lördag 12 oktober 2019

Investerar-SM - en spännande resa

Det kanske inte syns på mig vid en första anblick där jag sitter bakom den metaforiska svarven på min arbetsplats och sätter upp tid. Jag kommer i tid till frukosten, sätter mig bakom skrivbordet och dricker kaffe medan jag drar min trålare genom inkorgen på jakt efter något att svara på. En vanlig dag på jobbet, kan tyckas. Under ytan är emellertid ingenting som förr. Jag har varit med i ett SM och det är inte vilket SM som helst; det är investerar-SM. Förstapriset i tävlingen som helhet är ett guldmynt från Österrike och eftersom Buffett sagt att bara ociviliserade människor köper guld vad kan vara bättre än att vinna ett guldmynt? Sen kunde man vinna en resecheck, oklart vart, men förmodligen för att inspektera Fort Knox i Usa så att guldet kan låsas in på ett förvar som slår madrassen med hästlängder.

Det som var betydligt mer intressant för egen del var att vi på jobbet arrangerat ett Aktie-SM där de 14 som var med chippade in 100 spänn var och potten fördelades 60 procent till vinnaren, 30 procent till tvåan och triss-vinsten (Typ insatsen tillbaka) dvs. resten gick till trean. Jag gjorde research. Min första tanke var att komponera en spännande tillväxt-portfölj med Holmen, Astra och HM. Eftersom de enda aktier som gick att köpa var Obducat, Kopparbärs och AIK Fotboll fick jag lyfta blicken och börja forska i en djungel av olika derivat och finansiella luftslott eller trampminor för den oförsiktige.

Vecka 1 - "Låtsaskriget börjar"

Vecka ett började lite som starten av andra världskriget där fransoserna och engelsmännen förklarat krig mot Tyskland men inga militära operationer hände på ett halvår. Under denna långa smekmånad satt man och funderade på motståndarens nästa drag och jag höll också korten nära kroppen. Jag ville se vad för taktik mina motkombattanter skulle ha; Skulle de börja med en massiv kniptångsmanöver eller skulle de fördriva tiden med att försöka förstå hur Apelsinpriset skulle påverkas av vädret i Europa? Jag fascinerades över vilka tokiga saker det gick att investera i. Bomull och apelsiner; det kändes som att åka tillbaka till en medeltida marknad, det enda som saknades var väl minkpälsar och olivolja ihopkokat av någon semisuspekt munk som tröttnat på att ta fram trappistöl.

Under helgen satte jag mig vid mitt skrivbord hemma som endast illuminerades av ljuset som strålade genom min gröntransparanta revisorskeps och blickade ut över slagfältet. Det var en feg skara stackare (inklusive undertecknad) som låg och tryckte i skyttegravarna. De hade knappt avancerat överhuvudtaget och allt tal om hjältemod när man sett kollegorna vid vattenkylarna hade visat sig vara luftslott. Den som ledde hade gått plus 15 procent. Jag går inte upp ur sängen för en sån usel avkastning, det blir bara 1433 gånger pengarna på årsbasis. Men jag lovade mig själv att det skulle bli bättring på den fronten. De skulle minsann få torka sina tårar med och använda delar av mitt skinande diplom som ölunderlägg till sin gravöl.

Vecka 2 - "Svarta måndagen"  

Måndag morgon var till synes en måndag som alla andra. Jag började tradea på måfå. Apelsiner, olja, Dax, lite fram och tillbaka. Gick in tungt i HM, kommer inte ihåg om det var upp eller ned men portföljen tog mycket stryk. Jag sålde inte mina positioner över natten och efter att krutröken mojnat på slagfältet visade det sig att mycket blod hade spillts. Jag var back 40 procent och hade 60 tusen kvar i portföljen. Jag hade blivit knockad i portföljen och bokstavligen på flera turbowarranter (eller turbowurrar som vi tuffa traders säger).

När jag kom in till jobbet tisdag morgon hade någon satt upp en lapp på mitt skåp: "Hur går det för wurrarna? ;)" och vid kaffeautomaten fick jag några gliringar till. Jag hade beslutat mig för att ladda min elefantbössa och satsa på ett kort. Tidigare hade jag forskat mig fram till att DAX var det index där det brukade finnas bäst möjligheter att få högre hävstång än jag någonsin skådat tidigare. Min plan var mycket enkel; Jag skulle satsa på maximal hävstång och eftersom max 25 procent fick allokeras till ett enskilt värdepapper fick jag köpa flera olika turbowurrar som skulle gå bra om Daxen gick i min riktning.

