Varför net-nets inte är något för mig.

Intro 

Det mesta i livet går i vågor, eller fenomen som ständigt återkommer. Vissa fenomen kan ligga begravda i tiotals år innan de tas ned från bokhyllan och dammas av en masse. Det är något av en naturlag och gäller även inom akademins värld, där det kallas paradigmskifte. Inte minst gäller fenomenet inom investeringars förtrollade värld. Strategier kommer och går. De kryper upp till ytan genom att ett antal motvallskärringar går emot de rådande konventionerna. Fler och fler hakar på tåget och upptäcker fördelarna med den nya strategin, men inget varar för evigt. Något nytt som ses som häftigare och mer revolutionerande anammas av den stora massan i stället och det gamla får ge vika.

Net-nets, eller bolag som kan köpas billigare än omsättningstillgångar såsom cash, med avdrag för skulder, är något som allt fler bloggare börjar med. Balansräkningen har kommit mer i fokus och resultatet har fått ställa sig i skymundan. Delvis kan det betraktas som en reaktion mot ett frodigt börsklimat där värderingarna börjar bli ansträngda i många fall. Att hitta kvalitetsbolag till rimliga värderingar har blivit svårare än på länge och att ligga likvid är smärtsamt när grannen skryter som att portföljen dag efter dag noterar nya högstanivåer. Pengarna måste placeras i något som kan ge bättre avkastning och då kan net-nets ses som en räddare i nöden, eller en riddare på en vit hingst. Kvalitetsbolag är ofta för dyra i dagens marknad för att annat än lojala kupongjägare och Buffett ska vara intresserade mer än måttligt.

Varför net-nets fungerar

Det tilltalande med net-nets är att de som grupp verkar kunna ge överavkastning mot index. En portfölj med net-nets kommer att gå väl, men variationen inom gruppen är stor. Skälet till att strategin fungerat historiskt är att den går emot mänskliga psyket. Man köper bolag där marknaden är förtvivlad, där allt ser risigt och ruttet ut, där bolaget ser ut att vara bortom räddning. Marknaden har redan hängt snaran runt bolagets hals och väntar bara på att någon ska sparka bort pallen under offrets fötter. Eftersom sentimentet är så negativt, är förhoppningarna också nedtryckta i botten. Många brukar kalla sådana bolag nedtryckta badbollar på så sätt att en badboll kan tryckas ned under vattenytan, men ju djupare bollen trycks ned, desto svårare blir det. Till slut blir det så svårt att man tappar greppet och bollen tvingar sig upp genom vattnet som en kniv som tar sig igenom varmt smör. Vissa badbollar stannar givetvis på botten eller får pyspunka och börjar ta in vatten, men som grupp klarar de flesta sig.

Genom att net-nets köps till så låg värdering behöver inte bolaget vara fint på något sätt. Tvärtom är bolagen ofta risiga, men ifall läget inte är fullt så illa som marknaden trodde, finns det uppsida. Att köpa en net-net kräver cojones och mod att gå emot strömmen. De är billiga från första början för att marknaden inte vågar ta i dem med tång. De flesta har helt enkelt inte psyket att gå in i sådana bolag av den anledningen. Idén är att köpa en korg sådana bolag, behålla dem i ett eller några år och inkassera en god vinst.

Varför net-nets inte är något för mig, anledning 1: Det blir för trist

Som jag varit inne på är net-nets överpresterare som grupp, men inte som enskilda innehav. Om ett enskilt innehav går bra är en slantsingling. Det skapar ett behov av en diversifierad portfölj, gärna med 30 olika net-net aktier. Att hålla koll på och analysera så många aktier låter sig inte göras lätt. Dessutom riskerar man, ifall man går in och handplockar net-nets att göra avkastningen sämre. Hur? Genom att man plockar bort de med ruttna affärsmodeller, mediokra utsikter eller bolag med huvudägare som lärde sig kapitalallokering från Bernie Madoff. Ofta är det bolaget som ser som sämst ut, som har potential att gå som bäst. Att hålla ute känslorna är kritisk och ju mer mekanisk strategin är, desto större är sannolikheten att lyckas. Det är inte samma mekanismer på spel som när man köper hyggliga bolag. Det dåliga kan vara det nya bra och vice versa: tvärtomindianerna hade jublat högt.

