Vägen till rikedom - några principer

Vilken är vägen till rikedom är en fråga som krusat sig över var mans läppar då och då. Är det att slita i hamsterhjulet? Är det att köpa guld och gräva ned bakom en container i frihamnen och vänta på ett inbördeskrig? Nej, givetvis inte. Ingen guldletande löneslav har någonsin blivit rik, men däremot kryllar det av miljonärer som fått ta del av den renande våg som kallas aktiemarknaden. Liksom guldruschen i Klondike i USA är det enda som krävs rätt verktyg och en "killer-instinct" för att kunna lyckas. Det finns vissa verktyg och tankesätt som är överlägsna andra. Den som följer den väg som stakas ut i det här inlägget kommer att få en fördel i hundrametersloppet. Se det som lagliga steroider, som ger perfekt resultat varje gång. Åtminstone de gånger det fungerar. Låt oss börja med några kännetecken som präglar de bolag man vill äga. Det finns några saker som förenar bolagen och som obönhörligt leder till en intressant resa.

Bransch

I vilken bransch ska man leta bolag? Jag brukar säga att man inte ska ha fördomar mot bolag eftersom det finns lysande undantag i varje bransch, men för kreti och pleti är det förmodligen lättare att vara i rätt bransch från början. Att leta efter ett fint bolag i fel bransch är som att försöka hitta en oas i Saharaöken. Då är det oftast enklare att leta efter sandkorn och gräva där man står. De bästa branscherna tenderar att vara sådana branscher som eggar folks fantasi. Ett osexigt verkstadsbolag som gör samma produkt de alltid gjort och ägs i femte generationen av någon lantbrukarson gör ingen annan glad än historienördar. Det finns nog med tristess i vår vardag, när man köar i tunnelbanan eller i mataffären eller tittar på ytterligare ett hjärndött avsnitt av en meningslös och intetsägande såpopera. Att i ett sådant läge utsätta sig för ännu mer tristess genom att ta ett torftigt och trist, stabilt bolag är sällan en sund strategi. Folk kommer till aktiemarknaden för underhållning, det är vår tids gladiatorspel; ett sätt att fördriva tiden och att kunna köpa en bit av den amerikanska drömmen och bli rik på kuppen. Min enkla tumregel är därför följande: förändringar är vår vän. Det är innovation och förändringar som spränger barriärer, och leder den industriella revolutionen framåt när en kaskad av mänsklig potential sipprar fram på rätt sätt.

Vilka branscher passar in på följande beskrivning? Några favoriter är gruvor, prospekteringsbolag och biotech. Tänk er potentialen som hägrar i horisonten. Några män står med vita rockar i ett lab och heller kemikalieblandningar mellan provrör tillräckligt många gånger för att det någon gång ska smälla till rejält. Det var något förenklat så Nobel kom på dynamiten, men jag är ekonom så jag kan inte de tekniska processerna som ett rinnande vatten, men något sådant var det. Folk vill ha underhållning och i dessa branscher kan folket få underhållning. Att bolagen ofta har häftiga namn som Icarus Pharmaceuticals eller Lazarus Labs gör inte saken sämre, tvärtom; det vattnas i gommen och om du tycker att något är häftigt kommer fler att tycka det. Allt det handlar om är att de måste få upp ögonen för bolaget. Sky därför trista branscher som pesten för investerarna somnar innan nästa kvartalsrapport vaskas fram av det trötta industribolaget.

Historik

Det finns många investerare som stirrar sig blinda på historik. Hur har vinsten utvecklats och hur har omsättningen ökat eller minskat över åren. Låt oss döda myten om hur viktig historiken är en gång för alla; det är fullständigt oviktigt. Vi köper framtiden, inte historien och som Buffett sagt: om historia var det viktigaste skulle alla historiker vara mångmiljonärer. Jag ser det här som ett open-and-shut case. Buffett har sagt det och eftersom Buffett alltid har rätt har historiekramande bakåtsträvare fel. Att utgå från historien eller historiken är som att bedöma hur lång en treåring ska vara om tre år genom att ta ett genomsnitt av längderna vid 1,2 och 3 års ålder. Det är fullständigt befängt men ändå ser man detta kardinalmisstag göras gång på gång, även av erfarna investerare. Det är nästan så dumt att klockorna stannar.