Tänk er en fullsatt arena där filharmonikerna ska uppträda. Män, kvinnor och barn har pantsatt familjesilvret och SMS-lånat sig upp över öronen för att finansiera galaklänning, limousintaxi och inträdesbiljett samt den senaste värstingkameran för att dokumentera kalaset. På scenen står världens bästa musiker som kan skryta med långt mer än att vara söndagsunderhållningen på Gröna Jägaren på söder. När tystnaden ligger kompakt som en dimma och precis när dirigenten har höjt sin hand och tagit ton ligger så mycket latent energi där, trots att det är helt tyst. Jag kände mig lite som dirigenten precis innan jag gick in.

Vid öppningen handlades indexet nedåt och efter någon timme skyfflade jag in hela keramiken på en rörelse: Dax - ned. Jag gick på lunch och när jag kom tillbaka kunde jag inte tro mina ögon: Min portfölj var uppe på 120 tusen en timme efter att jag hade sprungit upp ur min skyttegrav. När jag såg det stängde jag alla positioner direkt, vilket med facit i hand visade sig vara för tidigt, men om du har varit under ytan blir du oerhört glad och tacksam för att ha kravlat upp ur helvetet och tar vinsten fortare än Merkel hinner säga"wurst mit turbo, bitte".

Vecka 2 - "En sista kraftmätning"

Med 120 tusen var jag på en tredjeplats och bestämde mig återigen för att leka björnen sover och se vad de andra skulle göra. De masade sig uppåt och ettan samt tvåan hade kring 130 papp. Jag började göra lite trades utan att riskera allt på ett kort. Min tanke var att om jag satsar på en wurre för 20 tusen som kan knockas eller dubblas skulle jag fortfarande ha torrt krut kvar ifall jag förlorade och gick chansningen hem skulle jag leda tävlingen och förmodligen hade folk vid det laget rullat ut röda mattor för mig och bönat om att få tvätta mina fötter som låg stadigt vilandes på skrivbordet.

Jag gjorde två sådana affärer men ingen av dem gick vägen eller gav så mycket volla som jag ville ha och på tävlingens näst sista dag stod jag med 90 tusen mot de två ledarna kring 135-140 tusen. Jag gick till ett välbeprövat recept och satsade allt på den gamla trotjänaren daxen. Torsdag morgon gick jag all-in, några timmar efter öppning, i Dax-björnar eftersom börsen öppnat ner och jag hört någon tjomme på twitter säga låt trenden vara din vän och fånga inte en fallande kniv. Så jag satte mig ned och åt popcorn medan den fullständiga slakten skulle börja, trodde jag. Jag fångade inte kniven utan jag lät den springa nedåt för fulla ben och slakta contrarians som skulle ha mage att gå emot trenden och fånga kniven. Precis som i sista samurajen tog jag alla trupper jag hade och sprang ut beväpnad till tänderna. Om jag skulle falla, skulle jag inte falla utan en strid. Det visade sig vara den kanske sämsta timingen genom tiderna, titta på grafen nedan för att se vilken näsa jag har för att pricka en botten;



Avslutande kommentarer

Jag slutade min karriär i Investerar-SM på 7,5 tusen kronor, ner 92,5 procent på två veckor. Jag kanske föll i min vilja att hoppa, men jag hoppade åtminstone. Eftersom jag inte kunde köpa gubbaktier valde jag en högrisk-strategi och hade jag gått lång i stället för kort i mitt sista stora bet, hade jag vunnit tävlingen och i skrivande stund kunnat sörpla i mig paraplydrinkar på en söderhavsö medan betjänter hade byggt sandslott åt mig. Nu gick de illusionerna i kras och top tre på jobbet var 
1. 145 tusen
2. 141 tusen 
3. 111 tusen

Den som var näst sämst i tävlingen var back 20 procent. Enligt mig är det på tok för litet och tyder på en inte optimal strategi. Det som jag verkar ha svårt att förklara för mina medtävlande är att jag anser att jag agerade rationellt i tävlingen genom att satsa binärt på ett bet. Hade min sista satsning gått in, hade jag vunnit, men nu gick marknaden inte min väg. Det är som vid roulettebordet där du satsar på rött eller svart. Hade jag inte gjort satsningen alls utan köpt kopparbergs till portföljen (och till kylen) hade jag kunnat få tredjepris. Eftersom förstapriset var 6 ggr större än tredjepriset hade jag emellertid positivt väntevärde på att gå för de 840 kronorna. 50 procent gånger 840 kronor är 420 kronor minus den "säkra vinsten" på 140 kronor = 280 kronor i ren nettovinst. Det enda tråkiga med de här 280 kronorna är att jag inte kan betala räkningar med dem eller sätta mat på bordet. 