Investeringar har länge varit ett av mina största intressen. När jag började betrakta aktier som andelar i verkliga företag där jag är delägare, började det gå bättre. Jag tänkte på mina investeringar på ett annat och mer långsiktigt sätt. De var inte några siffror på ett papper, utan det var verkliga företag som dagligen skeppade ut vettiga produkter och där en kompetent ledning ständigt försökte förbättra verksamheten. Att nöta igenom 10-K-rapporter och fundera över konkurrensfördelar, ledningen och framtidsutsikterna är sådant jag älskar med investeringar. Det är en intellektuell utmaning och det är en kombination av kvantitativa och kvalitativa aspekter. Allt som är viktigt, kan inte kvantifieras och allting som kan kvantifieras är inte viktigt. Balansgången mellan mjuka och hårda värden är det som gör att jag behövs.

Om jag skulle börja tillämpa en net-nets strategi har jag effektivt utraderat behovet av att själv hålla på med investeringar. Mina programmeringskunskaper lämnar mycket i övrigt att önska, men hade de funnits på plats, hade jag kunnat programmera en börsrobot som på ett antal kvantitativa kriterier plockar in net-nets i min portfölj. Då är det bästa jag kan göra att lära mig spela canasta, börja brygga öl eller någon annan hobby för om jag skulle lägga mig i robotens arbete, skulle risken bara vara att det kostade mer än det smakade. Investeringarna skulle för mig bli alltför opersonliga och trista: mitt eget existensberättigande i börsvärlden hade kunnat ifrågasättas. Den här bloggen hade inte heller blivit så kul. Den hade snarare kunnat liknas med keno-dragningen i TV: I dag har roboten valt ut bolag I35, Ivar-35, på Large cap. Dagens rätta rad var I35, B8 etc. ZZznark.

Anledning 2: Tiden är inte det mediokra bolagets vän

I de flesta fall kommer avkastningen i net-nets från att sentimentet svänger och inte från rörelsen som sådan. Bolagen man köper är i de flesta fall kapitalförstörande över tid. De tenderar att ha en lönsamhet under kapitalkostnaden och därigenom minskar det fundamentala värdet dag för dag. Förvisso är just det ofta skälet till att de är så billiga som de är, men det är inte sådana bolag jag vill äga. Jag vill äga välskötta bolag som över tid skapar aktieägarvärde. Tiden är på sådana bolags sida. Över tid kommer fundamentala värdet att öka och håller sig aktiekursen konstant, ökar min säkerhetsmarginal. I risiga bolag är det tvärtom. Även om man köper till rabatt, minskar rabatten dagligen, vilket är skälet till att de flesta net-nets förespråkare brukar argumentera för att man ska behålla aktierna i endast något år.

Avkastning från rörelsen ser jag som mindre spekulativ och det är sådan avkastning jag vill ha. Missförstå mig rätt, jag tackar gärna ja till multipelexpansion i mer kvalitativa bolag, men jag behöver inte sälja för jag vet att tiden kommer att behandla bolaget väl. Om man lyckas köpa sådana bolag under fundamentala värdet är det allt man behöver bry sig om. Vetskapen att man, ifall analysen som gjordes från början är korrekt, inte behöver sälja är värd sin vikt i guld från mitt perspektiv. Det kan jämföras med att ligga i gräset och jaga djur på de brännheta savannerna i Afrika. Man har råd att vara tålmodig och kan vänta på den stora elefanten. Net-nets är mer som att ha sin höggravida fruga i bilen som vilken sekund som helst kan behöva föda. Då har man inte råd att vänta, utan är det dags att dra kan man få nöja sig med något som inte ens med god vilja kan klassas som lågvilt.

Sammanfattning

Net-nets är en grupp av bolag som alltfler dras till. Eftersom de är hatade och har få kvaliteter som investerare gillar kan jag förstå att de som grupp borde kunna fortsätta överprestera index. Samtidigt finns det anledningar till att jag inte vill hålla på med en sådan strategi. Det blir för mekaniskt och tråkigt och jag kan inte se hur jag kan skapa värde till en sådan strategi. Strategin klarar sig utmärkt utan mig och jag får i så fall byta hobby. Vidare brukar bolagen inte vara fantastiska och jag ser mig inte som en delägare utan som en spekulerare. Jag säger inte att net-net är en spekulativ strategi, men för egen del ser jag anledningen till att köpa som mer spekulativ.

Ingen vet vad framtiden har att erbjuda, men det jag kan säga är att jag fortsätter med den strategi som alltid fungerat väl för mig. Den går ut på fina bolag av viss kvalitet, som handlas till rabatt mot fundamentala värdet. Mjuka och hårda värden analyseras till en enhet innan ett beslut fattas. Jag föredrar resultaträkning och kassaflödesanalys framför balansräkning även om en helhetsbild alltid måste målas upp. Så lätt kommer jag inte att upphöra med min hobby. Åtminstone inte än.

Hur ser ni på net-nets? Håller ni med om att net-nets gör investerandet tråkigare?