När man läser mina inlägg kan man lätt få intrycket av en försupen rockstjärna, en astronaut i väntan på att bli kastad ut i omloppsbana eller kanske en grävmaskinist med tanke på min förkärlek för grävande. Någon annan kanske tror att jag hade passat med att jobba på cirkus och vara personen som kliver ned i en kanon och sedan blir skjuten ned i ett nät och på vägen utför diverse akrobatik innan jag landar helskinnad och mottar publikens jubel. Sanningen är en annan.
Jag är auktoriserad revisor. Det finns få yrkesroller som är mer osexiga än att vara just revisor. Förmodligen skulle en aktuarie, en dödgrävare och en operatör av en septiktank ha större möjligheter på datingmarknaden. En fyrkantig och torr typ vars enda syfte på denna jord är att gå runt med sin halvgenomskinliga gröna keps och miniräknare som enda kompanjoner och se till att räkenskaperna är rätt är den gängse bilden. En snabb googling ger mig också rätt. DN skriver i en av de första träffarna; "En humorlös revisor vars främsta fritidssysselsättning är att titta på fåglar. Går det att föreställa sig en tråkigare människa?" där de sammanfattar forskning som tittat på vad som avgör om du är eller anses vara tråkig. Revisorerna på Scandi Standard kan med andra ord inte ha en rolig tid då de dels måste titta på fåglar vid den årliga inventeringen och sedan bär det oket revisor runt halsen som ett medeltida straff, precis som undertecknad.
I det här inlägget tänkte jag beröra två huvudspår;
-Vad kan vi lära oss av revisorers sätt att analysera risker?
- Hur mycket kan du lita på en ren revisionsberättelse?
-Vad kan vi lära oss av revisorers sätt att analysera risker?
Ett kort sidospår innan vi dyker ned i om det finns något att lära av hur revisorer analyserar riskerna i en ny krispig revisionskund man tar sig an. Jag kallar det Specsavers-syndromet. Har ni tänkt på att när ni ska gå in och välja några nya fräsiga bågar hos lokala optikern så verkar de flesta bära glasögon. Av de som inte har glasögon har nästan samtliga kontaktlinser. De kanske väljer att bli optiker just därför att det är ett ämne som de kommit i kontakt med personligen och sedan blivit intresserade av. Psykologer som ska bota andra behöver ofta själva gå till andra hjärnskrynklare. Revisorers last är att vi som grupp är dåliga stockpickers. Ett av kardinalfelen som görs är att revisorer inte applicerar det de själva vet från att tänka kring risker i yrket när kunder granskas utan när det kommer till egna portföljen är det bara dollartecken framför ögonen. Därför ska jag nedan beskriva lite hur man skulle kunna tänka i stället och vad för bolag som kan vara bra att undvika från början.
Utan att bli för teknisk har alla branscher regler de måste förhålla sig till. En präst söker vägledning i Bibeln, en jurist i lagboken och alla revisorer i EU måste följa ISA eller International Standards of Accounting. Här föreskrivs vad en revision ska innehålla från det att kunden accepteras till att revisionsberättelsen signeras och champagnen korkas upp ifall arvodet varit tillräckligt högt (dock inte på kundens bekostnad enligt ISA 200 om revisorns oberoende). En av de viktigaste ISA-standarderna är ISA 315 som handlar om hur risker ska sättas i revisionen och vad som påverkar dessa risker. Standarden berör fyra aspekter som ökar risken för fel i räkenskaperna;
- Komplexitet
- Subjektivitet
- Förändring
- Osäkerhet
Dessa fyra riskfaktorer är sådana som revisorer i en revision tar hänsyn till för att kunna bedöma riskerna dels för bolag men även för varje post i balans- och resultaträkning för sig, exempelvis intäkter, varulager eller immateriella tillgångar. Om en faktor rankar högt på alla dessa är det av naturliga skäl ett område som kommer att granskas mer än ett rutinområde som kan göras med halva vänsterhanden blundandes.
