First-level thinking and second-level thinking
Howard Marks är en duktig investerare som i sin kända bok skriver om first-level thinking. Första nivåns tänkande är av sin natur väldigt enkelspårigt och simplistiskt. Det är så enkelt att de flesta skulle hålla med rent intuitivt om de inte ville gräva vidare i saken. Första nivåns tänkande är att komma fram till slutsatser som att det är dumt att äta en kaktus för att tungan kommer se ut som en nåldyna när taggarna fastnar och det blir svårt att hitta en partner för att ingen vill pussa en nåldyna. Det är den uppenbara slutsatsen att dra. Något som tänker på den andra nivån - second-level thinking, tar dock det hela ett steg längre. "Visst, att käka en kaktus kommer göra ont som fan och det blir svårt att svälja, men om man spelar in spektaklet med en sovjetisk filmkamera och lägger ut på YouTube kan man bli stormrik och sedan hitta någon som gillar en fet plånbok." Nu kanske det här inte var det bästa exemplet eftersom sovjetiska filmkameror har särdeles dålig kvalitet som inte lämpar sig för Youtube, men ni förstår poängen. Det är den enkla slutsatsen som majoriteten har och genom att ställa sig mitt i pingvinflocken i Arktis kommer man förvisso vara hyfsat varm, men man kommer inte kunna se något ingen annan ser. Banbrytande innovationer, uppfinningar som verkligen spränger barriärer och nya sätt att tänka, uppstår där någon vågat göra annorlunda.
En duo i elände
Som den motvallskärring jag är har jag rent intuitivt tänkt att eftersom alla uppskattar tillväxt borde det vara riskabelt att uppskatta det alltför mycket. Som Lao Tzu, den kinesiska tänkaren sade: "Alla ser det vackra som vackert, och häri ligger fröet till fulheten". Som jag ser det är det ett tvåfrontskrig för tillväxtbranscher. Du har massvis av konkurrenter med dollartecken framför ögonen och en sexig tillväxtbransch lockar till sig fler som flugor lockas till gårdagens pytt-i-panna. Alla försöker sno åt sig en skärva lönsamhet, riskkapitalisterna är där, men du har också Nisse i Hökarängen som drev rörfirma, men som i stället vill kunna skryta kring det lokala vattenhålet i orten om att han är VD på en start-up inom cannabis-odling. Du skapar alltså en riktig grogrund för mördande konkurrens; alla ska ha en bit av den växande tårtan. Riskerna med marginalpress, konkurser och svag lönsamhet är uppenbara.
Den andra risken är givetvis att investerarna också får dollartecken framför ögonen och värderar upp företagen i branschen med glädjekalkyler som sedan visar sig vara mindre värda än saltet i tårarna som rinner nedför deras kinder när de är utblottade och ruinerade. Alla ska med och det gör att värderingen inte måste bäras av företagets fundamentala faktorer, det räcker att marknaden växer. Det fick mig osökt att tänka på bilbranschen som växt otroligt sedan vi använde häst och vagn innan Henry Ford revolutionerade hela industrin. Jag hittade en artikel på wikipedia som hette "List of Defunct car-manufacturers in the United States". När jag granskade listan såg jag över 100 namn som förpassats till historiens soptipp och försvunnit. Och då hade jag bara räknat biltillverkarna på bokstaven A i den alfabetiska listan. Varje företag hade ägare bakom sig, i många fall småsparare, som såg en fantastisk tillväxt framför sig. Enda problemet var svårigheten att avgöra vem som skulle komma hem med en ballong från tillväxtkalaset och vem som fick smyga ut genom en bakdörr.
