Från 24 karat till kylskåpsmagnet: Guldbrevs guldfeber och fem röda flaggor inför noteringen

 I filmen Blood Diamond från 2006 finns en rolig scen där diamantsmugglaren Danny Archer säger till journalisten Maddie Bowen att "I like to get kissed before I get fucked". Jag får samma känsla när jag bläddrar igenom prospektet som Guldbrev tryckt ut här i dagarna. På ytan glänser det som 24 karats guld med guldregn till aktieägarna i form av utdelningar, tillväxtsiffror, expansionsplaner till nya marknader och rekordlönsamhet. Skrapar man mer på ytan framstår bolaget mer som en massproducerad kylskåpsmagnet i en turkisk basar där den gyllene färgen redan hunnit nötas bort innan du hunnit lämna marknaden. 

Som siffernisse är det alltid en fröjd att läsa prospekt. Att få skärskåda detaljer och se om något nytt som ska IPO:as är värt sitt salt eller något katten släpat in är en rolig utmaning. Det är ett gladiatorspel där vissa bolag efter att dammet lagt sig kommer att bita i gräset medan andra likt Maximus triumferande kommer att fråga om ni inte är underhållna. När det gäller Guldbrev har jag gått igenom prospektet och affärsmodellen och hittat 5 röda flaggor. Jag tänkte gå igenom dem var och en. 

Sammanfattningsvis kan man säga att du kan sminka en gris; men det är fortfarande en gris och för er som inte har tid att läsa prospektet eller den här djupdykningen kan jag konstatera att det här är 

"The strongest sell in the history of strong sells"

Varningsflagga 1: När stjälken bryts blir fallet snabbt

Bolagets omsättning har på mycket kort tid exploderat. 2022 omsattes 84 miljoner kronor och bara första halvåret 2025 omsattes 180 miljoner kronor. Det är en fyrdubbling. Precis som för Jack och bönstjälken finns det inga träd som växer till himmelen. Varje kraft har en motkraft. När guldpriset är högt och ökande strömmar kunderna in, men om guldpriset går ner blir det motsatt effekt. Omsättningen minskar rent mekaniskt därför att varje gram guld är mindre värt samtidigt som kunderna inte har någon vilja att göra en gryningsräd av garderoberna hemma efter någon gammal bortglömd vigselring eller piratskatt och skicka i ett brunt kuvert till någon hästskojarbusiness i ett sådant läge. Senaste gången guldet åkte på en riktigt näsbränna var cirka tio år sedan. Vad kan vi lära oss från den kraschen?

Jag hittade en norsk artikel som är 11 år gammal (se bilden nedan med utdrag). Norska verksamheten idag är cirka 30 procent av hela företagets omsättning. Att bolaget på ett år tappade 83 procent av intäkterna är förbluffande. Det är som att du är en cowboy i Vilda västern och ska ut och jaga busar med din revolver. När du rider tappar du sedan fem av sex kulor i kammaren, det är också en minskning på 83 procent i antalet kulor. Den sheriffen skulle inte få behålla jobbet och det borde inte Guldbrev heller få om han var en person. Att VD på den tiden Magnus Johansson skyller på att konkurrenter har betalat dåligt är som att kasta en pissoar i ett glashus. Som jag kommer att redogöra för i detalj i nästa varningsflagga, bygger Guldbrevs verksamhet på att betala absolut sämst i klassen jämfört med alla konkurrenter. Mange sitter för övrigt i ledningen och är grundare av Guldbrev. 

Varför vill bolaget inte visa historik längre bak än för de senaste åren? Hur levererade svenska verksamheten under denna svacka? Årsredovisningen från 2015 målar en mörk bild. Omsättningen kollapsade med hela 80 procent från toppen 2012 till botten 2014. Se bilden nedan. Det här är lika cykliskt som att sälja rökande NFT-apor, förefaller det som. Var redo att den kan gå fort i nedförsbacken, kanske t o m snabbare än rörelsen uppåt som vi bevittnar nu. 

2012 omsatte alltså svenska dotterbolaget 173 miljoner SEK medan koncernen totalt omsatte 107 miljoner kronor så sent som år 2023. Det innebär att koncernen hade kraftigt negativ tillväxt dessa 11 år. När ledningen talar om en growth story och att tillväxten varit fantastisk mellan 2021 och 2024 glömmer man att dessförinnan var utvecklingen en fullständig ökenvandring utan oaser i sikte. Bara här är mitt intresse att köpa in mig i detta ungefär noll, men vi gräver vidare och ser om andra flaggor uppenbarar sig.

Varningsflagga 2 - Affärsmodellen bygger på att blåsa säljarna och betala uselt, bruttomarginalen ljuger inte

I korthet går affärsmodellen ut på att privatpersoner skickar in guld till företaget i brevformat. Därefter låter Guldbrev externa experter titta på guldet och erbjuder ett pris för guldet. Om privatpersonen accepterar får de betalningen direkt medan Guldbrev enligt lag måste sitta på guldet i trettio dagar och därefter säljer vidare inkommet guld till företag som smälter ner guldet och gör till guldtackor eller liknande. I praktiken säljer Guldbrev nästan omgående guldet till kunden som i sin tur sitter och ruvar på ringarna i 30 dagar. Det är därför man inte har något varulager att tala om, men däremot kundfordringar. Man både köper och säljer en commodity kan man säga. Givet detta kanske man skulle gissa att bruttomarginalen skulle vara någonstans kring 10-20 procent eller liknande. Så är inte fallet utan senaste åren har man haft bruttomarginaler kring 50 procent vilket är i linje med vad exempelvis HM redovisar.

Det finns en konkurrent som har fått betydligt bättre omdömen Finguld.se som pantbanken har skapat och där får du tydligt betalt ett visst pris per gram, oavsett hur många gram du väljer att skicka in. Med Guldbrev får du vid mindre volymer skrattretande dåligt betalt men priset som marknadsförs är det högsta priset som du bara får om du har 200 gram guld att leverera. Det motsvarar ungefär 50-60 vanliga vigselringar och är inget som en hederlig svensson kommer upp i utan vidare.

 Jag ska ta ett konkret exempel. 18 karat är vanligt för förlovningsringar och liknande så vi kollar hur mycket som utlovas på hemsidan för detta först på Guldbrev.  

 

753 kronor (om du säljer mer än 200 gram guld i det finstilta samt snabbhetsbonus). Det låter lysande och är bäst i klassen! Vi tar bort snabbhetsbonusen som du bara får om du skickar guldet med vändande post i stort sett och nu sjunker priset du erbjuds till 475 kronor, fortfarande för 200 gram. Om vi nu justerar ner antalet gram till 99 istället för 200 sjunker priset per gram till 340 kronor. Vid 20 gram är vi nere på 209 kronor i ersättning per gram. Det är en minskning med 72 procent. Nästan som i ett Fas 3-bolag där en studie visar att medicinen inte fungerar…

Nu över till Finguld.se där du för 18 karat guld får 698 kronor per gram, oavsett hur många gram du lämnar in. På trustpilot har finguld.se fått 4,9 medan Guldbrev fått 4,3 i rating.

