söndag 18 januari 2015

Hur viktiga är vallgravar och måste de innehålla krokodiler?

Intro

Buffett tar effektivt kål på råttor genom att sjunga en serenad.


Warren Buffett är en guru för många. Många har planscher av honom uppspikade på sina pojkrum och många drömmer om att en gång lyckas åstadkomma en bråkdel av hans avkastning. Vissa värdeinvesterare ser varje ord han säger som en naturlag att förhålla sig till. I USA finns det ett talesätt att ingen någonsin fått sparken för att köpa IBM (produkterna, ej aktien). Det är ett företag som levererar stabila produkter och alla andra köper också samma produkter. Likadant är det med sådant Buffett säger. Genom att hänvisa till Buffett kan värdeinvesteraren bekvämt ställa sig bakom honom och säga till meningsmotståndare: "Om ni vill krossa min idé, måste ni först krossa Buffett". Ofta är det lättare sagt än gjort och fronten hamnar i ett dödläge. Om man granskar Buffetts idéer finns det många idéer som kreti och pleti tagit till sig.

Exempelvis att diversifiering är överflödig för den som verkligen vet vad den sysslar med (ex. jag vet att Biotech hokus-pokus AB kommer att lyckas, varför späda ut avkastningen med tråkaktier som Atlas Copco?). Eller att konkurrensfördelar är viktiga (ex. Biotech hokus-pokus har patent på sin Kalle Anka-produkt, varför ingen jätte skulle drömma om att kopiera den undermåliga produkten). Det finns inget som småsparare älskar mer än ett bolag som antas ha en konkurrensfördel. Metaforen som är mest använd och som Buffett myntade var att vallgravar behövs för att skydda sig från konkurrenter. Han liknade företag vid slott, men ställde sig frågan: vad ska hindra första bästa armé från att klampa in i slottet och ta över det?

I detta fall är vallgraven bred, dvs. höga konkurrensfördelar


Svaret på frågan är vallgraven, som gärna får vara bred samt fylld med krokodiler och pirayor så att morgonsimmare får tänka en extra gång innan de väljer att donera sin kropp till moder natur. Översatt på företag och affärsverksamhet är vallgraven konkurrensfördelar. Med andra ord någonting som skyddar företaget från att konkurrenter helt enkelt kommer in och äter upp marknadsandelar. Starkt varumärke, patent eller lågkostnadsproduktion är exempel. Helst har vår högt aktade guru också sagt att konkurrensfördelarna ska vara hållbara över tid. Annorlunda uttryckt ska storleken på vallgraven vara ganska konstant och inte röra sig särskilt mycket. Om snillet till arkitekt får för sig att anlägga slottet vid stranden  när tidvattnet är högt kommer allt att se stabilt ut. (låt oss anta att slottet kan uppföras på en dag på samma manér som Jehovas vittnen fortare än kvickt bygger sina rikets salar på två dagar max.) Sedan kommer ebben och vallgraven är inte längre något att hänga i julgranen. Nu kan vilken treåring som helst göra anspråk på tronen. Branscher som är snabbrörliga pga. teknikutveckling är exempel på branscher som kan ha breda vallgravar just nu, men över tid är det en annan femma eftersom bredden på vallgraven kan minska fortare än spararen hinner säga "moat".

Hur viktiga är konkurrensfördelar? Ett grundkoncept - Reversion to the mean

Med bakgrundsinfo klar kan vi försöka förstå hur viktiga konkurrensfördelar är. Det tråkiga svaret på den frågan är att det beror på, vilket ju är alla juristers favoritord när de ställs inför ett godtyckligt problem (sedan händer de att de fakturerar flera tusen i timmen för en överflödig utläggning, men det kan vi lämna därhän). För att kunna svara på den frågan måste ett annat koncept diskuteras. Konceptet är reversion to the mean, eller på svenska konvergens. I naturen är fenomenet vanligt och kan observeras exempelvis om längden på personer studeras. Längden i en population är normalfördelad. Snittet i Sverige är cirka 180 för män och 165 för kvinnor. Det innebär att de flesta har en längd någonstans däromkring och ju längre från snittet du kommer, desto mindre mangrant blir det. Förvisso förekommer det att människor är två och en halv meter långa, men förmodligen är det vanligare i sagoböckernas värld.

