på fur och gran, kommer aktien att stiga. Att bolagen ska kunna bära sin egen värdering på egna ben är bortglömt och ointressant.

 De som ställer kritiska frågor eller inte håller med ses som en hatare och ignoreras i bästa fall. Från personerna som beskrivs i stycket ovan skulle jag önska mer ödmjukhet och att de insåg sina egna begränsningar. Alla är inte födda att hålla på med bolagsanalys, utan det kräver tid och engagemang som få är villiga att lägga ned. Ingen är fullärd och jag säger inte att jag är perfekt eller alltid ödmjuk i alla sammanhang, men jag försöker förstå mina egna begränsningar. Därför har jag exempelvis till dags dato inte köpt banker eller försäkringsbolag, för att jag har svårt att förstå mig på riskerna i dem. 

Slutord

Det här inlägget är inte menat som en domedagsprofetia; jag har ingen aning om när nästa björnmarknad infinner sig. Vad jag däremot ser är att för varje år som går, blir bolag till intressanta värderingar allt svårare att hitta. Att köpa cykliska bolag till närmare tjugo gånger en rekordhög vinst är helt enkelt ointressant. Argument om att räntan är låg eller att 2008-2011 var exceptionella år kan framföras, men jag ser inte hur dessa argument kan motivera att man köper bolag som inte klarar av att bära sin egen värdering. I dagsläget är det tuffare än på länge att hitta sunda värderingar och kanske indikerar det stora intresset och viljan att delta i det tidningarna kallar för en börsfest att uppsidan successivt minskar.

I dessa tider kan det därför vara bra att se den stora bilden och det historiska perspektivet. Var sak har sin tid och björnen har legat i sitt ide länge nu, kanske för länge för att man bekvämt ska kunna valsa runt kring grottan och leka "björnen sover". Med historiken och de stora linjerna klara är det enklare att hålla sig ödmjuk. Det finns alltid bättre investerare och folk att lära sig av. Att vara medveten om vad man köper och att göra analysen är viktigare än på länge, särskilt värderingsmässigt.

Kanske provocerar detta inlägg någon, kanske framstår jag som annat än ödmjuk i inlägget, vem vet. Det är en risk jag är beredd att ta för det här är viktiga frågor som sällan lyfts upp på dagordningen. Dessa tider är intressanta därför att den gängse rådande mentaliteten är att än så länge är allt bra. Ju längre de goda tiderna fortsätter, desto fler häxdoktorer, kvacksalvare och gårdfarihandlare kommer att dyka upp. Då gäller det att vara på sin vakt och inte frestas till mediokra affärer baserade på svulstiga löften om en bättre framtid på en paradisö i periferin. Till sist ett citat från Tao Te Ching, som belyser girighet, ödmjukhet och övermod:

"Att vänta tills allt är mättat är inte så bra som att sluta i god tid.

Ett väldigt skarpt slipat svärd varar inte så länge.

En rum fyllt med guld och juveler kan inte helt skyddas.

Att skryta om ditt välstånd och dina förtjänster får dig på fall.

Efter fullgjort arbete, dra dig tillbaka.

Detta är harmonins väg."

Skräms ni av de idel positiva tongångarna kring börsen? 

Hade det varit bra om vi alla som investerarkollektiv hade bredare perspektiv och mer ödmjukhet ?