Eftersom bara top tre blev belönade spelar det ingen roll om du har 0 kronor i portföljen eller 90 tusen, men folk verkar inte förstå det och blanda in incitament om prestige och dylikt, men det rationella i min mening är att ladda elefantbössan rejält i stället för att dutta i apelsinpris och kakaobönor med 3 x hävstång. Jag försökte förklara att det är viktigt att separera sannolikhet från utfall. Om du hade blivit erbjuden att köpa en trisslott för en krona är det förmodligen en affär med positivt väntevärde men i många fall är det nitlotter. Att då säga att man inte borde köpt nitlotten för en krona, efter att skrapningen skett med argumentet att det var en nitlott verkar som ett bakvänt resonemang i min värld. 

Det var riktigt skoj att delta, men jag tycker att det är tråkigt att man inte kan köpa vettiga aktier på largecap eller liknande för det här uppmuntrar småsparare till överdrivet risktagande med märkliga hävstångsprodukter och andra finansiella massförstörelsevapen. Jag ser fram emot en aktietävling som premierar tråkiga gubbaktier, lågt risktagande och fundamental analys. Enda problemet är väl att det kan bli långtråkigt att vänta i fem år på att vinnaren ska koras. Tills den dagen kommer ska jag fundera på vilka planer jag ska smida inför nästa SM för att kunna bli kungen av turbowurrar och hyllad på kontoret.

måndag 7 oktober 2019

GP - Ett franskt mini-Indutrade

Alla gillar Indutrade. Kombinationen av en tråkig ägare, tråkig business, stabil lönsamhet, möjligheten att göra värdeskapande förvärv och stor diversifiering gör att varenda trånande tonårsgrabb har en stor affisch föreställande Indutrade i pojkrummet, i vart fall i värdeinvesterarkretsar. Det enda problemet är att marknaden de senaste åren kommit att uppskatta dessa egenskaper hos bolaget och med all rätt. Affärsmodellen är en av de bästa som världen har skådat sedan skivat bröd. Därför gav jag mig ut på europeiska börser världen över med min screener i högsta hugg i jakten på bolag med liknande affärsmodeller men med lägre värdering och som var mindre och därför kunde flugit under radarn hos många. Min förra analys om tegelstensbolaget var för tung att läsa har jag insett i efterhand och därför ska jag fokusera på tre nyckelaspekter av businessen som är de mest relevanta efter en kort introduktion av bolaget.


Intro


Bolaget heter Gerard Perrier, ägs till majoriteten av Perrier-familjen och fokuserar på automatisering, installationer, reparation, konsulttjänster, tillverkning av elektriska automationslösningar. Det här kanske inte säger så mycket men i likhet med Indutrade verkar man inom nischer där högt teknikinnehåll och kompetens är viktiga för att hjälpa kunderna att effektivisera sin affär. Verksamheten drivs inom 8 dotterbolag med vitt skilda verksamheter, vilket leder till hög diversifiering. Ofta tillhandahåller bolaget expertis inom systemkritiska delar och har ofta långsiktiga underhållskontrakt samt långa kundrelationer där kunderna inte gärna vill byta ut bolaget ifall det fungerar. Det är precis som när man anställer en elektriker. Även om vilken tjomme som helst i teorin borde kunna dra kablar är det ofta man anställer samma elektriker så länge den senaste elspaghettiröran inte slutade i en nedbränd kåk och sju svåra år.

Exempelvis är ett av dotterbolagen, Ardatem, verksamt med att serva, underhålla och utveckla lösningar för kärnkraftverk. Även om kunderna hade kunnat anställa en Homer Simpson-typ som stämplar in, sover och käkar syltmunkar på löpande band, är det strikta krav på leverantörerna och om de är vana vid en leverantör vill de sällan byta. Ingen vill ha ett Chernobyl-scenario på halsen och därför tar kunderna oftast inte in en leverantör som katten släpat in. Ett annat exempel på bolag är Sera som installerar system för att styra produktsystem (tänk stora silos med spannmål och liknande) hos lantbrukare. Ett tredje bolag sysslar bland annat med att designa och hjälpa kunder med kabinbanor som man brukar se i Alperna. Att inte kabeln brister mitt när den japanska familjen är på väg med selfie-sticks till matterhorn är av yttersta vikt och en leverantör som tar hjälp av Perrier betalar nog gärna några korvören extra för att sova gott om natten. Det är vitt skilda verksamheter och industrier bolagen verkar inom men de jobbar inom nischer med höga kunskapskrav, ofta systemkritiska och drivs i hög grad decentraliserat, med öronen mot marken. Nu kort 3 nyckelegenskaper i verksamheten;