Vad man vill ha är framtiden. Tänk efter: om ett företag har samma vinst år efter år, varför skulle det bli en utveckling likt en hockeysticka längre fram? Det är därför mer sexiga företag i branscher med förändring kan få exploderande aktiekurs. Framtiden är allt som räknas, det är framtida kassaflödena som är intressanta. Tänk även på följande: ett moget bolag som har säg 50 procent marknadsandel kan inte gärna öka sina andelar mycket. Däremot om vi har ett bolag som inte lyckats sälja sina produkter än kan de ta en ynka procent av en mångmiljardmarknad för säg läkemedel och då kan aktieägarna skratta hela vägen till banken flera gånger om. Wayne Gretzky är inte känd som investeringsproffs utan snarare en hockeyspelare och han var inne på att man ska åka ditt pucken kommer att vara, inte där den varit. Desto lägre vinster nu, desto högre är potentialen att lyfta vinsterna i framtiden. Det är en no-brainer för mig och att fler inte insett detta övergår mitt förstånd, men det visar bara att det finns goda möjligheter för den som har öronen på skaft.

Man vill hitta en historia. Som jag diskuterat i tidigare inlägg älskar människor att lyssna till en intressant historia och genom tidsepokerna har vi suttit kring lägerelden. Om det är något vi lärde oss från OJ Simpson-rättegången är det vikten av en spännande story line. När åklagarna pläderade, pratade de om trista DNA-bevis och "objektiva fakta". Advokaterna gjorde ett bättre jobb genom att diskutera hur offren kunde ha dödats av colombianska drogkarteller och att polisen måste ha planterat bevis på brottsplatsen för att de är genomruttna rasister. Det kanske inte är det logiska, men det är roligt att lyssna på. Genom att ta ett bolag i en spännande bransch med svag historik får människorna kring lägerelden själva låta fantasin sätta gränser. De kan föreställa sig att genombrottet i bolaget kommer inom en snar framtid och att de sitter under en palm på en söderhavsö och gungas till sömns av havets svepande vågor medan de badar i rikedom på Joakim von Anka-manér.

Vikten av mycket information

Hur gör man research på potentiella investeringsobjekt? Det finns olika skolor och vissa menar att i varje given investering är det bara några datapunkter som är viktiga såsom värdering eller ledningens kompetens. Helt fel, anser jag. I stället rekommenderar jag att man tar in mer information. Så mycket information som möjligt är det vettiga och vad jag läst i mina kurser i mikroekonomi är att människor är fullständigt rationella och alltid fattar rätt beslut. Ett övertag kommer därför av att jobba hårdare än andra investerare. Om vi tittar på exempelvis Apple kan man genom att liksom Jehovas vittnen gå från dörr till dörr och sedan i stället för att erbjuda frälsning föra statistik på hur många Apple-produkter de köper. Genom att hålla örnkoll på försäljningen av ipads i Blomstermåla kan man hitta information som ingen analytiker orkar eller kan ta reda på och detta är trots allt banbrytande information.

Tidshorisont

Den enkla tumregeln när det gäller tidshorisont är att ju kortare desto bättre. Det är bara att åka ut till valfri förskoleklass eller årsstämma.  Människor har kort "attention span" och efter en kvart vill man hitta något nytt och spännande. När VD börjar prata är några pensionärer vakna, men efter en kvart har nästan alla somnat och de som inte somnar har som hökar slagit klorna i de snittar som finns på något bord. Även om bolaget må vara spännande, kan det komma ännu mer spännande bolag med mer revolutionerande produkter. Därför kan man se det som att hoppa från raket till raket. När raketbränslet sinar ska man kunna hoppa på nästa raket och genom att upprepa detta blir avkastningen fin, om man kan klara av det. 

Det här med buy-and-hold är struntprat och ingen har någonsin blivit rik på det. De enda är gubbar och vad har man för nytta av pengar när man är 90+? Ska man imponera på bingoklubben eller syjuntan eller vad är syftet? Bättre då att bli rik fort som attan och då är det trading som gäller. Den som stannar på en raket som har slut på bränsle kommer att se raketen falla och det ofta rejält. You snooze, you lose, har alltid varit min devis och i dagens informationssamhälle får vi alltid ny info. Varje dag kommer nya pressmeddelanden som kan omkullkasta ett case. Någon vecka är absolut max för mig när det häller tidshorisont. Längre än så är som att kliva på Titanic i 95 procent av fallen och det utan livbåtar. 