 

Om vi kikar på Fingulds årsredovisning (Pantauktioner Sverige AB) ser vi också att bruttomarginalen för bolaget var 13 procent 2024 och 10 procent året innan det. Diamantbrev är en annan konkurrent och de erbjuder 739 kronor grammet för 18 karat, även där oavsett hur många gram som säljs. Diamantbrev hade senaste räkenskapsåret en liknande bruttomarginal om 13 procent (14 procent året innan).

Enligt prospektet har Guldbrev hanterat 310 kilo guld (dvs köpt in) under 2024 och kostnad sålda varor var 87,5 miljoner SEK. Om vi antar att guldhalten i snitt är 18 karat vilket är det vanligaste för smycken är det ca 380 kronor man betalat per rent gram guld (18 karat är 75 procent guld). Givet genomsnittlig växelkurs på SEK/dollar om 10,57 under 2024 var världsmarknadspriset ca 800 kronor per gram för guld under 2024. Den höga bruttomarginalen som sticker ut kraftigt mot konkurrenterna är helt enkelt för att man utnyttjar naiva och okunniga privatpersoner som desperat behöver pengar och går på bolagets marknadsföring.

Vad har man istället lagt pengar på? 25 mkr på marknadsföring under 2024 för att sälja in den här undermåliga dealen till leverantörerna som är privatpersoner. Eftersom privatpersonerna är säljare och inte köpare är det inte alls samma skyddsregler som i konsumentskyddslagen. Konkurrenterna som ger ett schysstare erbjudande har inte samma möjligheter att plöja ned pengar i marknadsföring. En sådan här affärsmodell kan aldrig vara hållbar långsiktigt då man fullständigt blåser privatpersonerna som skickar in guld. Att marginalerna är bäst i branschen, som VD så sent som någon dag sedan, skröt om i en investerarpresentation beror på just detta. 

Varningsflagga 3 - bolagets bästa investeringsmöjlighet i dagsläget slår inte ens SBB:s yield i Simrishamns polishus?!

På sida 55 i prospektet står det något intressant. Bolaget har alltså visat intresse för att förvärva fastigheten de i dagsläget hyr. 16 Mkr är alla likvida medel bolaget har för tillfället och 20 procent av balansomslutningen. Rent ekonomiskt ser jag inte riktigt hur det här ska vara en värdeskapande transaktion för aktieägarna. Att månadskostnaden minskar med 30 tusen kronor i månaden innebär 360 tusen kronor per år i besparing. Efter bolagsskatt är det säg 300 tusen kronor om året. Det är oklart om ränta på de 8 mkr de ska ränta ingår i kostnad men jag tolkar det som att det inte ingår. Att få 300 tusen i avkastning på 16 miljoner i investering ger en yield på under 2 procent. Det är väl i paritet med när SBB och Ilija skröt som hur polishuset i Simrishamn var världens säkraste tillgång och yielden var därefter. Om vi ska vara snälla mot bolaget och anta att räntan ingår så ska insatsen på 8 miljoner i cash som de trycker in ställas mot de 300 tsek vilket fortfarande är under 4 procent avkastning. Har de verkligen inga bättre investeringsmöjligheter än så? Avkastningen på sysselsatt kapital är 98 procent men man vill låsa in 2 trygga procent? Det är något lurt här.

Varningsflagga 4 - Aggressiv bokföring och fel i årsredovisningen

Bolaget är inte på reglerad marknad och redovisar därför enligt K3-regelverket och inte IFRS. Det innebär att Goodwill skrivs av linjärt över nyttjandeperioden. De allra flesta företag skriver av goodwill på 5 år i K3 eftersom standarden säger att ”Om nyttjandeperioden inte kan fastställas med en rimlig grad av säkerhet ska nyttjandeperioden enligt samma paragraf anses vara 5 år.”. Det innebär att man måste ha mycket på fötterna för att kunna fastslå att man ska vara mer aggressiv i sin redovisning och skriva av på tio år i stället för på fem år. Det finns företag som skriver av på 10 år, exempelvis SmartEye men det är inte att rekommendera och tyder inte på konservativ redovisning. Det indikerar också att revisorn kanske är lite mer ”flexibel” och kan släppa igenom lite mer än annars.

 Vad som är mer alarmerande när det gäller de rapporterade siffrornas kvalitet är att noten för Goodwill varit fel i alla årsredovisningar från 2020 till och med 2024. Bolagets goodwill är hänförlig till ett förvärv som skedde längre bak i tiden. Eftersom man skriver av med 7 457 över tio år vet vi att ursprungsbeloppet i Goodwill, dvs det ackumulerade anskaffningsvärdet är 74 miljoner kronor. I stället för att behålla anskaffningsvärdet på 74 miljoner och successivt öka på ackumulerade anskaffningsvärdet med årets avskrivning har avskrivningen reducerat anskaffningsvärdet. Nu står det att ackumulerade avskrivningar totalt är samma som årets avskrivning, vilket helt uppenbart är felaktigt eftersom man skrivit av på tillgången i 5 år. Frågan är också varför årets avskrivning inte är samma för såväl 2024 som för 2023. Givet att inga förändringar skett borde avskrivningen vara identisk som den var 2022 och 2021 då den var 7 479 bägge år. Det belopp stämmer dock inte med något av beloppen här. Det innebär att noten verkar innehålla mer fel än rätt. Det som stämmer är att beloppen rent aritmetiskt summerar till redovisade värdet vid årets slut, men det är en klen tröst.

Det säger mig två saker. Den som upprättat årsredovisningen har inte riktigt haft koll på hur det ska göras och det kan man förstå givet att de är 8 anställda på bolaget varav 5 jobbar med kundservice. Men då börjar man undra om det kan finnas annat som är fel givet en så basal miss? Den andra funderingen är att revisorn som granskar bolaget missat detta år efter år. På motsvarande sätt undrar man om han är en cowboyrevisor eller detaljmänniska. 

Kan bjuda på två till mindre fel som jag hittat vid en översiktlig granskning. I definitionen av sysselsatt kapital, sida 42 i prospektet står det att man beräknat det som balansomslutningen plus andra poster i balansräkningen, när det helt uppenbart ska vara minus.

Inte helt lätt med plus och minus men får hoppas att man inte blandar ihop debet och kredit på samma sätt i bokföringen. På sida 15 i årsredovisningen står att man har 4 anställda varav 67 procent är kvinnor. 67 procent av 4 är 2,66 kvinnor och 1,33 män. Om någon identifierar sig som till en tredjedel man och till två tredjedelar kvinna går det ihop, annars inte. 

Man kan tycka att det här är irrelevanta struntsaker men de säger något om kvalitetskontrollen i de rapporter som presenteras och när bolaget ska ha marknadsvärde på närmare en halv miljard finns det inte utrymme för vilda västern i företagets siffror. 
 

