Att vara djävulens advokat? - Djävulskt bra tankeövning!

Intro

I den katolska kyrkan har det länge funnits en praxis med att då och då helgonförklara döda personer. Man vill ha några hjältar, galjonsfigurer eller helt enkelt hyggliga lirare att se upp till och att lära av. I den här processen utses dels Guds Advokat. Det är en person som ska argumentera för varför personen ska bli helgon. Det kan vara för att personen lagade goda pannkakor, hjälpte strykkatter eller i största allmänhet var cool som en filbunke. Samtidigt utsågs djävulens advokat. Dennes uppgift var att argumentera för den motsatta ståndpunkten, dvs. försöka hitta karaktärssvagheter och andra argument för att personen inte ska helgonförklaras. 1983 tröttnade påven på systemet och bestämde sig helt sonika för att avskaffa systemet med djävulens advokat. Som ett troligt utfall av detta, ökade antalet helgonförklaringar lavinartat. Under hans era helgonförklarades nära femhundra personer, vilket är betydligt fler än de totalt 98 helgonförklaringar som hans föregångare hann med under hela 1900-talet.

Om det var rätt att inflatera systemet och leverera nya helgon på löpande band låter jag vara osagt. Klart är emellertid att beslutet att avskaffa djävulens advokat fick stora konsekvenser för antal helgon. När kritikerna faller bort blir det enklare att acceptera personer: trösklarna minskar. I vardagsspråk har djävulens advokat kommit att betyda en person som ifrågasätter en åsikt eller idé, utan att nödvändigtvis ha något emot idén. Ifrågasättandet är ett medel för att gå igång en diskussion eller debatt och man kan kalla det att argumentera för argumenterandets skull. Genom en diskussion där argument från andra sidan framförs kan svagheter och brister i de egna argumenten hittas. Utgångspunkten är att om argumentet håller, kan dess styrka ökas. På samma sätt försöker ingenjörer som tagit fram en ny bilmodell testa vad som händer om bilen kraschar i stället för att anta att den coola designen kommer att skrämma bort krockbenägna bilister.


Konfirmeringsbias

Relaterat till detta ämne finns det ett fenomen där ute som är så vanligt att de flesta av oss inte tänker på det. Det genomsyrar våra liv och fördunklar vår förmåga att tänka rationellt. Det är så vanligt att vi tar det för givet. Fenomenet är konfirmeringsbias. Att vara medveten om ett problem är det första steget för att kunna hantera det och ta hänsyn till det. Därför tänkte jag gräva litet djupare i ämnet då det i högsta grad är relevant för diverse konsensusklubbar och rabiata aktiehaussare där ute.

För det första: vad är konfirmeringsbias för något? I korthet går det ut på att vi söker efter information som bekräftar vår hypotes, snarare än information som skulle tyda på motsatsen. Det är precis motsatsen mot att vara djävulens advokat, för det vi helst inte vara, utan det ses som obekvämt. I stället vill vara Guds advokat och säga hur fantastiskt något är och sedan letar vi efter info som stödjer oss i detta. Exempelvis kanske jag tror att rökning ökar livslängden. Då betraktar jag bara de av mina bekanta vilka är rökare som blev gamla som gatan. Samtidigt bortser jag från alla de rökare jag känner som dog för tidigt. Ett annat exempel som drabbade mig senast i dag var att jag köpt köttfärs i affär X. När jag gjorde kompletterande inköp i affär Y ville jag inte ens kolla på priserna på köttfärs där. Varför inte? För att min tes var att jag gjort en bra affär och hade jag sett billigare köttfärs i affär Y, hade min tes blivit motbevisad. Det är först i efterhand som jag tänker på det. Jag tror mig stärka min tes genom att se på information selektivt och det här är ett hinder. Det gör det svårare att se nyktert på saker och ting och att kunna utvärdera en situation fullständigt.