Ledningen och allmänna egenskaper

Ledningen är ofta den viktigaste faktorn för att en investering ska lyckas. De är jockeyn som sporrar hästen och ser till att riktningen är rätt. Jag har inget emot att man anställer de skarpaste hjärnorna och därför måste ersättningen vara frikostig. Ingen orkar kliva upp ur sängen utan en hägrande bonus i horisonten, allra minst en VD. Optionsprogram som späder ut aktieägarna rejält är mycket bra därför att VD och aktieägarna då sitter i samma båt: bägge vill att kursen ska öka av uppenbara skäl. I Disneyfilmer sägs det ofta att det yttre inte spelar någon roll, men för att någon ska kunna berätta historian och tro på den, måste VD vara karismatisk. Det får gärna vara någon som kommer med högt flygande löften om en aldrig så ljus framtid och om löftena sen hålls spelar kanske mindre roll, som sagt är investerarna ändå otåliga. En VD i en fin Armanikostym, välpolerade skor och som genom att tala tystar varje rum denna går in i är ett recept för framgång. Eftersom alla intressenter ska säljas ett helhetspaket får det gärna vara en exklusiv aura kring VD. Om det finns ett flott huvudkontor och årlig fasanjakt med andra höjdare samtidigt som bolaget innehar x antal corporate jets är det ett styrketecken. Alla dessa aspekter signalerar nämligen att: den här killen vet vad han snackar om. 

Sammanfattning

Det är inte så svårt att bli rik på marknaden, men det första felet många gör är att de inte följer sunt förnuft och enklare principer. Kanske är det en utpräglad brist på sunt förnuft som gör att folk går på minor gång efter gång. De köper för trista bolag, de vill inte sätta sig kring lägerelden, de letar efter en trist VD, de har för lång tidshorisont osv. Genom att följa mina enkla, men mycket sunda och trygga principer kan jag nästan, men bara nästan garantera ett liv i rikedom. Jag skulle inte bli förvånad om den som läser det här inlägget och väljer att slaviskt tillämpa mina tips om ett antal år kommer att skicka mig vykort från söderhavsöar litet varstans och skrodera om sina bedrifter. Ni behöver inte tacka mig då, utan det är bara kul att få hjälpa till. 

Nu kanske ni frågar er varför inte fler tillämpar min metod om den är så enkel och perfekt? Svaret är ganska enkelt, jag ser det som historien om kejsarens nya kläder. Där krävdes ett naivt barn för att påpeka att kejsaren var naken. I det här fallet är jag budbäraren, barnet, som har ett så enkelt budskap att erbjuda att folk inte kan tro att det är sant. Ändå är det sant och det fungerar för att det är så enkelt och logiskt. Jag borde kanske inte dela med mig av mina hemligheter eftersom det kan bli svårare att tillämpa strategin ju fler som tar till sig av mitt budskap. Men det, kära vänner, är en risk jag är beredd att ta och jag önskar er lycka till med era framtida investeringar. Förhoppningsvis tar ni till er av kriterierna som jag stakat ut som nästan, men bara nästan, garanterar en guldkruka vid regnbågens slut. 

Att investera i turnarounds - en no-brainer?

Gordon Gekko tar ytterligare en stekt lammkotlett och drar genom sin lejonman till hår. Han puffar lugnt och metodiskt ut ringformade rökpuffar från den kubanska cigarren som vilar i mungipan och sträcker ut sin kropp i fåtöljen. Den örnskarpa blicken vilar på ett diplom som hänger inramat i guld under ett lager av glas. På diplomet som snarare kan betraktas som ett gulbleknat papper med svart text i stolpbokstäver av tusch står det "Årets slaktare - för enastående kunskaper att ta hand om kadaver". Givetvis handlar det inte om att Gekko gått en intensivkurs hos Scan. I stället är det en missnöjd arbetare som spikade upp lappen på Gekkos kontorsdörr med järnspik som hämnd. Arbetarens kontor hade lagts ned och genom ihopslagningen av två verksamheter skulle synergieffekter uppnås. De enda synergieffekter arbetaren kunde utnyttja var att han som verksam inom byggindustrin hade god användning av järnspikarna han haft med sig till jobbet sista dagen. Genom att trolla bort kostnader hade Gekko lyckats mångdubbla aktiekursen och dra kaniner ur hatten gång på gång. 