Eget kapital i moderföretaget är det som avgör om utdelning kan betalas ut. Det uppgick till 72 miljoner kronor per sista december 2024. Största delen av balansräkningen i moderbolaget består av 79 miljoner kronor vilket är andelar i koncernföretag och avser aktier i Guldbrev AB. När en nedgång kommer om 80 procent i omsättningen kommer det värdet att vara svårt att försvara inför revisorer och gud allsmäktig och kommer därför med stor sannolikhet att skrivas ned helt eller delvis. Det kommer minska möjligheterna till att göra utdelningar till ägarna i motsvarande mån då en sådan nedskrivning belastar det egna kapitalet. 

Varningsflagga 5 - Varför tjänar bolagets VD mer än James som är VD i fina AQ Group och är bolaget en one-man show?  

Givet bolagets storlek tycker jag att ersättningen känns i mastigaste laget till VD. Där lönsamheten ligger nu får alltså VD 5 procent av EBITDA i bonus varje år. Hans totala lön har varit över 3 miljoner kronor för 2024. Det är alltså mer än James som är VD för AQ Group har i fast lön varje år.

 Att knyta bonusen till EBITDA gör exempelvis att han får högre bonus med anledning av fastighetstransaktionen som diskuterades tidigare, trots att det är oklart om den är i aktieägarnas intressen.

 Dessutom ska han nu med anledning av att noteringen sker få en ytterligare miljon i bonus. Det är ganska bra för VD som är född 1992. Inget fel med att vara ung VD förvisso men det är en intressant observation. Hur många 33-åringar har 3 miljoner i årslön?

 

Vad vet vi om VD och hans bakgrund i övrigt? I prospektet kan vi läsa att Robert Nyberg har tidigare erfarenhet som managementkonsult samt från ledande positioner i snabbväxande e-handelsbolag. Han läste masterexamen på Handels och var klar 2016. Enligt hans Linkedin var han managementkonsult i 11 månader i Casablanca i Marocko. Därefter var han i fem månader ”Business development manager” på Furniturebox och sedan Managementkonsult på Bearingpoint i sex månader. Därefter var han medgrundare för två bolag LinkmetriQ och The Puppy Poster, innan han ett tag var COO på Guldbrev innan han tog över som VD.

Puppy Poster där han tidigare var VD och nu sitter i styrelsen för har haft nedanstående utveckling. Bolaget säljer alltså posters online men fokus är att du trycker upp Fido eller Bamse på väggen. Det fanns något annat bolag som sålde posters online om jag inte missminner mig som IPOades 2021 som hette något på Des. Var det Desinformation? Nej just det, Desenio var det! Aktien där har väl backat mer än 99 procent. Kanske bara är en tillfällighet men jag tycker det är lite oroväckande när en ”serieentreprenör” som hoppar från projekt till projekt och grundar bolag hit och dit är VD här och har grundat ett bolag i samma bransch. Som sagt kanske det bara är en tillfällighet men kan också vara ett omen. 

När vi ändå talar om organisation hur många anställda har bolaget? Enligt prospektet har man 8 anställda. Det innebär att bolaget handlas till över 50 miljoner kronor per anställd. Vad gör de anställda? Det förtäljer inte prospektet, men i en investerarpresentation visade VD nedanstående bild. 6 av de anställda jobbar med kundsupport på olika sätt. 

Vem sköter marknadsföring etc? Låter som att det är VD som får dra tyngsta lasset här. Vem är CFO:n som de inte nämner i prospektet som har över 20 års erfarenhet? Therese jobbar som auktoriserad redovisningskonsult på Edlund och Partners och är baserad i Östersund där hon också bor, enligt Linkedin. Låter som någon typ av interimslösning och vi vet inte om hon gör det på fulltid. Då VD är baserad i Stockholm låter det inte optimalt med CFO placerad i Östersund. 

Bolaget framstår som en one-man show där VD drar ett stort lass och verksamheten blir i hög grad beroende av VD. Vad skulle hända om han blev sjuk eller liknande? Det är för mig en varningsflagga att bolaget har så stort personberoende. Dessutom är ersättningen väl frikostig för ett så här litet bolag kan jag tycka. Det framstår som att Robert Nyberg är för Guldbrev vad Iprenmannen är för Ipren den intelligenta värktabletten mot verk och feber jag effektiven..

Slutord 

Den här noteringen kommer att sluta i fiasko. Kanske inte om en månad men när vi tittar tillbaka på den här noteringen ett antal år från nu kommer folk att fråga sig; hur kunde vi köpa in oss i den här skojarbusinessen? Varningsflaggorna tornar upp sig i horisonten och från alla håll och kanter. Du har inte den mest konservativa bokföringen som dessutom innehåller fel, aggressiv marknadsföring av en undermålig produkt som bygger på att blåsa leverantörerna som är privatpersoner. 

Jag skulle vilja gå steget längre och säga att det här caset är mer förkastligt ur ett ESG-perspektiv än cigaretter. Alla vet om att cigaretter är farliga och att varje cigg förkortar livet med x antal minuter. Hela affärsmodellen i Guldbrevs fall bygger i stället på att privatpersonerna som skickar in guldet inte vet att de bara får en bråkdel av det belopp de hade kunnat få av seriösa aktörer. Hur fonderna kan rada upp sig som lämlar och teckna sig som ankarinvesterare när hela affärsmodellen är nästan lika förkastlig som att sälja trampminor till Ryssland har jag svårt att förstå. Kanske har de guldfeber och de ser möjligheter att inkassera blodsdiamanter i form av utdelningar i bolaget, om inte en nedgång i guldpriset hinner före och får guldet att bli till sand. 

Kan det lyckas? Kanske kortsiktigt, men en skurk måste ha tur varje gång; för en polis räcker det att ha tur en gång. Det här är en skurkbusiness och sådana affärsmodeller brukar tids nog få vad de förtjänar. Jag vill återigen uppmana alla småsparare att inte teckna aktier. Lyckas jag få en enda person att inte teckna i och med det här inlägget, är jag väldigt nöjd. Det enda som är en sämre deal än att skicka sitt guld till Guldbrev är att skicka sina pengar till Guldbrevs säljande aktieägare och vara med i noteringen...

Guccikepsar och Skoda Octavia - vad bilkörning lär oss om investeringar

 I Sverige är det ganska krångligt att ta körkort. Svordomar, dyra lektioner, stressade lärare och en känsla av att hela Trafikverket sitter redo med hammare och spik för att straffa minsta lilla misstag. Jag har en vän som är taxichaufför och som ursprungligen kommer från Cypern. Han berättade om hur lätt det är där: lite mer “ta det som det kommer”, lite mindre byråkrati och framför allt – mindre hjärnkirurgi i teoriprovet.

En kompis till honom hade just klarat teorin. Examinatorn visade sex trafikskyltar. Kompisen svarade rätt på fyra. Examinatorn bara ryckte på axlarna: “OK, godkänt.” Sedan var det dags för den praktiska delen – backa runt ett hörn vid trafikverkets byggnad. Klart. “Och vart ska vi åka nu?” frågade kompisen. “Det behövs inte,” svarade examinatorn. Bara sådär. Ingen stress, inga dyra lektioner, inga svordomar.