Att spränga normer och konventioner är raketbränsle för att driva samhället framåt. Banbrytande innovationer, upptäckter eller revolutionerande teorier härstammar sällan från vanligt tänkande. I stället är det ofta förmågan att tänka utanför lådan, att göra det oväntade och det som inte vid en första anblick ter sig naturligt som skapar mycket gott. Vad jag säger är inte att alla genom att vara djävulens advokat kommer att förändra världen för all framtid, men det är ett steg på vägen. Genom att vara ifrågasättande och kritisk stärks det egna tänkandet och analytiska förmågan förbättras.

Påverkan på aktiemarknaden.

Tyvärr är det här ett fenomen jag dagligen bevittnar på aktiemarknaden. Ett av de bästa sätten att få en aktieägare att stänga öronen är att tala om sämre framtidsutsikter, sjunkande marginaler eller tilltagande konkurrens. Vill jag i stället ha aktieägarens uppmärksamhet stryker jag denne medhårs och säger att allt är perfekt: nästa destination är himmelen! Riktigt så försöker jag att inte tänka. Jag försöker hela tiden vara kritisk, ifrågasättande och djävulens advokat. Vad talar för att jag har fel i min bedömning av ett visst bolag?

Det är inte den lätta vägen, utan kan leda till blod, svett och tårar. I diskussionsforum på internet där enskilda aktier diskuteras är det inte populärt. De flesta på sådana forum ser helst att folk kommer med ryggdunkar och stödjande information, exempelvis positiv försäljningsstatisik, eller optimistiska tongångar i intervjuer med VD. Motvallskärringar brukar motarbetas. Kommentarer som brukar komma är att man skulle vara någon sorts medlem i en hemlig sekt eller sammansvärjning som försöker driva ned kursen för att köpa billigare. Det är det enskilt vanligaste argumentet om jag ställer frågor: "Du är en baissare och vill bara driva ned kursen!". Om man då svarar att de som haussar vill driva upp kursen tar det hus i helvete. Tanken har aldrig slagit dessa personer att en diskussion kan leda djupare och granska hur bra caset är.

Av min beskrivning är det lätt att få uppfattningen att jag tar åt mig av sådana kommentarer eller att jag vill åstadkomma en förändring. Svaret är falskt på bägge punkter. Eller rättare sagt bryr jag mig inte på första och på andra punkten noterar jag snarare att deras åsikter speglar underliggande fenomen hos gemene man. De ger uttryck vad folk tycker i allmänhet. För den enskilda investeraren är fenomenet uppenbarligen en belastning, men för den som kan överkomma det är det en styrka: äta eller ätas. Att ändra folks vanor i grunden är svårt. Även om någon läser det här inlägget är det inte troligt att småspararen ändrar beteende och tar bort sina skyggkappar. Varför inte? För att det ironiskt nog ligger i sakens natur. Inlägget slår hål på tesen att positiv information alltid är bra och just konfirmationsbias leder till att öronen direkt stängs.

Konfirmeringsbias är ett tveeggat svärd. Å ena sidan kan det driva upp kurser omotiverat högt då investerare (spekulanter kanske vore en bättre benämning) blundar för uppenbara risker som de inte vill se. Å andra sidan kan aktier också drivas omotiverat långt ned. Kanske är investerarnas tes att affärsmodellen är föråldrad eller att den senaste tidens negativa kursutveckling visar att kursen måste ned. Det skapar möjligheter såväl som hot.

Vilka problem skapar det för investerare?

Min övertygelse är att konfirmationsbias leder till ett stort handikapp för att kunna bli en fulländad investerare. Investerande är inte statiskt skyttegravskrig, utan rörlig gerillakrigföring. Dagligen bombarderas vi med ny information och ibland måste vi omvärdera vår investeringstes. Det handlar om att sortera ut det som är viktigt och förkasta det som är brus, men konfirmationsbias ger skygglappar redan från början. När ny information framkommer som är negativ förkastas den och därför kan en fullständig utvärdering inte göras. Det är som att åka båt utan ekolod: vi ser bara uppsidan, en aldrig så ljus horisont, medan nedsidan, eventuella hinder, förblir gömd. I informationsflödet gäller det att se bägge sidor av myntet för att inte bli akterseglad.