Ett exempel på något som rankar högt på alla dessa aspekter kan vara intäktsredovisningen hos Ericsson. Det han handla om kontrakt över många år där man säljer framtidens teknik. 8G eller vad man nu är uppe i. Det blir en subjektiv bedömning kring hur intäkterna och kostnader ska fördelas över alla år och där beräkningarna i sig kan vara komplexa med olika milstolpar, kickbacks och så liknande. Dessutom är det en bransch som präglas av stora osäkerheter, hur kommer konkurrenslandskapet att se ut om tre år och vad kommer betalningsviljan vara hos kunderna och kommer man att kunna få tillbaka det investerade kapitalet. Att största konkurrenten Huawei får backning av kinesiska staten med billiga krediter gör inte saken lättare.
Intäktsredovisningen hos en enmanskonsult som säljer timmar där han hjälper sin kund EMB-Rejser hitta på nästa vråltuffa motorsportsspel och fakturerar en gång i månaden med sina timmar på löpande räkning är ett exempel på motsatsen. Där behöver bara revisorn se att det finns 12 fakturor för året totalt så har han intäktsgranskningen i en ask.
Undvik bolag som rankar högt på dessa områden
Dessa fyra egenskaper listade tidigare är alltså något som appliceras på varje risk för sig men jag har insett att man i sin process att vaska fram intressanta bolag helt sonika kan tillämpa det som ett urvalskriterium för att slippa bekymra sig och för att ta ned risken i sin portfölj. Om vi tar ett exempel som SBB är redovisningen där extremt komplex med massvis av diverse hybridinstrument, skulder, obligationer, swappar, derivat. Värdet på underliggande fastigheterna får SBB förvisso från en extern värderingsman men det kräver en hel rad subjektiva antaganden kring vakansgrader, direktavkastning, räntenivåer etc. Genom att SBB köpte fastigheter och bolag på löpande band och sedan nu har tvingats sälja en masse leder det till stora förändringar i verksamheten. Slutligen innebär verksamhetens höga belåning och strukturen med holdingbolag för Ilija som också är högt belånat att trubbel där kan sippra ned till beslut som kanske inte är bäst för alla ägare vilket spär på osäkerheten.
Kanske är det därför jag gillar bolag där förändringstakten är låg. Ett bolag som säljer bättre begagnade gravstenar är ett bra men fiktivt exempel. Eftersom antalet som klär på sig träfracken varje år är relativt konstant blir det inga stora förändringar varje år i efterfrågan. Intäktsredovisningen lämnar inte heller särskilt mycket utrymme för subjektiva bedömningar. När kunden har signerat ett avtal och fått gravstenen levererad bokas intäkten och kostnaden bokas genom att gravstenen försvinner från bolagets varulager.
Genom att välja bort för svåra bolag från början undviker man mycket huvudvärk. Genom att tänka kring risker som en revisor går det att dra ned risknivån. Även inom varje post går det att bilda sig en uppfattning. Ett lager med vita t-tröjor kanske är mindre riskabelt än rosa kalsonger som är brandade med Berras Bygg om man skulle behöva sälja ut grejerna fort.
Hur mycket kan man lita på en ren revisionsberättelse (RB)?
Hur mycket det går att lita på en ren RB (läs revisionsberättelse enligt standardutformningen) är en funktion av några faktorer.
I) En revision innehåller alltid en felmarginal
II) Såväl den huvudansvariga revisorns tolerans för fel som hur hjälpsam revisionskunden är påverkar värdet av den rena RB:n
Först dock några korta ord om revisionsberättelsen innan jag diskuterar dessa två faktorer ovan mer ingående. Det första ska man ha klart för sig är att akten att utfärda en oren revisionsberättelse är ungefär som en atombomb för Putin eller att säga ordet "Vi måste prata" i ett parförhållande. Du vill helst inte göra det om du har något annat alternativ. Det vanliga annars är helt enkelt att be kunden ändra i bokföringen och årsredovisningen. Om revisorn anser att intäkterna är överskattade med 10 Mkr så får kunden helt enkelt reducera intäkterna i årsredovisningen med motsvarande belopp och då finns inget behov av att skriva en oren RB. Det är först när kunden trilskas och sätter sig på tvären som det blir problem.