Lämmeltåget bland småspararna
Det som fick mig att skriva det här inlägget var något jag läste på Avanza; "Rekordintresse för Cannabis-aktier". Den mest ägda utländska aktien är inte Apple, Google eller Amazon hos Avanza; det är Aurora Cannabis. Det är ganska fascinerande att folk kastar sig in i den här branschen. Jag ska börja med att säga att jag har begränsad kunskap om branschen. Men jag tänker mig att man köper in en handfull coola lavalampor från 2002, köper någon hemtrevlig potatiskällare, skaffar ett par schyssta plantor och börjar odla cannabis som om det inte finns någon morgondag. Känns inte som superhöga inträdesbarriärer. Snart går det väl så långt att den här bloggen får döpas om till Irving Injicerar. Riskerna är stora och även om något företag kan lyckas, vilket av alla dessa kommer det att bli? Jag hörde på McDonalds några prata om att vanliga kläder kommer att dö ut för att kläder av hampa kommer att bli nästa stora trend. Min första tanke var att McDonalds måste ha börjat sälja Happy Hamburgare med en lite mer potent version av oregano som krydda på. Sedan tänkte jag att det är en jäkla tur att det finns folk som det där grabbgänget för om alla hade varit contrarian hade det inte varit contrarian att vara contrarian. Eller så kanske de får rätt, jag trodde inte kläder online skulle döda fysiska butiker heller, vilket verkar hända i skrivande stund, så det återstår att se vem som skrattar sist.
Slutord och forskning
Det jag försöker säga är att vi har en tendens att älska tillväxt; men det gör alla andra också. Därför kan konkurrensen i sådana branscher öka och värderingarna kan prisa in en aldrig så ljus framtid som blir svår att leva upp till. Att något växer är bra och det kan en treåring se, men för att kunna få en avkastning över snittet, måste vi kunna se bortom det och ställa oss frågan vad som händer om vi tänker ett steg till. Vi måste våga äta kaktusen fast det är smärtsamt när flocken låter bli, även om jag inte skulle göra just det med tanke på att jag har både skräck för blod och nålar/spikar; en dålig kombo för en kaktusätare alltså. Men metaforiskt måste vi göra något annorlunda för att få annorlunda avkastning mot snittet och jag har läst lite forskning om sambandet mellan ett lands tillväxt och avkastningen på aktiemarknaden. Här nedan är tre bilder från olika uppsatser jag kollade upp snabbt som fått en del citeringar.
Som ni kan se är korrelationerna ganska svaga och statistiska signifikansen låg samtidigt som det är mycket brus i datapunkterna. Om nånting verkar marknader med låg tillväxt ha högre avkastning på aktiemarknaden, men det är också högt osäkert. Men det vi definitivt kan säga är att det inte förefaller vara så att länder med hög BNP-tillväxt också har hög avkastning på aktiemarknaden. Att investera i makrotrender som GW uttryckte det; "Hela västvärlden käkar ostbågar och hälften kommer att få diabetes, därför köper jag Novo Nordisk", är väldigt underhållande men jag tror att det hjälper att tänka bredare vid investering. Den som köper efter megatrender som att det kommer att bli fackanslutna robotar inom en tioårsperiod (automatisering) eller fler gamlingar att försörja, finns det uppenbara risker när alla andra också ser guldkrukan vid tillväxtregnbågens slut och vill ha en del av guldet.
Om alla förväntar sig 10 procent tillväxt och det bara blir 8 procent, går det ned, men om om alla förväntar sig 2 procent och det blir 4 procent kan det gå upp. Att tänka djupare än den mest uppenbara slutsatsen är kanske så uppenbart att det i sig är First level-thinking. När tillräckligt många tänker second level, kommer det vara first level thinking som ger värde, men dit har vi ännu en mycket lång väg att gå, så länge som Cannabisaktier är de mest populära på Avanza. Det förefaller oftare än inte som att ett sökande med ljus och lykta efter tillväxt är en pyrrhusseger där det fina landet, eller branschen med fina framtidsutsikter, får sina förväntningar komma på skam. När bordsgrannen på McDonalds börjar snacka cannabisaktier och kläder av hampa är det förmodligen dags att sälja cannabisaktierna och köpa växter för pengarna. Eller kaktusar.
