onsdag 25 februari 2015

Att köpa kvalitetsbolag i börsfesten - ödesdigert misstag ?






Intro

I förra veckan skrev jag ett inlägg om att det kan vara dags för ödmjukhet när det gäller börsfesten. Uppgången har gått fort och den har varit kraftig. Sprudlande glädje hos nettosäljare och förkrossande sorg hos nettoköpare av aktier kan skönjas, åtminstone borde det vara så. Buffett beskrev en tjurmarknad som att alla vill vara med och festa som om det inte fanns någon morgondag. Alla vet att efter en punkt når festen klimax och det efter den tidpunkten bara bli sämre. Det kan enligt vissa forskare jämföras med en promillehalt kring 0,5-0,7, för då har läskeblasket inte hunnit få så mycket negativa inverkningar, för genomsnittspersonen (Den Litauiska lastbilschauffören som mirakulöst nog lyckades framföra ett fordon med 7,72 promille är inte inkluderad: Länk ). Alla vill fortsätta festa till några minuter innan tolv, men det finns en stor utmaning: de dansar i ett rum utan klockor.

Den långsiktiga trenden är upp, men som Keynes noterade är vi alla döda på lång sikt. Kring den långsiktiga trenden rör vi oss i cykler och en vacker dag kommer nedgångsfasen. Allt fler börjar tala om bubbla och "hur kan jag profitera" på nedgången. Sådana tecken tyder snarare på att sötebrödsdagarna kan fortsätta ett tag till, om jag granskar min kristallkula efter noggrann analys. Låt vara att vissa vill ha likvida medel i mängder för att kunna trycka in hela keramiken innan det blir "showdown" efter "turn" och "river" (ber om ursäkt för alla som inte känner till pokertermerna). Om vi bortser från dem och fokuserar på sådana som vill ta del av festen: vad ska de göra? Med andra ord, festdeltagare som vill ta varannan vatten: hur ska de agera på aktiemarknaden?

Två sätt att trampa i klaveret

Som jag ser det, finns det två sätt att kliva på en mina i dessa tjurrusningstider. Att sätten är två är beklämmande för ofta är det enklare att fokusera på en sak. Matadoren som skickligt flaxar med ett rött skynke och sedan parerar en tjur som löper amok, kan känna sig stolt. Om den som släpper in tjurar till arenan är en PRAO:ande gröngöling, kan det dock hända att en till tjur råkar kliva in på banan. Risken är då stor att matadoren satt sin sista potatis, eller i vart fall får sjukskriva sig ett par månader framöver. Hade matadoren blivit förvarnad om att en till tjur kan ta sig in, hade sannolikheten ökat att han kunnat vara mer på tårna.

Bolag som inte står pall för cykler

Alla bolag är inte cykliska, men de flesta påverkas i någon mån. Genom att köpa bolag med hög operationell hävstång (dvs. stor mängd fasta kostnader) och finansiell hävstång kan avkastningen i goda tider mångfaldigas, medan det motsatta gäller när snålblåst råder. Viktigt att poängtera är att det är kombinationen av risk i rörelsen och finansiell risk som ger totala risken. Ett mycket cykliskt bolag utan lån får kämpa hårt för att gå i konkurs. Likaså kan ett bolag med mycket hög belåning vara stensäkert om kassaflödena exempelvis säkrats genom kontrakt. När diligensfärden så smått avstannar och efterfrågan fryser till is, skiljs agnarna från vetet. De som tagit för stora risker, får svara för sina handlingar. I egyptisk mytologi vägdes en persons hjärta mot sanningens fjäder i Osiris domstol och den som hade ett karmakonto på minus fick då ta en permanent avstickare till underjorden. Den som hade ett hjärta av guld kunde i stället checka in på VIP-sviten.Tyvärr finns inget liknande koncept som Osiris domstol inom IFRS-ramverket där fuskande företagsledare strffas, men i lågkonjunktur är det "showtime". Det som göms i snö, kommer fram i tö och det är bara en tidsfråga.

Den som vill vara kvar på marknaden gör bäst i att undvika bolag som inte kan bära sitt eget skuldberg, även under press. Hellre köpa en barkass med dubbla skrov, snarare än en barkbåt med vimsig kapten. Att köpa cykliska bolag är det inget fel på, de utgör en majoritet av min portfölj, men det gäller att vara medveten om riskerna och jag har inte för skuldsatta bolag för jag vill kunna sova gott om natten. Visst kan det låta intuitivt att undvika de mest riskfyllda bolagen. Många köper just därför stabila utdelningshöjare som kanske kränger konsumentprodukter eller annat stabilt och småtråkigt. Så långt allt väl, men då kommer vi till det ofina i kråksången: Vad som skadar matadoren är alltid den andra tjuren. Låt oss tänka på den andra faran.