Vad som kännetecknar riktigt duktiga företag som år efter år förbättrar sig är att de aldrig är nöjda. De letar ständigt efter nya förbättringar att göra, nya effektivare metoder att sköta saker och ting eller helt enkelt att vara litet bättre än i går. Det går inte att bygga ett företag för framtiden med tesen att allt fungerar fint och att inget behöver förbättras. Visst, det kan fungera om du är en monopolist som staten eller Microsoft på operativsystemmarknaden, men generellt sett. Tesen är hela tiden kritisk: vad kan vi göra bättre, var gör vi fel, hur gör vi bättre affärer? De agerar ständigt djävulens advokat.

Samma utgångspunkt har jag för framgångsrika investerare. Framgångsrika investerare slår sig inte för bröstet och knackar förnöjt på en powerpoint med grafer som visar på rekordutveckling. De åker inte runt på lyxhotell, proppar i sig litervis med rysk kaviar och kallar sig universums härskare. I stället är synen kritisk och ifrågasättande. Det har gått bra, hur kan jag förbättras? Kan jag lära mig av mina misstag? Vid bolagsanalys granskas den motsatta sidan lika hårt som det positiva caset. Ingen diskriminering, utan björnar och tjurar behandlas på lika villkor. Det minskar risken för att viktiga aspekter förbises och gör att abstraktionsnivån ökar.

En annan sak som är tätt sammankopplad med detta är ödmjukhet. Garvade och lyckade investerare har en ödmjuk inställning och för att kunna ha det måste man kunna vara djävulens advokat. Många tennisspelare i världseliten vinner 55-60 % av bollarna. Det innebär att på enskilda bollar och i kortare serier kan de förlora, men de har oddsen med sig på sikt. Att kunna svälja sin stolthet och erkänna felsteg är en styrka eftersom man då kan lära sig något och göra något konstruktivt av situationen. Att hela tiden utvärdera sina egna argument och att vara djävulens advokat är kritiskt i processen att kunna inse att vi inte alltid vinner.

Konkreta tips

Jag har fört en diskussion om varför konfirmeringsbias är negativt och något som påverkar oss. Därför tänkte jag avsluta med några tips för att rent konkret bli en bättre investerare i dag i form av en punktlista.

• Omge er inte med ja-sägare. Leta aktivt efter människor med avvikande åsikt. 
• Var alltid kritiska och ställ frågor. Vad händer om investeringstesen är felaktig?
• Negativa scenarion är jobbigare, men nyttigare att analysera än positiva. 
• Behåll ödmjukheten: ibland vinner vi och ibland förlorar vi. 

Det är inte alltid lätt att vara djävulens advokat, men det är en kritisk framgångsfaktor för investerare som säger sig vara värda sitt salt. Genom att ta in olika åsikter, minskar man risken gör skadligt grupptänkande, dvs. att alla bara gör samma sak för att gruppen gör det. Var beredda på mothugg om ni är djävulens advokater, men kom ihåg att bara ytliga personer inte uppskattar det. Kan man se djupare än så, ser man värdet i olika perspektiv och diskussion med relevanta frågor: det är så man utvecklas och blir bättre. För om vi aldrig vet vad vi ska fråga, hur vet vi då vad vi ska svara? 

När jag skriver kommentarer på diverse bloggar brukar jag allt som oftast vara kritisk av skälen jag ovan nämnt. Vissa missuppfattar mina avsikter, men jag har alltid varit åsikten att kritiska frågor som leder till ett kollektivt samtal är bättre än okritiska medhåll som leder till en kollektiv monolog. Varje gång jag läser en bloggkommentar med en djävulens advokat, ler jag inombords. Det är så det borde vara. Bra frågor leder till bra diskussioner som leder till välgrundade slutsatser. Min uppmaning är därför följande: fler djävulens advokater till folket! 

Hur viktigt är det att vara djävulens advokat? Hur undviker ni att ryckas med i ibland alltför positiva tongångar eller att sålla ut viktig, men negativ information?