Jag frågade min vän om han inte tyckte det var surt att slösa pengar på lektioner här i Sverige. Han skrattade: “Nä, här hänger man bara upp en ‘övningskör’-skylt bak på bilen och testar sina vingar själv. Ingen lärare, ingen stress. Bara du, bilen och friheten.”

Det är tydligt att Cypern och Grekland har ett annat mindset än den svenska katekesen: lite mer spontanitet, lite mer pragmatism och kanske en liten dos charmig anarki. Och den insikten, tro det eller ej, går att applicera på investeringar. Precis som på vägen finns det risker, irrationella medtrafikanter, frestelser som blinkar med helljus och beslut som känns glamourösa men egentligen är ganska farliga. I det här inlägget delar jag några lektioner från bilkörning som jag tagit med mig in på börsen. Lärdomar som handlar om risk, tålamod, marginaler och att våga välja det praktiska framför det bländande.

Lektion 1 - Risker är inte linjära. 

Ett av de första koncepten man lär sig på vägen och i körskolan är att bromssträckan inte är en rak linje utan en svulstig kvadrat. Kör du 50 km/h? Ingen fara. Kör du 70 km/h? Plötsligt känns bromsen som en snorkel på Titanic – du kommer långt efter plan. Bromssträckan fördubblas, tripplas och kan ibland kännas som att försöka stoppa ett tåg med tandpetare.

Men det gäller inte bara hastighet. Även alkoholen funkar så här – fast värre. Vid 0,2 promille, den lagliga gränsen i Sverige, är risken för att råka i en olycka “bara” 1,5 gånger högre. Vid 0,5 promille går den upp till 2,5x. Och vid 1 promille, alltså gränsen för grovt rattfylleri? Håll i hatten, då är risken 9x. Efter det fortsätter det uppåt som intäktsprognosen för ett nanocap utan intäkter och vars enda tillgångar är skulderna – rakt mot månen, tills verkligheten hinner ikapp.

Jag fick känna på det här på riktigt en gång i ett tätbebyggt område. En liten pojke cyklade på trottoaren till höger om mig. Mitt första instinktiva svar: “Sakta ned lite, bara för säkerhets skull.” Några sekunder senare svajar pojken och cykeln rakt ut i mitt körfält, som en vinglig flamingo på en rullande studsmatta. Jag trycker på bromsen för allt vad ABS:en orkar och lyckas stanna med kanske en halvmeters marginal. Med lite högre hastighet hade det inte slutat med applåder – snarare med ambulansblåljus. 

På aktiemarknaden finns samma fenomen. Skuldsättning är bromspedalen i fel hastighet. Ett bolag med 2 x EBITDA i skuld är betydligt mer än dubbelt så riskabelt som ett med 1 x EBITDA. Om vinsten sjunker med 50 procent – vilket inte alls är orimligt i en finanskris – blir situationen som att köra Ferrari med tygskor: katastrof väntar. Lånevillkoren går i kras, nyemissionen är ett pipande “omöjligt” och hela marknaden har plötsligt tappat likviditet. Därför behandlar jag skuldsättning som pest, smitta och zombieapokalyps i ett och undviker den med samma frenesi som man undviker att köra med handbromsen i.

Det gäller inte bara skuld. Även operationell risk beter sig icke-linjärt. Ett bolag som är dubbelt så känsligt för konjunkturen är mer än dubbelt så sannolikt att krascha när marknaden hostar. Därför har jag över tid gått mot mer stabila, konjunkturokänsliga bolag. Ta Bravida som exempel: hälften av intäkterna är service som bara tickar på år efter år, som en trogen gammal moped som aldrig strejkar. Jämför med Instalco, där endast 30 procent är service – det är som att köra en sportbil med klibbiga bromsar i storm.

Att förstå att risker ökar exponentiellt, inte linjärt, är grundläggande. Bromsa i tid, skatta risker rätt och förstå att konsekvenserna av små misstag kan växa som en dåligt skött jästdeg. På både vägen och börsen: det är alltid bättre att förbereda sig på att livet kan accelerera snabbare än man tror.

Lektion 2 - Vi måste ta höjd för andras misstag och därför vara försiktiga

När jag hade utbildningen i Risk 1 var det en mycket sympatisk herre som höll i kursen. Han hade en grå Musse pigg-tröja, bowlingklotsfrisyr och talade långsamt som om kaffemuggen han höll i var spetsad med en kliniskt beräknad dos valium. Då och då gjorde han konstpauser och gestikulerade yvigt som om han ville efterlikna mimiken i den moraliska eurovisionsvinnare anno 2025 Espresso Macchiato. Han visade halvvägs in i lektionen ett bildspel med tre olika situationer. En fotgängare hade blivit påkörd och såg illa tilltygad ut. Den andra situationen var en bil som hade blivit komprimerad som en konservburk i ett dragspel. Den sista situationen var en motorcyklist som hade voltat in i en snödriva, till synes efter en kollision. När han visat dessa i bildspelet frågade han vad de hade gemensamt. Någon gissade att alla hade gjort något fel. En annan gissade att de hade sovit bakom ratten eller var påverkade. 

Svaret som gav åtminstone mig en tankeställare var dock mer oväntat. Instruktören sade lakoniskt att alla de här personerna hade företräde. Men ändå hade de blivit svårt skadade på olika sätt. Sedan fortsatte han med att säga att det viktiga i trafiken inte är att ha rätt, även om man ska förstå reglerna och följa dem, utan det är att undvika olyckor. Om någon gör en vårdslös omkörning, låt dem göra den. Om någon byter fil sent utan att ha väntat på sin tur, släpp in den bilen. 

Marknaden är som trafiken – full av irrationella förare som bryter mot reglerna, gasar för hårt och byter fil utan förvarning. Även om du har gjort all hemläxa, analyserat bolaget grundligt och sitter på ett konjunkturokänsligt bolag, kan marknaden plötsligt bete sig som en galen bilist: multiplar sjunker som sten, sentimentet vänder över en natt.

Om du dessutom sitter belånad kan du tvingas sälja – även om fundamenta säger att bolaget är långsiktigt rätt. Därför måste portföljen ha marginaler för andras irrationella beteende. Lite som att sakta ner, hålla avstånd och släppa in den galne filbytaren: överlever du deras misstag, överlever du också marknaden.

Slutsats: på både vägen och börsen är det bättre att ha rätt i marginalerna än att försöka ha rätt i teorin. Den som tar höjd för andras dumheter undviker olyckor – och ibland blir det skillnaden mellan krasch och fortsatt resa.

Lektion 3 - Du kan inte bli påverkad och låta andra stressa dig. 