Prisfällor 

Ett välkänt begrepp bland värdeinvesterare är värdefällor. Det är till synes billiga bolag, som bara är billiga på ytan och där fundamentala värdet ofta är lägre än tänkt och där det kan fortsätta sjunka. Investeringen är bara en illusion och hägring: ju närmare ökenvandraren ser oasen komma, desto längre bort i horisonten försvinner den. Motsatsen talas det betydligt mer sällan om och det är prisfällor. Fällan ligger i att priset som betalas är för högt i förhållande till vilka kassaflöden som kommer att skapas av företaget. Det är lätt att tänka att i kvalitetsbolag ordnar det sig på sikt, priset är mindre viktigt.

Faran är alltså att den som köper kvalitetsbolag tror sig ha sitt på det torra. Kvalitetsbolaget ses som katten som hur den än faller, alltid landar på fötterna. Bolaget av mindre kvalitet ses i stället som något katten släpat in. Tiden är på bolagets sida och så vidare och det stämmer för kvalitetsbolag. Utmaningen är att om företaget inte kan bära sin egen värdering, spelar det ingen roll. Ingen multipel kan expandera för evigt och den som köper över fundamentala värdet, ber att få trubbel. Att köpa kvalitetsbolag i dessa tider är ingen garant för framgång om värderingen inte backas av fundamenta.

När folk kapar sitt avkastningskrav och säger att det är nya tider, gör det mig orolig. Många pekar på att räntan är låg och att den kommer att förbli det inom överskådlig tid framöver. Hur vet vi det? Få kunde förutspå finanskrisen, oljeprisfallet 2014, att det skulle bli negativ ränta i Sverige eller att Costa Rica skulle komma etta i sin grupp i VM 2014. Varför skulle räntan vara enklare att förutspå? Det enda vi lär av historien, är att vi inte lär oss något av den.

Sammanfattning och rekommendationer

Att köpa risiga bolag som kan drabbas hårt i en kris är en stor risk. En lika stor, men ofta förbisedd risk, är att köpa kvalitetsbolag till mastig värdering. Att betala för en ljus framtid är sällan en bra idé och kanske är det då bättre att som begravningsentreprenören ta bra betalt för mindre lysande framtidsutsikter.

Budskapet är följande: var ytterst noga med att köpa till en värdering ni kan försvara. Vilka antaganden om framtiden baserar sig dagens värdering på och vad krävs av bolaget? Köp hellre med realistiska antaganden snarare än i hopp om att framtiden någon gång ska bli bättre. Vissa köper aktier som de köper lotter. De har hopp om ett bättre liv, ett stycke av den amerikanska drömmen, en chans att förverkliga sig själv. Då gäller det att inte glömma att alla tillgångar är värda summan av dess framtida kassaflöden.

När jag läser analyser kan jag se argument som att "multipeln är ganska hög, men fortsätter investerarnas riskaptit som hittills kan aktien har mer att ge". Eller: "Om de lyckas dubbla EBITDA-marginalen inom 3 år, är värderingen vid den tidpunkten i linje med börssnittet". Eller varför inte: "Direktavkastningen är bättre än bankräntan" Fundamenta och att bolag ska bära sin egen värdering verkar vara fula ord. Kanske är det lika bra att människorna jag syftar på stillsamt får fortsätta sin törnrosasömn. Kanske är brustna förhoppningar inget man vill höra om när man drömmer om en bättre plats och en bättre tid, där det finns godsaker i överflöd och där vinet flödar som vatten ur kranen.

Jag vill inte måla fan på väggen, men när nedgången kommer gäller det att vara beredd. På den yttersta dagen eller i nästa lågkonjunktur är det dags att göra bokslut. Precis som i Osiris domstol kommer vi att få stå till svars för våra handlingar. Jag har inte varit i den domstolen, men jag satsar mina lunchpengar på att spekulation och köp av bolag utan hänsyn till värderingen inte står högt i kurs. Om det är nog för att göra sig förtjänt av en resa till underjorden eller inte får Osiris avgöra, men när man tänker på saken: varför ta risken?