Likadant är det för företag och deras lönsamhet. De fula ankungarna utvecklas till svanar och gårdagens stjärnor ser sin lyster falna, i genomsnitt. För den som läst mikroekonomi och perfekt konkurrens är det naturligt. Ifall företag i en bransch tjänar mer än genomsnittet och har överlönsamhet, kommer konkurrenter att kliva in på marknaden och driva ned priset tills vinstnivån är normal för i det läget tjänar inte nya aktörer något på att ta sig in. Omvänt gäller att i branscher med risig lönsamhet kommer aktieägarna att tjäna mer på att allokera sina surt förvärvade slantar till andra branscher. Vissa företag kommer att konka osv. och sakta, men säkert, kommer lönsamheten att drivas upp.

Forskning har gjorts på området och grafen här illustrerar sambandet:


Företag har delats in i tio grupper utifrån hur hög räntabilitet på Eget Kapital (ROE) de har i dag. Liknande grafer kan ritas för andra lönsamhetsmått som ROA och slutsatserna ändras inte. Samma sak gäller om man skulle rita upp försäljningstillväxt som också tenderar att röra sig (konvergera) mot ett genomsnitt.
Här kan vi se att företagen med bäst lönsamhet i dag,  efter fem år fortfarande har högre lönsamhet än någon annan grupp, men skillnaden har reducerats drastiskt och lönsamhetsnivån har tagit stryk. Fallet från en nivå på 28,71 % ned till 17,94 % motsvarar drygt 37 %. Ifall företagen hade betalat ut alla vinster så att eget kapital var konstant under fem år, hade vinsten efter fem år således sjunkit med över 37 %. Visst kan det vara naivt att inte ta hänsyn till att de kan investera i värdeskapande projekt och att de tenderar att göra det, men oavsett är det något att fundera på för alla vallgravsgrävare och moat-jägare där ute.

Konkurrensfördelar är mer eller mindre viktiga i olika fall och nedan fyra typfall som är representativa för många aktier. Listan fångar kanske inte upp alla fall, men de flesta borde täckas in och är scenarion som jag observerat.

Fall 1 - fantastiska företag med relativt hög värdering

Många sparare köper fantastiska företag med vallgravar och bryr sig inte så mycket om priset och det kanske inte heller behövs. I megacaps är inte tanken främmande att marknadsvärdet borde vara någorlunda i linje med fundamentala värdet en stor del av tiden. Hundratals analytiker sitter och bevakar bolagen och det kan vara svårt att få en fördel. Samtidigt visar grafen ovan att höglönsamma företag har oddsen mot sig eftersom de ingår i en grupp av företag som kommer att ha sämre lönsamhet i framtiden än i dag. Är den möjligheten någon som speglas i marknadens värdering eller inte? I sådana här företag är vallgraven extremt viktig. Att få ränta-på-ränta effekten där företaget framgångsrikt återinvesterar vinsterna till mycket hög lönsamhetsnivå är svårt att uppnå. Det man vill hitta är det bolag som kan hålla i sina konkurrensfördelar och klara sig bättre än genomsnittet över tid. Då detta är en jakt på undantag snarare än regler, är en kvalitativ analys central. Hur ser konkurrensen ut, kan teknologi förändras, kan ledningen pulverisera konkurrensfördelen genom abderitiska affärer? Att köpa underbara bolag till rimliga priset är devisen, men vad är rimligt pris? Därom tvista de lärde. Många verkar tro att marknadspriset är rimligt oavsett hur höga de är och köper dividend-champions vilka också är i ropet just nu, Coca-Cola, McDonalds, P & G etc. Jag skulle argumentera för att relativt mycket framtid prisas in i bolag av den här typen.