Nummer 1; Konjunkturstabil verksamhet och hög lönsamhet

Det fina med att syssla med allt mellan himmel och jord är att diversifieringen gör att kassaflödena är riktigt stabila, jag skulle vilja säga obligationslika. Eftersom de trots allt säljer en hel del till industrin skulle man kunna tänka sig att finanskrisen haft viss effekt på bolaget. Så är emellertid inte fallet och bolaget har verkligen tuffat på, bättre än något nordiskt industriföretag jag sett, med undantag Kone, där mina patriotiska känslor förmodligen tagit överhanden. För det första har omsättningen ökat varje år från 2006 till och med 2019 med undantag för 2008. Det är alltså tillväxt i 11 av 12 år. En miss på tolv år är riktigt bra och för att jämföra det med något konkret är det dubbelt så stor chans som att undvika att råka få en kula i rysk roulette där man ju har en revolver med en kula i en av de sex kamrarna. Hur mycket backade då omsättningen detta katastrofår, då vinstvarningarna stod som spön i backen och folk i allmänhet hade köpt konserver och flyttat ut till jordkulor ute i skogen, beväpnade till tänderna? Nedgången i omsättning i denna vargavinter konjunkturmässigt var en ynka procent (!). Men gott folk, det kommer mer; vad hände med nettomarginalen? Den måste säkerligen blivit fullständigt slaktad med omstruktureringskostnader och annat då de förberedde sig inför snålblåst, kanske ni tror. Nettomarginalen backade från 5,2 procent till 4,9 procent (!). Räntabiliteten i snitt senaste 10 åren har varit 20 procent och det med nettokassa de flesta år (!). Här har vi siffror fina som snus.

Nummer 2; Värdeskapande förvärv

Historiskt har bolaget i likhet med Indutrade kunnat göra förvärv av små nischade aktörer som sedan fortsätter att drivas med hög autonomi. De senaste åren har det blivit förvärv 2005, 2007, 2011, 2014, 2015, 2017. Till skillnad från Indutrade gör man ofta lite större förvärv av nya företag i stället för ett tiotal mindre förvärv varje år. På så sätt kan affärsmodellen sägas vara mer lik den som AQ Group eller Judges Scientific tillämpar. Som ett exempel förvärvade de Seirel år 2007 då det gjorde vinst om 134 tusen euro, men redan 2011 var lönsamheten mångdubblad och de visade vinst i bolaget om 500 tusen euro. Nu var det ett tag sedan de gjorde ett förvärv och elefantbössan är laddad med nettokassa vilket gör att de kan vara snabba på bollen om en krossboll hittar sig in i boxen. Den genomsnittliga årliga tillväxten senaste tio respektive fem åren har varit 7,5 procent samt 6 procent.

Nummer 3; Värdering 

Eftersom marknadsvärdet på bolaget endast är cirka 2 miljarder kronor flyger det under radarn hos många och endast en analytiker bevakar bolaget. Enligt analytikerns prognos handlas bolaget till P/E 13 för år 2019. 2019 är ett år där omsättningen växer stabilt kring drygt 8 procent. Eftersom marginalerna och historiken är så stabil verkar det inte vara ett toppår marginalmässigt. Marginalen 2018 var exempelvis 6,9 procent vilket kan jämföras med 6,8 procent för de senaste fem åren i snitt. Du har samtidigt en nettokassa som uppgår till 17 miljoner mot marknadsvärde på cirka 207 m euro vid kurs 52. Justerat för kassan handlas verksamheten till 12 gånger vinsten och som vi varit inne på och som framgår i tabellen nedan är det ingen toppvinst eftersom de ökat vinsten varje år sedan 2007 (det är så långt jag kollat) där vinsten endast backade marginellt 2008.

Riskmässigt kan en placering i G Perrier nog betraktas som en obligation men medan man väntar på att verksamheten ska tuffa på uppåt och framåt får man under tiden en direktavkastning på 3,5 procent vid dagens kurs. Dagens värdering kring 13 gånger vinsten är något högre än exempelvis 2011 då bolaget handlades till cirka 9 x vinsten så ytterligare multipelexpansion kanske man inte ska vänta sig i närtid, men om verksamheten fortsätter att trumma på kommer bolaget förr eller senare att bli så stort att fler fonder kan köpa in det och det är troligt att vissa av dem uppskattar precis de kvaliteter i bolaget som jag sett framför mig nu. Samtidigt är det inte konjunkturkänsligt och har högre tillväxt än gubbaktier som Holmen eller liknande.

Exakt vad bolaget sysslar med låter jag ingenjörer fundera på. Som simpel ekonom ser jag helt enkelt finansiell pornografi framför mig i kvadrat och att de lyckats upprätthålla en så hög och jämn lönsamhet över tid indikerar starka konkurrensfördelar. Automatisering är något som troligtvis kommer att behövas i framtiden också och jag gillar vad jag ser. Även om det bara finns en Lundberg-familj kommer nog Perrier-familjen inte så långt efter i fin historik i sina respektive bolag.