Är det en stor risk att många köper kvalitetsbolag till vilket pris som helst? Hur ser ni till att inte överbetala? 

26 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Min känsla efter att ha grävt i svenska fastighetsbolag är att i princip alla bolag på marknaden kan delas upp i någon av dina två kategorier.

    1) Hårt belånade bolag som Klövern eller Corem som är hårt belånade och värderas i nivå med substansvärdet men är riktigt tungt belånade (stor risk vid konjukturnedgång).

    2) Kvalitetsbolag som Hufvudstaden där värderingen motsvarar en implicit avkastning på under 5% om man tittar på förvaltningsresultatet (stor risk för prisfälla).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ganska skrämmande. Skulle vara intressant att backa ut vilka antaganden om prisökningar som ligger inbakade i dagens värderingar. Troligen inte obetydliga värdeförändringar. Baserat på förvaltningsresultat har få kvalitetsbolag svårt att bära sin egen värdering.

      Radera
  3. Håller helt med om dina åsikter.Själv har jag senaste månaden sålt 80% av mina aktieinnehav.Raset på börsen bör komma i år eller nästa år.Har tänkt vänta med att gå in på börsen tills raset kommer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Höga värderingar kan vara länge och jag förespråkar inte market-timing. Jag köper billiga bolag när jag hittar dem, oavsett klimat. Att ha en del kassa kan vara klokt för att kunna öka vid dippar. Oavsett klimat kommer det finnas pärlor som kämpar sig igenom de tuffare tiderna och går stärkta ut på andra sidan. Sådana bolag kan må bra av lågkonjunkturer.

      Radera
  4. Vi lever verkligen i en speciellt tid. Men så har det sagts i alla tider.

    I Sverige flörtar vi med deflation och Riksbankens inflationsmål ter sig all mindre trovärdigt, vilket gör att extraordinära insatser nu rullas ut, däribland negativ styrränta, (som lär synas om cirka 1-2 år genom eftersläpningen i transmissionmekanismerna framför allt genom valutakanalen). Deflationen i Tyskland kunde nyligen summeras till - 0,6% och flera europeiska ekonomier präglas av en rad strukturella problem, därutöver kommer ECB rulla ut ett massivt (kvantitativt) stimulanspaket i mars. Kikar du på yield-kurvan för statsobligationer i Sverige med dess jämlikar så är den i princip "flat" i 10+ år och Tyskland emitterade nyligen en 5-årig obligation till minusränta, vilket ger en indikation till hur räntemarknaden förväntar sig att den korta ränta kommer utveckla sig. Japan har under många år haft en liknande utveckling, även om situationen inte riktigt är jämförbar. Nu är jag på inga sätt en makroekonom, utan fokuserar vanligen på mikro. Men utvecklingen är förbluffande och summerar du ihop mikron så blir det slutligen makro.

    Varje investerare står inför ett jobbigt dilemma (som alltid). "Riskfria" alternativen ger 0, zero, nada (eller möjligen 1,05% på SBAB, men denna möjlighet är inte tillgänglig för institutionella placerare). Samtidigt har du en våldsam tillgångsinflation på bostäder, aktiemarknaden, etc. Egentligen är detta inget "konstigt" i enlighet med kvantitetsteorin; dvs kontanter som produceras hamnar i cirkulation och tillgångar med ett produktivt värde deras "pris" infalteras genom en liknande process (eftersom dessa resurser är knappa). Kontanter har inget egenvärde, utan att möjligen fungera som transaktionsmedel. Ökar du penningmängden med X % kan du över tid räkna med att priserna stiger med X% (ekonomisk tillväxten kan dock påverka värdena). Så ligger man utanför aktiemarknaden och/eller bostadsmarknaden så påverkas ens reala köpkraft (i termer av aktier, bostäder, etc) negativt. Över tid kan man med 99% sannolikhet räkna med att 100-lappen tappar köpkraft och att din reala köpkraft sjunker (om du inte har någon form av inflationsskydd). Vart vill jag komma med denna utläggning? Jo, den konventionella penningpolitiken har ersatts av en "icke-konventionell" och sparare som erhåller en medioker ränta på banken missgynnas och kommer missgynnas av den förda politiken.