Berättelsen ovan är ett exempel på en turnaround, ett problemfyllt bolag som räddas av en Kung Midas som ser allt han tar i förvandlas till guld. Även om Gekko inte är den mest sympatiska personen är det onekligen något med turnarounds som lockar. Det finns något djupt mänskligt i att gilla förändringen och den stora potentialen som hägrar i horisonten likt en guldkruka som ruvar vid regnbågens slut. I ett tidigare inlägg skrev jag om hur historieberättandet ekat genom mänsklighetens epoker sedan urminnes tider. Oavsett om vi vill det eller inte, uppskattar alla en bra historia. Vad är då mer fascinerande än en turnaround - med intrigerna, maktspelet, den rafflande uppbyggnaden och den gastkramande finalen? Allt som finns i en bra film borde kunna hittas i en turnaround-story.

Betydligt fler än vi tror sitter i turnaround-båten. Den som köper förhoppningsbolag väntar på att de eviga nyemissionerna ska bytas ut mot manna från himlen och om varenda kines kunde köpa en enda spade av bolaget hade bolaget varit värt hundratals miljarder. Net-nets sällar sig också till skaran av tunarounds för det finns en anledning till att de kan köpas under omsättningstillgångarna. Många tillgångsbolag, nämligen de som är dyra i förhållande till intjäning, är också turnaround-case. Man väntar på att något fantastiskt ska hända, någon eller något kommer och trollar med knäna och vips ökar vinsten i ett trollslag. Hur ställer jag mig till turnarounds? Jag kommer snart till det.

Många åsikter

Det finns många åsikter om turnarounds. Vissa, som Graham köpte nästan uteslutande problemfyllda bolag men de var så billiga att han ändå kunde gå därifrån helskinnad. Många på internetforum tänker att turnarounds är det bästa som hänt sedan skivat bröd och det finns en rad sekter som bekänner sig till specifika bolag. Helst är det någon hokuspokus-verksamhet där män står i labb i vita rockar och häller färgglada vätskor mellan provrör hela dagen. Buffett är i stället av åsikten att "turnarounds seldom turn" och att tillfälliga problem är en sak i bolag, men att ta i nukleärt kärnavfall är något han inte befattar sig med. Det finns studier som visar att net-nets har fin avkastning och att lönsamhet tenderar att konvergera mot ett snitt i ekonomin osv i andra vågskålen. I en strid ström av bestämda åsikter är det svårt att veta vad man ska tro. För mig har erfarenhetens fyrbåk stakat ut vägen. Den enda gången jag köper turn-arounds är när de inte är turnarounds längre. Med andra ord köper jag inte sådana bolag. Emeco var ett bolag där jag gick emot min egen princip och jag antar att jag levde efter Groucho Marx devis: "Jag har mina principer, men gillar du inte dem, har jag andra".

Anekdotiska bevis 

Det finns en typ av argument som kallas anekdotisk bevisföring. På basis av några få case extrapolerar man ett påstående som kan generaliseras. Exempelvis om jag efter att ha träffat två vänliga eskimåer sluter mig till påståendet att alla eskimåer är trevliga, använder jag anekdotisk bevisföring. Jag gillar inte anekdotisk bevisföring eftersom det har lågt bevisvärde generellt sett, men samtidigt vill jag vara ärlig mot mig själv. Det är anledningen till att jag inte handlar turnarounds, min erfarenhet av aktiemarknaden talar för det. Och det handlar inte bara om Emeco, långt därifrån. Rent intuitivt borde det vara lättare för framgångsrika företag att fortsätta vara framgångsrika. En snöboll i rullning rullar ofta vidare och blir större längs vägen. Det krävs ofta en kraftansträngning för att få ett järnklot i rullning. När klotet väl rullar krävs det dock kraft för att stoppa det. Ett antal år sedan trodde jag att vägen till framgång var att köpa fula ankungar i hopp om att de visar sig vara svanar. Ju mer vatten som flutit under broarna, desto mer har jag blivit säker på att vägen till framgång för mig är att köpa framgångsrika företag som sedan fortsätter vara framgångsrika, snarare än att hoppas på mirakel. 