Konkurrensfördelar är vattendelaren och ytterst kritiska att granska noggrant

Fall 2- Mediokra, men billiga bolag

Köps ett bolag tillräckligt billigt minskar behovet av en skräckinjagande vallgrav. Är lönsamheten medioker finns det inte heller någon idé för konkurrenter att kliva in och konkurrera. Har bolaget ingen vallgrav, kan riddare från fjärran länder lätt som en plätt storma slottet. Å andra sidan har riddarna en viss minimumstandard och vill inte gärna ta över ett ruckel till slott med stora renoveringsbehov. Även om borgmästaren skulle lägga ut en annons i medeltidens gula sidorna (kanske låta narren skrika på torget i byn) om att ta över slottet, är riddarna sällan intresserade. Bolagen är mediokra, men inte ruttna och därför behövs inte särskilt mycket diversifiering för den som vet vad den sysslar med. Här hittar ni många värdeaktier med låga P/B och P/E. I folkmun kallas de ibland gubbaktier. Föreställningen är att aktieägaren får vänta till pensionen på rikedomarna. Kritiker av sådana här bolag föredrar ofta "get rich or die tryin'"-aktier som sällan leder till annat än skilsmässor, ruinerade förmögenheter och krossade illusioner men precis som med Pandoras ask är hoppet det sista som lämnar människan. SCA fanns länge här och folk skrattade åt aktiestinsen som gav gubbaktien ett ansikte. Sedan började ledningen avyttra tråkiga delar och röra sig mer mot konsumentvaror och sådant som får det att vattnas i munnen på analytikerkåren. Nu var tråkbolaget plötsligt ett konsumentvarubolag och skulle har en betydligt högre värderingsmultipel.

Konkurrensfördelar är inte det centrala 

Fall 3- Ruttna bolag, med mycket låg värdering.

Vid en första anblick ser ett bolag i den här kategorin lockande ut. Den sämsta gruppen går från negativ ROE nära -10 % till positiv ROE om cirka 5 % på fem år. Här är problemet omvänt mot det som vallgravsjägaren i fall 1 har. Som grupp kommer lönsamheten att öka. Samtidigt är bolagen värdeförstörande och vollan i gruppen är kolossal. En del eller många av bolagen konkar därför att de inte håller måttet. De som klarar sig kan dock gå riktigt bra och det här är sådana bolag Buffett kallar cigarrpuffar från fimpar som ligger på marken. De är inte glamorösa, men de är åtminstone gratis. Här passar också net-net-filosofin in och med fördel köper man i så fall en stor korg med bolag, därför att gruppen kommer att gå bra. Som jag skrivit om tidigare är sådana bolag inget för mig, men moat är oviktiga. Ett exempel på detta är Goodfellow som jag granskade i mitt förra inlägg även om det inte är ett bolag som är "as ugly and cheap as they come". Att flippa net-nets varje år är möjligt, men inget för mig.

Konkurrensfördelar spelar absolut ingen roll.

Fall 4 - the sweet spot - kvalitetsbolag till relativt humana priser. 

Jag kallar denna grupp för the sweet spot därför att det här är gruppen som jag försöker hitta bolag i. Vad jag försöker finna är välskötta bolag med en ledning jag kan lita på och med produkter jag förstår. Samtidigt finns det något de gör bättre än konkurrenterna och det kan köpas till ett hyfsat pris. Att köpa bolag i den här kategorin är lättare sagt än gjort därför att marknaden inte älskar något mer än en bra story. Ofta måste det finnas en anledning till att priset ska vara attraktivt. Småbolag är ett exempel därför att de brukar ha lägre likviditet och följas av färre analytiker än storbolag. Fonder varken vill eller får placera i alltför små bolag. Det ökar möjligheten till felprissättningar. Annars kan det vara tillfälliga problem i en bransch eller i bolaget. Knäckfrågan är givetvis att avgöra om problemen är tillfälliga eller inte och därför måste konkurrensfördelar och marknaden studeras. Värderingen är samtidigt låg, vilket ger en viss krockkudde. Konkurrensfördelar är viktiga, men även om positionen på marknaden försämras och lönsamhetsnivåerna sjunker något kan värderingen vid ursprungsinvesteringen vara så attraktiv att det ändå är ett bra köp.

Kvalitetsbolag skapar värde över tid och är därför attraktiva att äga. De investerar i projekt som ligger över avkastningskravet och kan därmed skapa värde som aktieägaren inte hade kunnat få via alternativa investeringar. Hittar man ett sådant case är det bara att luta sig tillbaka och låta ledningen göra jobbet. Det är angenämt och om branschen drabbas av sämre efterfrågan är det sannolikt att bolaget klarar sig bättre än konkurrenterna, vilket gör att bolagen är lättare att undvika att paniksälja. Hidden champions är ett exempel på bolag som kan vara i grupp 4, vilket är marknadsledande bolag inom någon nisch som samtidigt är okända för stora massan och kan därför ändå vara relativt billiga. För att tjäna bra med pengar behöver man inte hitta många case. Det är viktigare att våga satsa på de idéer man verkligen tror på. Samtidigt är det inte ett förhållningssätt för de flesta som inte har tiden och engagemanget att analysera och leta efter bolag. Då är indexfonder mer lämpliga.