    Personligen ligger jag hellre i produktiva tillgångar som är köpta till en rimlig (vad som är rimligt kan man alltid diskutera) värdering än att sitta med kontanter i madrassen och invänta börskrasch (även om en stridskassa alltid är önskvärd) - men jag kan i princip inte finna några "vettiga" värderingar på large-cap som motsvarar mitt avkastningskrav. Så vad ska man göra? Acceptera att se sin reala köpkraft successivt urholkas på banken/madrassen eller acceptera ett hyggligt stabilt och skuldfritt bolag med en årlig och möjligen FCFE-yield på 6,2% (bästa jag kunde finna på large/mid-cap)?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ge upp svenska börsen och satsa utomlands är min känsla just nu.

      Radera
    2. Håller med ingenjören här.

      Det som återstår är att leta intensivare och vidga vyerna. Jag vill paya max 10 gånger vinsten och därför har jag på senare år fått mer och mer utländska innehav. En yield på 6 % är för lågt för mig. Nu har jag bara ett svenskt innehav: bahnhof. Annars har jag aktier i Österrike, Frankrike, Australien, Tyskland, USA, Belgien. I dagens klimat har jag inte råd att säga att jag måste ha svenska aktier. Måste man handla i Sverige även om värderingarna är höga? Jag tycker inte det.

      Det finns alltid marknader som är billiga och det finns alltid bolag som är billiga. I Sverige är de dock allt svårare att hitta. Jag har litet cash, men i allt väsentligt är jag på marknaden därför om jag äger ett bolag till 8 gånger vinsten och aktiekursen sedan halveras; utmärkt, då äger jag ett kanonbilligt bolag och kan köpa mer. De som ska vara rädda är de som äger aktier som inte är billiga ens om kursen går ned 50 %. Då ska man ta sig en rejäl funderare.

      Radera
  5. Genomtänkt och bra inlägg. Gillar att du ifrågasätter det som alla verkar ta för bestående sanning, dvs att världen ska leva med noll- eller minusränta lång lång tid. Vad händer om det inte blir så? Svarta svanar eller vad vi vill kalla dem kan landa och utlösa reaktioner som vi inte har någon aning om idag. Helt klart bör man begrunda och vara beredd på andra scenarion än det av marknaden vedertagna, den tenderar ju att vara lite ambivalent titt som tätt. Att "stresstesta" sin egen portfölj och livssituation är nog ingen dum idé just nu. Vad händer om räntan stiger och börsen faller 40%, hur agerar vi då? Ska vi vikta om då eller innan? Vilka bolag köper vi i en kris och vilka säljs eller ska stormen ridas ut helt och hållet. Min personliga spådom är att marknaden fortsätter att leva loppan fram till i höst. När alla qe inte ger vad som alla hoppsts på dras proppen ur och vi åker ner i tuffa verkligheten igen.

    SvaraRadera
  6. Bra inlägg och bra kommentarer. Europa känns fortfarande relativt billigt för tillfället, kanske dags att blicka utomlands. Hittar man något så kan man slå till, finns fortfarande ett antal lågt värderade företag på marknaden, speciellt efter oljekraschen.

    Det känns som att om man kollar på bloggar och analyser så motiveras alla olika värderingar. Det som slår mig är H&M som värderas till P/E 30 och ses fortfarande som en sund investering. Företaget har växt liknande under de senaste tio åren med värderingen P/E 22,5 i snitt, men nu motiveras P/E 30 som en bra deal. Ett kvalitativt bolag, men till vilket pris?

    Det ska bli riktigt intressant att se hur marknaden går. Så länge får man leta bland bottenskrapet och se om det finns några bolag i tillfällig kris eller leta utomlands. Återigen bra att du påpekar att kvalité inte kan ha vilket pris som helst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. HM är en typ av bolag som jag aldrig kan köpa för den kommer alltid att vara för dyr. Alla har hört historier som en utblottade pensionären som innan pensionen köpte Hm för en spottstyver vid börsintroduktionen på 70-talet och nu är rik som ett troll. Ändå är det inget för mig.

      I ett bolag som handlas till 30 gånger vinsten ligger stora förväntningar inbakade i kursen. De flesta inser nog inte hur stora.

      Radera
  7. Bra inlägg Irving! Instämmer med mycket. Finns verkligen en stor risk i att betala upp för kvalitet. Framförallt om man betalar lite för mycket och sedan har lite fel i kvalitetsbedömningen (vilket inte är orimligt). Då kan nedsidan vara enorm i vad som många motiverar som ett hyfsat fint case.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den stora risken är också att många inte varit med under kristider. De inser inte att ingenting är evigt, inte ens tjurmarknader. Den dubbla effekt du pratar om är smärtsam och kommer att skaka ned dem som inte håller fast riktigt hårt i trädet.