Jag var ute och höll på att köra över en bro. Jag hade min leasingvita och anonyma bil som aldrig stoppas av tull eller polis. Den är motsvarigheten till HM eller vita väggar i en Hemnet-annons. Bakom mig har jag en svart BMW med tonade rutor. Jag hör att motorn mullrar som ett lejon med magkatarr och sedan kommer en blinkning med helljusen. Min spontana tanke är då att växelspaken kanske var oljig och att föraren slant eller hade Parkinsons syndrom eller liknande. När blinkningarna med helljusen fortsatte komma och blev lika frekventa som de blinkningar en strandraggare i Malaga som fått en mygga i ögat kan leverera började jag tänka att han anser att jag ska köra fortare. På bron är hastighetsbegränsningen 30 km i timmen. Första tanken är att snabba på lite, jag vill ju inte få epilepsi av alla blinkningar och den bakomvarande föraren verkade ha bråttom. Han kanske skulle se Dobidoo eller hinna köpa en Gorbys-pirog innan gymmet stänger och det vill jag givetvis inte förvägra honom. Sedan står jag på mig och fortsätter hålla maxhastigheten. Efter en rad blinkningar utan reaktion från min sida, byter föraren i den svarta bilen fil och susar förbi mig. När han åker förbi skakar han på huvudet och verkar ha käkat blängsylta. Somliga straffar Gud dock direkt. Något stenkast därifrån står poliser och kontrollerar hastighet. BMW:n blir givetvis invinkad och fick med all sannolikhet en bot modell större. 

På börsen är det lätt att dras med i andras stress och hype. Bitcoin, hypeade tillväxtcase utan lönsamhet, eller grannen som köpt Ferrari tack vare att hans belånade portfölj exploderat i värde – alltid med löften om guld och gröna skogar.

Men precis som på bron: du behöver stå på dig och hålla dig till din strategi. Låt andra köra snabbt, låt dem jaga trendiga case, låt dem få sina guldmedaljer för ett år. Det är ingen tragedi. Om du inte vet varför du äger något, hur ska du då stå ut när marknaden kastar dig i diket – en stor nedgång, en blankarrapport, eller helt enkelt irrationella kursrörelser?

Den verkliga styrkan är att hålla sig till sin plan, hålla farten där du vet att du kan kontrollera bilen – och portföljen. Resten är blinkningar och buller som inte är värda att bli stressad över.

Lektion 4 - Att vara ödmjuk och ha fötterna på jorden

När vi klev in i den där vita vanen för att åka ut till halkbanan kändes det nästan som en skolutflykt. En brokig skara ungdomar, lite nervösa, lite förväntansfulla. Där satt vi: plugghästar, gamers, sportkillar – och så de två guccikepsarna. Två kompisar som gled in som om de var på väg till en musikvideo snarare än en säkerhetskurs. Byxorna hängde så långt ner att man nästan förväntade sig en sponsorlogga från byggvaruhandeln, kepsarna satt som permanent fastlimmade på huvudet, och tuggbubblorna var så stora att man kunde ana nästa lågkonjunktur i dem.

Instruktören, en man som såg ut att ha gjort lumpen tre gånger om bara för att det var roligt, ställde upp oss och höll en predikan:
"Nästan alla klarar halkbanan. Följ bara instruktionerna, kör inte som idioter och respektera riskerna."

Så vi körde. Bromsade på torr asfalt, provade undanmanövrar, kände på greppet. Men när guccikepsarna tog plats bakom ratten förvandlades övningen till en sketch. Passageraren lutade bak stolen till max, slängde upp fossingarna på instrumentpanelen och såg ut som om han väntade på drinkservice. Föraren? Han verkade mest fokuserad på att se cool ut medan ABS:en hackade för livet under bromstestet.

Efteråt kallade instruktören in dem. Med rösten av ett gevärssalva fräste han:
– "Hur i helvete tänkte ni när ni satt i bilen?!"
– "Vi ville bara chilla, asså."
– "Fötterna på instrumentpanelen? Ni hade blivit köttfärs i en riktig krock!"
– "Men det är ju övningsbana, inget kan hända här…"

Dialogen var som hämtad ur en sketch av Grotesco. Instruktören gick i falsett av vrede, guccikepsarna i slow motion av likgiltighet. Vi andra tittade på och lärde oss en sak: vissa människor klarar inte ens halkbanans mest basala logik. 

Guccikepsarna finns också på aktiemarknaden. De är de där investerarna som tror att reglerna inte gäller dem. De sitter belånat upp till öronen, trycker hela portföljen i ett överhaussat small cap-case och lutar sig bakåt med fötterna på instrumentpanelen. "Det här är bara en övningsbana, inget kan hända."

Instruktören är marknaden själv. Den bryr sig inte om dina kepsar, ditt swag eller ditt självförtroende. Den har noll tålamod med attityd. När kraschen kommer är det inte läge att gnabbas – då smäller det, och den som ”chillat” bort riskhanteringen får plötsligt en airbag i ansiktet och en portfölj som ser ut som en kvaddad Golf.

Lektion 5 - det förnuftiga valet

Jag gick runt bilhallen som en hungrig varg bland ett smörgåsbord av glänsande frestelser. Där stod de: en röd Ferrari som såg ut som den kunde springa ifrån tiden själv, en svart Porsche som mullrade som ett argt lejon och en sprillans ny Audi som blinkade med alla lysen på samma gång – som om den visste att världen redan bedömer dig på första sekund.

Jag kunde nästan känna hur mitt hjärta slog snabbare för varje sportbil jag klämde på. De hade kurvor som lockade, motorer som lovade adrenalin, ljudsystem som skulle få Beethoven att gråta av lycka. Men efter några varv runt drömmen började verkligheten knacka mig på axeln. Hur mycket bagage kan jag egentligen lasta in? Hur mycket kommer den här bilen kosta i drift? Och tänk om det regnar, eller snöar, eller jag måste köra till IKEA på en lördag?

Till slut landade jag på Skoda Octavia. Inte sexig, inte en showstopper, men praktisk, bränslesnål, rymlig och rimlig i pris. Jag kunde packa allt jag behövde, köra tryggt i all slags väder och ändå känna att pengarna var väl spenderade. Den här bilen var inget för att imponera på grannen – men den skulle fungera varje dag, år efter år.

På börsen fungerar det på samma sätt. Det är lätt att dras med i Ferrari-aktierna – de snabbväxande techbolagen, de hajpade småbolagen med potential att explodera i värde över en natt. De lockar med kurvor, ljus och motorer som mullrar. Men verkligheten är brutal: hög volatilitet, risk för krascher och kostnader som inte syns på ytan.

Det är då det förnuftiga valet kommer in: bolaget som fungerar, år ut och år in. Som Skoda Octavia i bilvärlden. Stabilt kassaflöde, rimlig värdering, uthållighet i alla väder. Det är inte glamouröst, men det klarar kriser, ger trygghet och låter dig sova gott om natten. Att du har paraply i förardörren precis som Bentley har skadar inte heller...

Slutsats: På både vägen och börsen handlar det om att balansera drömmar med verklighet. Ibland är den glänsande bilen frestande – men det är det praktiska, pålitliga valet som vinner i längden. Den som bygger sin portfölj som man väljer sin vardagsbil: med förnuft, marginaler och långsiktig användbarhet, undviker krascher och får ut mest av resan.

Slutord

Att ta körkort och att köra bil är en ganska konkret påminnelse om livet och investeringar: risker är verkliga, andra människor beter sig irrationellt, stress och frestelser lurar runt varje hörn och det glamourösa valet är sällan det mest hållbara. På vägen lär man sig bromsa i tid, hålla avstånd, stå på sig och planera för oförutsedda händelser – och precis samma principer gäller på börsen.