Eftersom man köper bolag som är lönsammare än snittet är bedömning av konkurrensfördelar relativt viktiga, men å andra sidan blir inte felbedömningar lika fatala som i kvalitetsbolag med hög värdering (som i grupp ett). 

Sammanfattning

Konkurrensfördelar är i vissa fall livsviktiga och i vissa fall fullständigt överflödiga. Ibland vill du ha stora krokodiler i vallgraven och ibland är det bättre att inreda slottet med krokodilmattor. En parameter är hur hög lönsamhet bolaget uppvisar i skrivande stund och om de kan hålla i lönsamheten. Visar de i dag upp överlönsamhet blir vallgraven viktigare. Den andra dimensionen är hur billigt bolaget kan köpas. Ju billigare något kan köpas, desto mindre viktig blir konkurrensfördelen därför att även om lönsamheten skulle gå ned är inköpet inte gjort till alltför hög värdering. Var och en är sin egen lyckas smed och det finns flera vägar till nirvana. Jag gillar att analysera konkurrensfördelar och därför ser jag dem som ganska viktiga, men idealt sett försöker jag att inte köpa in mig för dyrt, vilket gör nedsidan mer begränsad. För vissa typer av investerare och strategier är konkurrensfördelar irrelevanta. Om de försvinner som tårar i regn eller aldrig har funnits kan ibland överskuggas av ett lågt pris. Men det är inget för mig. Jag vill gärna har bolag som skapar värde därför att det är vad jag gjort i många år och det har tjänat mig väl. Vid en nedgång är det enklare att hålla i sådana bolag eftersom konkursrisken är låg och man behöver inte diversifiera lika mycket.

Det finns bolag med starka konkurrensfördelar och det finns bolag utan konkurrensfördelar. Det finns bolag med hög värdering och det finns bolag med låg värdering. Det finns investerare som köper innan de tänker och det finns investerare som tänker innan de köper. Många vägar leder till Rom. Vad som är centralt är inte vilken väg man väljer att ta, det viktiga är att veta varför man befinner sig på den vägen och att tänka innan man köper bolag. Allt annat är stjärnstoft.

Hur ser ni på vallgravar - är de viktiga eller inte ? 

fredag 2 januari 2015

Goodfellow - Min första men ack så osexiga Net-net!



Det är något med net-nets som stör mig. Jag ser dem om oberäkneliga och opålitliga. Rent ut sagt psykopater. Man vet aldrig vad de får för sig och rätt vad det är sticker aktien på kort tid femtio procent och ibland smälter vaxvingarna av solen och bolaget kraschar ned i havet.  De är som tonåringen som späder ut whiskeyn med vatten. Även om man vill lita på tonåringen ser man beviset i form av en blaskig dryck och likadant är det med siffrorna i net-nets. Man vill tro på den mänskliga potentialen, men sätter i halsen efter att ha sett siffrorna. Ofta är de ingen vacker syn, men det är så billigt att det ändå fungerar. Man kan jämföra det med att köpa en halvrostig lada(bilmärke) från en skumrasktyp som står bakom en mystisk container i frihamnen. Det är inte glamoröst eller kvalitativt, men förhoppningsvis tillräckligt billigt för att det ska vara värt mödan ändå. Buffett kallar sådana aktier cigarrfimpar. De är inte fint eller sexigt att plocka upp en väl använd fimp och puffa i sig den sista puffen, men den är åtminstone gratis.

Som grupp avkastar sådana aktier bra, men som individer är de förkastliga, samhällets bottenskrap. När jag letar efter bolag har jag väldigt grova metoder, jag trålar längs botten. Ofta screenar jag efter aktier med lågt P/B och P/E etc. Vid en sådan gallring fick jag upp ett bolag som tillhör gruppen net-nets. P/B-talet är därmed riktigt lågt också. Eftersom net-nets är något jag typiskt sett inte brukar hålla på med tänkte jag att det skulle vara kul med litet variation. Ombyte förnöjer har jag hört och kanske visar sig bolaget bli ett lyckokast. Jag vill också försöka förstå tankeprocessen kring net-nets och hur sådana som köper sådana bolag tänker. Vidare är det början på en fundering kring vilka lärdomar från analysen av kvalitetsbolag som är tillämpbara och vilka som får offras på kunskapens altare när det handlar om risigare bolag. Nog om den saken, utan låt oss prata om bolaget jag vill granska i dag.