      Radera
  8. Bra inlägg! Det enda jag vill kritisera är din näst intill absurda överanvändning av metaforer, men det är säkert bara jag som stör mig.

    Mvh,
    Snåljåpen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt att lära gamla hundar sitta. Jag tänker i metaforer då jag ofta försöker se på problem från flera infallsvinklar. Gamla erfarenheter eller lärdomar från psykologi, mytologi, eller varför inte filosofi tillämpas på investeringar. Det är ett sätt att försöka tänka utanför lådan och se nya infallsvinklar.

      Radera
  9. Bra inlägg! Vill även tillägga att jag älskar din användning av metaforer, som kryddar texten på ett kreativt och tankeväckande sätt.

    Mvh Newman

    SvaraRadera
  10. Det som slår mig är att i alla andra situationer så ser vi människor på pris och ställer oss frågan är det köpvärt. Kläder, bil, hus, försäkringar o.s.v. Men när vi köper bolag så uppfinner vi oändligt antal med argument för att intala oss själva om att man gjort en bra affär.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Confirmation bias förekommer även i områdena du nämner. När du har köpt en Volvo för 300 lax, vill du helst inte gå ut med ljus och lykta och leta efter affärer där du kunde fått ett bättre pris. Marknadsförarna vet detta och när du köpt bilen brukar du få en lapp: "Tack för att du valde Volvo, du kan känna dig trygg med ditt val blablabla...". Vi vill känna att vi gjort en bra affär.

      Radera
  11. Jag har också känslan att kvalitetsbolag inom large cap är på tok för dyra just nu. De kategoriseras som safe haven in an unsafe world, men folk har slutat att räkna på priset.

    P/E är höga baserad på nuvarande vinster. Och sen ska man komma ihåg att vinsterna till och med är konstigt höga pga. cost cutting, låga capex investeringer (som kommer att drabba framtida vinster) och pga. den låga räntan. När räntan höjs kommer debt service payments att gå upp vilket kommer att påverka vinsterna negativt. Samtidigt går den riskfria räntan går upp vilket gör obligationer och cash mer attraktivt igen. Farligt läge...

    Som tur är finns det fortfarande gott om billiga bolag inom small cap.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är oerhört nyfiken på billiga smallcaps. Problemet är att jag inte hittat några. De flesta är för dyra eller så är det turnaroundstories där historiken som finns att tillgå inte går att applicera på dagens verksamhet, vilket gör det till en gissningslek.

      Vill du dela med dig av någon idé, är jag idel öra.

      Radera
    2. Tycker Arise Windpower, TK Development och Vardia är billiga. Sen håller jag på att köpa två norska bolag som är illikvida och därför tar tid att få position i. Men ja, jag går inte så mycket efter stark historik som efter att hitta depressed industries där fear faktorn är hög.

      Radera
    3. Kolla in NGS Group på NGM. Billigt (P/E <10), bra balansräkning, bra kassaflöde, utdelning och organisk tillväxt + förvärvsstrategi.

      Radera
    4. NGS har varit ett fantastiskt case för de som vågat köpa bolaget. Ett problem är att jag en gång i tiden blev bränd i Avega och gillar inte företag där personalen kan dra över en natt. Företagskultur och ledning etc. är extremt viktigt. Sedan undrar jag om det finns någon politisk risk, som du ser det?

      Radera
    5. Tur man inte som många andra föll för Vardia :)

      Radera
  12. Ja. Du säger att inget är för evigt. Även om vi ibland får uppfattningen att en del lever för evigt.
    En stor investerare är borta, en investerare som tjänade pengar på kraschen 1929. Irving levde 1905-2015, 109 år gammal. Hans tankar kommer leva länge än.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sannerligen en mästare som inte längre finns hos oss. Han hade många fina citat och berättelser om investeringar. Samtidigt är nog den viktigaste lärdomen att man ska göra det man älskar. Investeringar var Irvings passion och även som 109-åring kom han in till kontoret tre gånger per dag för att diskutera och analysera aktier.

      Han tyckte att jobbet var det bästa han visste och har sagt att han t o m skulle vara beredd att betala för att få arbeta. Att han in i det sista fick göra det han älskade, hålla hjärnan i trim och känna sig behövd är viktiga parametrar för ett långt och lyckligt liv.

      Minnet av honom kommer att finnas kvar. Jag har i ett par år haft en artikel om honom som hänger på väggen som en ständig påminnelse om att inte stressa.

      Radera