Ofta är det inte den som följer de mest spännande trenderna, som kör snabbast eller investerar i det hetaste bolaget, som når mål utan skavanker. Det är den som tar höjd för risker, respekterar marginaler, håller sig till sin plan och väljer det praktiska framför det bländande. Den som väljer en Skoda Octavia framför Ferrari när vardagen kräver stabilitet, den som inte låter blinkningar och stress från andra styra farten, och den som prioriterar uthållighet framför glamour – det är den föraren som når tryggt i mål, år efter år.

Så när du sätter dig bakom ratten, eller framför skärmen och väljer aktier: planera, tänk långsiktigt och respektera riskerna. Låt andra leka med Ferrari och blinkande helljus – du vet redan att det är den förnuftiga, stabila vägen som tar dig längst utan onödiga krascher. Och precis som på vägen så handlar det inte om att imponera på grannen, utan om att komma fram säkert och med portföljen (och bilen) intakt.

Tankar om flygande tefat, deep blue och AI:s påverkan på börsen

När vi ser på historiska innovationer, är det en tendens som återkommer om och om igen: Vi överdriver alltid vad teknologi kommer att göra för oss, och vi missar ofta hur små steg i evolutionen gör störst skillnad. Ta exempelvis flygande tefat – en teknik som länge har stått som symbol för framtidens teknologiska underverk. Vi såg det på filmer som The Jetsons, i böcker och i populärkultur. Framtiden om 100 år har alltid varit flygande tefat, men precis som moroten som dinglar framför åsnans mun fortsätter den visionen att bara flyttas framåt i tiden. Idén om att vi skulle svepa fram över himlen i våra egna svävande, autonoma bilar, som i en värld av science fiction, har funnits länge. Men det är bara en vision. Varför? För att vi underskattar hur mycket revolutionerande teknologi egentligen förändrar samhället – och framför allt hur lång tid det tar för nya innovationer att verkligen slå igenom.

För att förstå varför AI kanske inte kommer att vara den revolutionära kraften vi tror, låt oss ta en djupdykning i ett par teknologiska händelser från historien. Vi ska också titta på en av de mest ikoniska ögonblicken i datorernas historia: När schackdatorn Deep Blue sopade mattan med Garry Kasparov

1. Flygande Tefat: Framtiden som aldrig kom

Första gången vi såg flygande tefat var på 1950-talet. Filmer som The Day the Earth Stood Still och War of the Worlds visade världen en framtid där utomjordingar skulle komma till jorden i sina metalliska farkoster, som snabbt svävade genom luften och gav oss människor en chans att uppleva vad som kändes som superteknologi. Redan då var idén om flygande bilar eller flygande tefat något av ett globalt samtalsämne.

Samtidigt: Vi har fortfarande inte lyckats med att skapa praktiska, massproducerade flygande bilar. Varför? För att den teknologiska utvecklingen som vi tror ska vara revolutionerande ofta är mycket mer komplex och långsam än vi föreställer oss. Flygande tefat är ett exempel på hur vi gång på gång underskattar de praktiska utmaningarna och de långsiktiga anpassningarna som innovationer kräver.

Vad vi istället har fått är självkörande bilar och drönare, teknologier som inte förändrar världen i samma dramatiska stil som flygande tefat, men som faktiskt har reell användning idag och kommer att fortsätta utvecklas. Förvisso beskrivs Teslas självkörande teknologi ofta som en rycklig och irrationell bilskoleelev med Parkinsons så  det är inte lika spektakulärt, men det är mer realistiskt, och det är så marknaden och dess osynliga hand fungerar. Teknologier som kanske inte verkar revolutionerande vid första anblicken visar sig ha större påverkan på lång sikt, när de är praktiska och effektiva.

AI kommer förmodligen inte att vara den revolutionen vi tänker oss. Liksom de flygande tefaten, kommer vi nog inte att få de dramatiska förändringar som många branschexperter ser framför sig. Men som investerare handlar det inte om att jaga de “flygande tefaten” – utan om att förstå att AI är en fortsättning på en långsiktig trend med kontinuerlig utveckling och inte en revolution. 

2. Deep Blue vs. Kasparov: maskinen segrar

Året var 1997, när Deep Blue, IBM:s schackdator, besegrade den regerande världsmästaren Garry Kasparov i ett ögonblick som skakade världen. Här hade vi ett exempel på människa vs. maskin och många trodde att detta var början på en värld där datorer inte bara skulle slå oss i schack – utan där de skulle kunna överträffa människor på nästan alla områden. Vissa menade till och med att det skulle bli en ny typ av slavhandel där robotar nu skulle ta över världen. Denna utsago kanske främst var en produkt av Science Fiction-litteratur och djuraffärerna kanske inte riktigt hade börjat sälja hundkoppel anpassade för människor, men det låg i farans riktning. Det var första gången då en dator i ett oerhört komplext och snårigt spel som schack, men som ändå har väldefinierade regler, gick segrande ur bataljen, när krutröken hade lagt sig över teknologins slagfält. 

Men vad vi egentligen såg var något mycket mer nyanserat och långsiktigt. Kasparov förlorade den matchen, men han kom tillbaka. Han insåg att människans kreativitet och förmåga till långsiktig strategi inte enkelt kan ersättas av maskiner. Även om Deep Blue var överlägsen när det gällde beräkningar och att följa förbestämda regler, var den där och då, inte mogen för att helt ersätta människan, utan för att komplettera människans förmåga. Än idag är det ingen som vill se VM mellan robotar utan man vill se det mellan människor av kött och blod. Även om datorerna kanske spelar på en högre nivå, precis som att det fortfarande finns museer med tavlor, trots att fotografier är överlägsna. På klockmarkaden kan du köpa en Rolex eller en G Shock som jag själv har. En G Shock är byggd för att kunna tappas från 10 meter, vada genom ett träsk i Sierra Leone och den visar tiden betydligt mer exakt. Den har också solceller och behöver därför aldrig servas. Ändå är en Rolex dyrare med en faktor 100.  

AI kommer inte att ersätta människor på lång sikt, men det kommer att göra att vissa yrken försvinner, medan andra förändras. Hur många av oss tänker idag på de hisspojkar, telefonoperatörer eller förare av hästdroskor som var en vanlig syn på 1900-talet? 

AI är inte ett hot mot människan, utan snarare ett komplement – precis som Deep Blue inte "ersatte" Kasparov, utan skapade en ny dynamik för schackspel som förstärkte människans förmågor. Idag förbereder sig schackmästare inför partier med hjälp av AI där de kan se olika variationer av en position och lära sig mer. När VM spelas kan en treåring som sitter i Bangladesh med sin egen schackapp se ifall någon av dem begår ett misstag fortare än de hinner säga damgambit. 