Goodfellow  - osexigt värre.

Jag hade gärna pratat om en hidden champion med stark marknadsposition i en nischmarknad. Jag hade också gärna pratat om ett bolag med starka konkurrensfördelar som uppnår överlönsamhet mot branschen genom att hålla konkurrenterna på betryggande avstånd genom något fantastiskt och revolutionerande koncept. Kanske genom att trolla med knäna eller sälja is till eskimåer. Inget av det ska diskuteras, utan i stället ska det kanadensiska företaget Goodfellow analyseras.

Goodfellow är en av Kanadas största distributörer av timmer som säljs som det är eller förädlat. Ledningen delar in produkterna i fyra olika segment. För 2013 stod golvpaneler för 24 % av omsättningen, "vanliga paneler" för 26 %, byggmaterial 9 % och resterande 41 % för timmer. Möjligheterna att differentiera sina plankor är begränsade och det är i huvudsak standardiserade produkter. Tar de ut ett för högt pris borde kunderna lätt kunna hitta substitut eller en leverantör som är villig att erbjuda varorna för en billigare penning. Bruttomarginaler under 20 % och en rörelsemarginal de senaste sex åren på i snitt 2,4 % är ingen kioskvältare och inget som kommer att stoppa pressarna. Storleken på kundfordringarna är 2,5 gånger större än leverantörsskulderna, vilket tyder på att bolaget sitter i en oangenäm sits med kronjuvelerna i ett metaforiskt skruvstäd. Leverantörerna är starka och får sin betalning på 18 dagar i snitt, medan kunderna också är starka och väntar 65 dagar med att betala. Konsekvensen är att Goodfellow måste ligga ute med en del i rörelsekapital. Sedan 1989 till i dag har genomsnittliga tillväxten i omsättning varit 4 % om året. Det är inte siffror som får det att vattnas i munnen på andra än möjligtvis folk uppväxta i Japan (som haft ekonomisk stagnation under riktigt lång tid)

Bilden som framträder av bolaget är osexig och ingen Picasso direkt. Ett företag med lågt förädlingsvärde, låg lönsamhet och knapp differentiering. Vad finns det att gilla? Tja, faktumet att få andra gillar dessa egenskaper driver ned priset vilket värdeinvesterare gillar. Det är precis så värdeinvesterare (åtminstone de mest garvade) väljer resmål när de ska fly vardagens tristess. Säg Thailand och gemene man tänker på tropiska stränder, en gassande sol och paraplydrinkar. Värdeinvesteraren tänker då på det höga priset. Säg Bosnien och gemene man tänker på störst antal odetonerade minor per kvadratmeter i Europa, krigshärjade områden och misär. Värdeinvesteraren ler i mjugg och förstår att när folk tänker så drivs priset ned så djupt att det kan finnas värde i resan trots allt.

Ledning

För några månader sedan klev Richard Goodfellow ned från tronen som VD som han suttit på i 25 år. Han äger drygt 40 % av bolaget och har därmed stort inflytande på vad som händer i företaget. I ägarlistan återfinns också Stephen Jarislovsky: Mer info om honom på Wiki  Han äger drygt 10 % och har kallats Kanadas Buffett. Efter nära 20 år som styrelsens ordförande har han valt att kliva ned nyligen, men han är fortfarande styrelsemedlem.

Resultaträkning och historik

Den som köper en net-net förbereder sig alltid mentalt på risigaste möjliga scenario. När liksäcken öppnas är det sällan ett prydligt lik som med värdighet kan förpassas till kyrkogården, utan oftare är det en riktigt grisig syn när finansiella siffrorna ska skärskådas. Storförluster och en historik som ser ut som en påse skidskor är regel snarare än undantag. I tabellen nedan är ROE beräknad som EBIT minus 1900 (antagen räntekostnad = samma som år 2013) gånger (1-0,27) för samtliga år.