I) En revision innehåller alltid en felmarginal
De flesta har nog inte läst en revisionsberättelse och ni kan inte klandras för det. Vill man att barnen ska somna fort kan godnattsagorna kasta sig i väggen, ingen går upp emot en good old RB. Vad det står är att revisionen utförts med en rimlig men ej absolut säkerhet. I praktiken arbetar revisorn efter något som kallas ett väsentlighetstal och anses vara den acceptabla felmarginalen och kan sättas exempelvis i förhållande till vinst eller omsättning. Ett vanligt referensvärde någonstans kring 1-3 procent av omsättningen. Ju mer riskfyllt företag, desto lägre väsentlighetstal. För att ge en fingervisning om vad det innebär i praktiken kan vi ta ett exempel enligt nedan.
Svinslaktare Svensson AB har en verksamhet där grisar köps in och sedan mals ned till falukorv som sedan skickas till olika livsmedelskedjor. Verksamheten omsätter för 2022 100 miljoner kronor medan rörelseresultatet är 10 Mkr vilket ger en fin marginal i branschen.
Väsentlighetstalet sätts av revisorn till 2 procent av omsättningen dvs 2 Mkr. Under revisionens gång noterade man att det fanns gamla värdelösa falukorvar i varulagret upptagna till 0,5 Mkr där flugor och termiter hade börjat anordna en släktbuffé. Intäkterna var även för högt bokade med 1 Mkr då det vid bokslutsdatumet fanns varor på väg till kunder men som ännu inte kommit fram och därför borde ingen intäkts bokats avseende dessa.
De två fel som hittats under revisionens gång kan summeras till 1,5 Mkr. Rörelseresultatet är alltså överskattat med 1,5 Mkr då en nedskrivning ej bokats med 0,5 Mkr samtidigt som intäkterna 2022 borde reducerats med 1 Mkr. Detta kommer att påtalas för företagsledningen och styrelsen som får vetskap om detta men eftersom 1,5 Mkr är under de 2 Mkr som satts som väsentlighetstal är det upp till företagsledningen om man vill rätta felet. Väljer företagsledningen att inte rätta är det inget mer med det, vi alla blir glada, dricker varm äppelcider och äter pumpapaj och en ren RB utfärdas enligt konstens alla regler.
Att det finns en inbyggd felmarginal i revisionen i sig är något man måste ha med sig. Om tesen bygger på prognoser om 2027E kan det blir stor skillnad om ebit var 10 Mkr eller 8,5 Mkr. Att summan av alla fel inte behöver rättas under väsentlighetstalet kanske inte alla känner till.
II) Slarvig revisor + ohjälpsam kund = lägre värde av en ren RB
En revisor är lite som en tulltjänsteman. Tullen ska genom stickprov kontrollera att inget förbjudet tar sig innanför moderlandets sköra gränser. Partygänget från Amsterdam kontrolleras noggrannare än Agda, 85 som har hälsat på barnbarnen och delat ut biblar i födelsedagspresent. Väskor formade som kulsprutor där magasinet verkar sticka ut kontrolleras noggrannare än grå standardväskor det går tretton på dussinet av. Bland tulltjänstemännen kan man tänka sig att vissa kanske är mer noggranna och detaljfokuserade medan andra kanske är mer trötta och väntar in pensionen och drömmer om nästa kryssning till Benidorm med all inclusive och därför inte går in i det lika helhjärtat.
Bland revisorer är det likadant. Det finns revisorer som lever upp till stereotypen av en revisor, med runda glasögon, där skrattet sitter långt inne och som till synes verkar vara beredda att gräva i minsta detalj och kanske ibland granska för noggrant. Sedan finns det revisorer som kanske föredrar nätverkandet, att skaffa nya kunder och underhålla de kunder de har och inte är lika intresserade av siffergranskningen utan litar mer på att revisionsteamet har gjort ett bra jobb utan att ställa för mycket frågor.
Även bland kunder finns det stor variation. Vissa tycker om revisorn och är glada att ta fram material och underlag till stickprov som revisionsteamet ber om medan andra agerar mer som en tonåring vars mamma ber dem städa rummet och då möts av en stor suck och himlar med ögonen för minsta lilla. Även om det inte borde påverka blir kvaliteten på revisionen lidande och därmed även värdet av revisionsberättelsen. Med en dålig kommunikation med kunden kan revisionsteamet exempelvis dra sig för att komma med alltför många stickprov eller att följa upp dessa då relationen känns ansträngd. Jämför med en brottsutredning där utredningens kvalitet kan bli lidande ifall samtliga misstänkta gärningsmän säger ingen kommentar på alla frågor i förhör jämfört med om alla kommer med olika versioner som man kan sticka hål på och jämföra med varandra.