3. Teknologiska revolutioner: långsammare än vi tror

Om vi skärskådar historien finns det ett mönster. Innovationer som vi trodde skulle revolutionera världen har ofta istället blivit långsamt integrerade i samhället. Vi snackar om saker som el, telefoner och internet – alla dessa teknologier hade sina futuristiska lovord när de först dök upp, men ingen av dem levererade den omedelbara explosionen vi trott på. De förändrade världen, men på ett sätt som var gradvis och måttligt.

Tänk bara på el. Första gången Thomas Edison tände upp en glödlampa (efter tio tusen misslyckade försök som skrönan går) var folk i extas. Men el var inte något som ersatte allting på en gång. Det tog årtionden innan elektricitet blev en integrerad del av varje hushåll, och än idag har vissa områden på jorden inte ens tillgång till el. Teknologi tar tid att implementera, och precis som el, telefoner och internet, kommer AI att vara en långsiktig förändring som tar många år (om inte decennier) innan vi ser dess fulla potential.

Det kommer inte att vara som att vi slår på en strömbrytare och plötsligt är vi alla rika och lata i hängmattor medan maskinerna gör allt jobb. Vi kommer inte vakna upp till en värld där vi ligger och dricker kokosnötter medan AI gör våra skattedeklarationer. I verkligheten kommer förändringarna att ske gradvis, och sannolikt i en takt vi inte helt kan förutspå.

Tänk på de tidigare teknologiska innovationerna: internet, lokomotiv, eller till och med tvättmaskiner. Ingen av dessa var så dystopiska och transformerande som vi först trott. När vi ser tillbaka på deras effekter, inser vi att dessa "revolutioner" ofta blev till nollsummespel. För precis som med när lokomotivet först gjorde sitt intåg och alla trodde att det skulle vara slutet för hästtransporter, så slutade det med att vi bara började åka snabbare och mer effektivt, och kostnaderna sjönk för alla – både för företag och kunder. Hästdroskor försvann eller började nyttjas för att ta turister i en cirkel runt torget i Kraków i en överprisad tur, men vi började istället bygga vägar, järnvägar och hela samhällen runt dessa nya innovationer.

4. Påverkan på investeringar? 

Vad är då konsekvenserna för aktiemarknaden? AI kommer att skapa stora produktivitetsvinster, men dessa vinster kommer inte alltid att innebära att människor får mer fritid. Snarare kommer de att sippra ut i form av lägre priser för oss kunder. Företag kommer att använda AI för att göra sina processer billigare och effektivare, och de kommer sedan att pressa ned priserna på sina produkter och tjänster för att locka fler kunder. Produktivitetsökningen kommer precis som när lokomotivet eller internet kom att leda till erbjudanden om att ta 3 par rosa kalsonger för 2, snarare än att industrisemestern med husvagnen, frugan och kidsen på Böda Camping ska bli en sorts evig semester med medborgarlön.  Det här är som när internet gjorde att vi alla kunde skicka e-post istället för att skriva brev, vilket var billigare och snabbare samt effektiverare, men ökade snarare stressen trots att det borde minskat.

Tänk på exempel som tillverkning av takpapp – här kommer AI kanske inte att förändra så mycket. Maskiner kan kanske skapa de exakta måtten och säkerställa att allt material är korrekt – men de kommer inte att kunna göra det på egen hand. Taket måste ändå läggas av någon som inte bara vet hur man använder en AI-driven ångmaskin utan också har praktisk erfarenhet och kan hantera regn, blåst och den där förbannade fågeln som alltid sitter på kanten av taket och gör sitt bästa för att förstöra ditt arbete. Takläggare kommer att fortsätta vara en viktig del av byggbranschen, oavsett hur många AI-programmerade robotar som kan beräkna materialåtgången.

Tänk på ett annat företag: Bravida. Oavsett hur mycket AI vi får, så måste elen dras. Timmar måste faktureras (helst inte för många). Det kommer att finnas en människa som står där med en skiftnyckel och drar kablar, för AI kan inte installera elen i ett datacenter. I framtiden kanske det finns AI-drivna apparater som hjälper till med förprojektering och planering av eldragning, men någon måste fortfarande gå ut på fältet och faktiskt dra kablarna. 

Så även om vi kommer att se stora effekter från AI, särskilt när det gäller att effektivisera processer och pressa ner kostnader, så handlar det inte om en total omvälvning där hela arbetsmarknaden försvinner i ett moln av silikondamm. 

Det handlar snarare om att företagen kommer att driva ned kostnader, skapa billigare produkter och förbättra servicen för sina kunder. I många branscher kommer förändringarna vara små – tänk på takpapp, värmepannor eller elektriker som fortfarande kommer att behövas. I andra branscher, där det handlar om data och automatisering, kommer AI att göra att vi alla kan jobba mer effektivt, men det är fortfarande vi människor som kommer att vara de kreativa hjärnorna bakom det hela och osynliga handen kommer i de flesta fall att se till att produktivitetsvinsterna kommer kunderna till gagn, precis som när produktiviteten ökade i jordbruket, med hjälp av Spinning Jenny. Så även där är förändringarna kanske inte lika stora som vi vid en första anblick kan tro.

Slutord 

Så, när allt kommer omkring, kanske det inte är AI som kommer att ta oss till framtidens hängmatta, där vi får en konstant ström av medborgarlön medan vi slappar i solskenet. Vi har alltid trott att teknologiska innovationer skulle frigöra oss från arbete – vi trodde att vi skulle vara fria att ägna oss åt konst och fritid efter att vi uppfunnit det elektriska ljuset (som för övrigt bara gjorde att vi kunde arbeta längre), att vi skulle vara lata i våra hängmattor efter datorernas intåg och internetets genombrott. Men istället hamnade vi i en värld där vi sitter framför datorn hela dagen och skapar de här inläggen. 

AI kommer att ändra vissa kategorier av yrken, medan andra försvinner men det är inget unikt med kreativ destruktion av arbeten om vi zoomar ut en aning. Hisspojkarna, förarna av hästdroskor och det värsta exemplet var en vän som i åttan PRAOade på ett värdshus och hade som enda uppgift att hyvla ned ost. När han var klar med en ostkub som var lika stor som en iskub från Jukkasjärvis ishotell sa chefen: "Redan klar? Då får du hyvla ner en till ost", finns inte kvar som arbeten riktigt och det finns yrken som nu står inför förändringar. 

På aktiemarknaden ska man nog inte hetsa upp sig för mycket kring vad som kommer att ske. De flesta företag kommer att kunna använda AI eller automatisering på något sätt och när alla springer efter Nvidia och chiptillverkare kan det kanske vara extra intressant att kika på ett bolag som Bravida som drar elen till de datahallar som måste byggas. Inte lika sexigt, men uppenbarligen finns efterfrågan där. 

Försök att disrupta ett bolag som säljer takpannor, kränger mat eller konsulttimmar till företag för fina powerpoint-presentationer. För mig är det viktigaste att hålla mig borta från hype när det gäller hur AI påverkar hur jag ser på investeringar. Ett bolag som börjar prata för mycket om AI eller blockkedjor eller NFT:er håller jag mig borta ifrån. Ett stalltips från min sida är att ju mindre ett bolag snackar om AI desto bättre utveckling på lång sikt. Du kan sminka en gris, men det är fortfarande en gris. 