Det första exemplet är Bahnhof som hamnade i tillfälliga trubbel efter ett ledningsbyte 2011-2012. Den tidigare ledningen hade att makalöst track record och klev tillbaka in i operativa roller. Jag visste dock inte om problemen var tillfälliga och väntade ett kvartal för att se om det skulle bli en turnaround. När kvartalet visade på att turnarounden var ett faktum köpte jag och det har jag inte ångrat.  Ett annat exempel är Picanol som jag skrivit en analys av på bloggen. Turnarounden kom 2009 och jag kunde köpa först 2014 så vi var långt ifrån turnaroundfasen, men trots det har det gått bra för företaget gick framgångsrikt och hade låg värdering. Luc Tack äger också en del av Tessenderlo och där gick jag in efter att Tack visat att han kommer att kunna lyfta lönsamheten. Ett ytterligare case är AQ Group som tyvärr såldes för tidigt. Fint och välskött bolag som aldrig har visat ett förlustkvartal trots sin status som underleverantör i en hård bransch med lövtunna marginaler. På samma tema var österrikiska Miba ett bra köp och marknaden såg ljus ut. Kopparbergs köpte jag tyvärr bara en Kalle Anka-post i, men med Bronsman som VD och en cider i världsklass kunde inte mycket gå fel. Fenix Outdoor och Addtech är andra case med fina framtidsutsikter fortsatte att gå bra och som knappast behöver ett intro.  

Vilka av mina case har i stället gått uselt? Emeco, Nokia, EZ-Corp, RABT är några exempel. Vad som förenar alla dessa case är att framtidsutsikterna var horribla och jag väntade på en turnaround, en turnaround som aldrig kom. I de case som i stället har gått bra har framtidsutsikterna varit goda och turnarounden har skett om det tidigare varit trubbel. 

Slutdiskussion

Dessa anekdoter kan förvisso för en utomstående betraktare bara vara just anekdoter. Det är ett litet urval och kanske var det slump och jag råkade välja rätt osv. Människor gillar att se mönster även där det inte finns något verkligt mönster. Det kan exempelvis finnas en korrelation mellan jakmjölkspriset i Mongliet och antalet drunkningsolyckor i Oskarshamn. Ändå tycker jag mig ha sett ett mönster jag inte kan förklara på annat sätt än att det måste ligga ett korn av sanning i det. Oavsett hur anekdotiska bevis dessa är, är de mina bevis och min verklighet. Det är dessa erfarenheter som format mig till den person och investerare jag är i dag och jag tror att jag har insett vad som fungerar på marknaden, oavsett hur många studier som visar att net-nets överavkastar. 

Min strategi är enkel. Jag köper bolag med duktig och aktieägarvänlig ledning, relativt tråkiga produkter som inte ändras fort och någon konkurrensfördel. Framtidsutsikterna behöver inte vara fantastiska, men får inte heller vara kolmörka. Sedan måste värderingen ha ett mått av sans och vett men när det sker då kan inte ens gudarna neka en plats i himlariket. De investeringar som varit framgångsrika i mitt fall delar en rad egenskaper gör att jag tror att min strategi fungerar. Min strategi bygger på sunt förnuft och därför fungerar den mycket väl för mig. För att återknyta till ursprungsfrågan: är det en no-brainer att investera i turnarounds? Nej, jag säger konsekvent nej till turnarounds och löften om en aldrig så ljus framtid. Däremot har i stort sett varje investering jag gjort varit en no-brainer. Bra investeringar skriker köp utan att man behöver avancerade excelmodeller. Bondförnuft är nog en underskattad egenskap. Vi tenderar att vilja gömma saker i en slöja av komplexitet och ibland missar vi de guldklimpar som ligger framför våra ögon. Ibland krävs det ett barn och ett barns naivitet för att inse att kejsaren inte har några kläder.