Kombinationen av en inte särskilt hjälpsam kund och en så kallad cowboy-revisor som skjuter från höften gör att värdet av revisionsberättelsen sänks. Hur kan man då veta vad det är för revisor som man har i det noterade bolaget man kikar på? Det kan vara svårt att veta men ett tips är att kolla övriga bolag som revisorn signerar. Ett tecken på att revisorn har kunder där ordning och reda inte är högst upp på agendan eller kan vara struliga av andra skäl är om årsredovisningen är daterad sista juni för ett bolag med bokslutsdatum sista december. Det finns inget skäl att dra ut på att skicka in årsredovisningen i sex månader om man inte måste. Om man undviker de komplexa bolagen från början är mycket vunnet. Utan att bli för anekdotisk är min erfarenhet att kvinnliga revisorer i betydligt högre utsträckning har koll på detaljerna medan det finns fler cowboys bland männen. Bland investerarkollektivet väljer män som grupp mer riskabla aktier och ifall manliga revisorer har högre riskaptit skulle det inte förvåna mig. Revisionsarvodet kan också säga något om hur mycket tid som lagts ned. SBBs revisionsarvode var exempelvis cirka 10 gånger högre än många andra fastighetsbolags revisionsarvode just på grund av de faktorerna som beskrivits i kapitel ett.
Något som jag lärde mig tidigt som revisor var att "When it rains it pours". En bra kund med fina produkter, stabila marginaler och god ordning och reda i böckerna var det sällan några problem med. Samarbetet fungerade bra, de var glada när vi revisorer kom och hälsa på, de levererade materialet i tid och de var inget klagomål på ett för högt revisionsarvode. Från andra sidan av spektrumet var de kunder som hade likviditetsproblem i verksamheten där verksamheten gått med förlust i flera år och där det inte var ordning och reda i böckerna. De var ovilliga att ta fram underlag och undrade varför vi måste granska fortsatt drift och om det finns risk att egna kapitalet förbrukas. De var försenade med att ta fram underlag och var sega med att svara på frågor från teamet och när de skulle betala fakturan var det klagomål kring den. I dessa lägen hade jag god lust att säga att ni tror att ni levererar ett Brad Pitt-bokslut men vi får Quasimodo och så är ni förvånade. Av detta har jag med egna ögon sett devisen att Bra bolag är alltid bättre än man tror och sämre bolag är alltid sämre än man tror.
Sammanfattningsvis
När det gäller revisorers sätt att analysera risker är det bra att hela tiden ha på sig kritiska glasögonen och fundera kring vad som kan gå fel. Mindre komplexa bolag med verksamheter som är enkla att förstå, företagsledare som kallar en spade för en spade och där det inte finns lika många poster med avancerade beräkningar eller subjektiva bedömningar är enklare att förstå. En enklare kund för revisorn är förmodligen en verksamhet där risken för en massiv smäll inte är lika stor. Att som vissa spelbolag har earnouts 8 år ut som beräknas med olika antaganden och samtidigt redovisa justerat rörelseresultat gör att möjligheten att genomlysa bolaget minskar. Särskilt om det görs förvärv nästan lika frekvent som Bianca Ingrosso sminkar sig.
När det gäller värdet av en ren revisionsberättelse ska man för det första ha med sig att regelrätta bedrägerier tack och lov är sällsynta. Den inbyggda felmarginalen som finns i en revision gör att alla fel inte kan upptäckas och att fel som totalt summerar till ett belopp revisorn kan leva med, behöver inte rättas. Även revisorns tolerans för risk samt kundens samarbetsvilja kan påverka värdet av revisionsberättelsen. Även här kan man välja bort de mer riskabla bolagen.
När allt kommer omkring finns det få substitut till eget självständigt tänkande. En revisionsberättelse ger en nivå av comfort men de låga riskernas huvudkudde har i alla fall för mig varit mer betryggande. Fina bolag är alltid finare än man tror och har du identifierat en quasimodo så kan du vara säker på att han även haltar, dvs. en olycka kommer sällan ensam.