Fram till finanskrisen hade bolaget en inte god, men ändock hygglig lönsamhet. 2011 drabbades bolaget av sämre tider och såg försämrad lönsamhet, men den är återigen på väg uppåt. Verksamheten har till synes inte varit särskilt värdeskapande och kanske indikerar utdelningspolicyn på 50 % av nettovinsten att ledningen förstår att så är fallet. Utmaningen med dagens lönsamhetsnivåer är att de är för låga, och ledningen har ofta påtalat att de inte är nöjda, att skam går på torra land osv. Något som jag ändå gillar är att bolaget så långt jag kan se gått med vinst. De lyckades också öka marginalerna 2009 i ett läge då faktureringen föll en del. Sådant är imponerande. Marginalerna är alltför små för de flestas (inklusive undertecknads) smak, men de är positiva. Kapitalförstöringen här handlar om en alternativkostnad: aktieägaren hade förmodligen kunnat förränta pengarna till bättre avkastning på dessa nivåer än vad bolaget kan göra. Skillnaden är milsvid mot bolag med vad jag kallar aktiv kapitalförstöring, exempelvis Biotech-bolag som bokstavligen bränner pengar i nyemission efter nyemission.





Balansräkning

Något av det viktigaste i ett net-net case är balansräkningen för det är den som ger skydd på nedsidan, är det tänkt. Visst kan företaget vara värdeförstörande, men om rabatten i balansräkningen är tillräckligt stor ska det oftast bli ett fullgott resultat ändå. Det är åtminstone tanken i teorin. Hur ser balansräkningen ser ut kan ni se nedan.


Marknadsvärdet vid kurs 9,66 är ca. 82 M. Omsättningstillgångar minus totala skulder är 79 M. Därför är det här, med 3 M marginal, rent tekniskt ingen net-net. Samtidigt tycker jag att man måste se till helheten och om någon faller på mållinjen så försökte den åtminstone. Den förlustfria historiken är exempelvis en faktor som jag tycker väger upp för faktumet att MCAP är några millar högre än net-net-kriteriet. P/B-talet blir under 0,7. I det här fallet får man alltså i stort sett alla fastigheter gratis, man slantar bara upp för omsättningstillgångarna. Fastigheterna är i böckerna upptagna till ett värde på cirka 38 miljoner, men exempelvis är marken inköpt länge sedan och därför borde det finnas betydande övervärden som inte syns i den här balansräkningen. Något som kan noteras är att även om kassan ser mager ut, har de också en kredtifacilitet med limit på 80 M om de skulle behöva mer pengar. Risken för likviditetsbrist eller liknande trubbel i paradiset bedöms därför som låg.

Slutsats

Goodfellow är på många sätt en klassisk net-net/låg PB-aktie. Taskig lönsamhet, svajiga konkurrensfördelar och de senaste åren är inget att hänga i julgranen. Samtidigt har bolaget alltid gått med vinst och det är alltid något. Som vanligt i sådana här case finns ingen synlig trigger, vilket inte gör mig något. Hade det funnits, kan vi drömma om den här värderingen. Skulle bolaget likvideras i dag är jag ganska säker på att aktieägarna kunnat få ut minst marknadsvärdet i cash. Det ger ett skydd i ett worst-case scenario, fast givet att verksamheten just nu är värdeförstörande kan det i själva verket vara ett best case-scenario. Net-nets är något av uppochnedvända världen och sanningar jag tidigare hållit för givna, upphör att gälla.

All den erfarenhet om investeringar jag samlat på mig över åren är tillämpbar i första rummet på kvalitetsbolag, snarare än värdeförstörande bolag. Det här inlägget är ett försök att försöka förstå tjusningen i en net-net och förmodligen krävs det en u-sväng av tankeprocesserna för att kunna göra det på ett fullgott sätt. Jag känner mig som en astronaut som tar mina första steg på månen och inser att jag kan hoppa fem gånger högre än på jorden. Det är en ny värld med net-nets och än är jag inte beredd att ta det avgörande steget. Hade jag aktivt tillämpat en cigarrpuff-strategi, ser jag inga skäl till att Goodfellow inte skulle platsa i en väldiversifierad portfölj. Å andra sidan kanske det är en fördel att gå in i net-nets som går back och som har större uppsida. Det är kanske framgångsrikare än bolag som långsamt dör eller håller sugröret ovanför vattenytan. Men som bolagsnamnet antyder, verkar Goodfellow vara en hyvens grabb. Enda problemet är att det är en grabb som jag känner att jag inte bekvämt kan ta en pilsner med än.

Fotnot: Aktien kan handlas på Torontobörsen för cirka 200 kronor i minimicourtage via Avanza (telefonorder behövs ej).

Hur stort är steget från att analysera fina bolag till bolag som liknar fula ankungar ? Är Goodfellow en hyvens grabb eller värdefälla ?