Vallgravar - borde vi våga gräva djupare?

Några veckor sedan sprang jag på ett citat av Warren Buffet som jag inte har hört förut men som fick mina hjärnceller att sprattla som mörtar med dödsryckningar efter att de fått en välsvarvad åra mellan ögonen. Citatet handlade om konkurrensfördelar eller vallgravar och även om det finns en uppsjö av böcker skrivna på området och akademiker har försökt koka ned det till en formel, är det inte helt lätt att slå fast vad pudelns kärna är. Vad kännetecknar ett bättre företag som klarar av att försvara Thermopylepasset med trehundra spartaner i en eon av tid medan andra företag ständigt trasslar till det och vinstvarnar lika ofta som de 104 gånger den notoriskt klumpige Kalle Anka blivit sparkad från margarinfabriken? Hur kan vissa företag hanka sig fram med mössan i hand och skrapa med foten i sann Keyser Söze-anda, medan andra verkar ha kung Midas förmåga att allt de tar i blir till guld? Citatet från den gode Buffett var ”Buy a commodity and sell a brand”. Jag tänkte skriva några rader om min syn på vallgravar och kommer även att utifrån detta tankesätt och presentera två powerpoint-modeller på business school 101-manér. Beväpnad med dessa två modeller kan alla världens företag delas in och ger förhoppningsvis en djupare förståelse än att bara tänka exempelvis starkt varumärke = stabil vallgrav. När analysen fördjupas kan man förhoppnings erhålla en bättre förståelse för att plocka  russinen ur kakan och det här inlägget är en uppmaning till att våga gräva djupare för att förstå vallgraven bättre. Annorlunda uttryckt: Genom att gräva djupare i vad som utgör en vallgrav borde möjligheten att se vem som grävt sin vallgrav djupare öka.  

"Buy a commodity and sell a brand"

Om vi börjar med första delen av uttalandet ”Buy a commodity” handlar det om insatsvarorna, dvs. det som går in i produktionen av det som säljs om det är en commodity, hädanefter kallad dussinvara, eller om det är något med ett varumärke. Coca-Cola exempelvis köper in socker, kolsyra och vatten som insatsvaror, dvs. dussinvaror. Andra insatsvaror är de anställda vid löpande bandet och där arbetsinsatsen i sig inte är klandervärd men mer av en dussinvara. Till viss del är robotarna som används mer specialiserade men merparten av kostnad för sålda varor får nog sägas vara en dussinvara. I andra delen av spektrumet har du den som köper insatsvaror som är varumärken. Exempelvis har Walmart många leverantörer, såsom exempelvis Coca-Cola eller Heinz ketchup som har starka varumärken som de köper in från, även om de också har egna varumärken och i kraft av sin storlek kan ryta tillbaka vid förhandlingsbordet.

En bekant som jobbade på Coca-Cola sade att de hade förhandlat med Ica om ett nytt avtal för läskeblask avseende hela Sverige. Ica-chefen hade då slagit sig för bröstet och visade pajdiagram som visade att Ica hade 50 procent marknadsandel i Sverige och han sa på ett skrytsamt sätt hur viktig Ica är för Coca-colas svenska försäljning. Coca cola-direktören hade suttit tyst och lyssnat tills mannen från Ica var färdig. Han gick sedan till andra sidan rummet, som inte hade fönster, och slog på och av strömbrytaren till rummets enda lampa i ultrarapid som en ljussignal kvart i tre på ett mindre välsorterat sunkhak nära dig. Därefter sade han: ”Exakt så fort kan vi ersätta försäljningen från hela svenska marknaden med annan försäljning och så lite betyder vår svenska försäljning för hela koncernens omsättning”. Därefter var Icas representant mindre kaxig och det visade sig att det mesta är relativt, så även styrkan vid förhandlingsbordet.

Den andra delen av uttalandet ”Sell a brand” är också ganska självförklarande. Allt annat lika är det bättre att kunna sälja ett varumärke. Kidsen i förorterna springer runt med dunvästar som kostar lika mycket som BNP per capita i en valfri skurkstat tack vare en Moncler-logga stor som en enkrona. Som Kjell Bergqvist säger i serien Mäklarna: 

”Har du bara tio tusen på kontot: köp en Armani-kostym. Den kommer betala sig själv många gånger om och signalerar att den här killen vet vad han snackar om”. 

Huruvida din ROIC på en Armani-kostym kontra en motsvarighet från Dressman är bättre eller sämre låter jag vara osagt, men vi kan konstatera att varumärken spelar roll. Att sälja en dussinvara däremot är inte lika lätt. Fråga jordgubbsförsäljarna på Hötorget. De står och gormar dag ut och dag in ”Köp färska jordgubbar halva pris 19:90” som om det inte fanns någon morgondag. Någon som måste sänka sitt pris med 50 procent kommer sällan göra en bra affär såvida huvudmannen inte heter Pablo Escobar och marginalerna var så feta från början att det fanns att ta av.

När vi då har dimensionerna klara för oss där du kan köpa en dussinvara eller varumärke samtidigt som du kan sälja en dussinvara eller ett varumärke, blir resultatet att vi får fyra kvadranter. Att köpa dussinvaror och sälja varumärken är uppenbarligen den bästa positionen för den som har lyxen att välja och klassiska exemplet på det och troligen vad Buffett åsyftade var ett bolag som Coca-Cola eller See’s candies. Vid en första anblick kan man å andra sidan luras att tro att det är svårt att tänka sig en värre position än de hårt kämpande och hungriga jordgubbsnasarna på Hötorget. Vilket öde kan möjligen vara värre än att tvingas stå och tjata på sönderstressade småbarnsmammor med för lite tid och för många barn eller plaststekare som är på väg till Lion bar för att bränna hela studiebidraget på ett helrör fulsprit. Vi får komma ihåg att dessa försäljare även köper in en dussinvara. En ännu värre position är att köpa in ett varumärke och sedan sälja en dussinvara, dvs. leverantören har styrka samtidigt som kunden kan tänka sig andra alternativ då du säljer en dussinvara. Kan det vara så illa ställt? Ja för flygbolagen är det så. Den allra största insatsvaran för flygbolag är själva planen och det är i praktiken ett duopol där du måste välja varumärket Airbus eller Boeing. Dessa giganter får extremt starka marknadspositioner. Det du säljer är sedan en flygstol från plats A till plats B. Historiskt har branschen försökt att erbjuda varma handdukar, en enhet mousserande och dela ut läsning i form av knasen eller Financial Times beroende på ålder och intresse i Business Class, men över tid har betalningsviljan visat sig vara låg för sådana extravaganser.

Sammanfattningsvis kan vi då tänka i termer av inköpsvaror och det du säljer och hur differentierade bägge dessa är. I nästa avsnitt ska jag kombinera denna syn med ytterligare ett raster eller ett sätt att tänka på som kan användas för att ytterligare dela in företag i fyra nya kvadranter vilket leder till att alla företag kan hamna i en av fyra rutor i den första modellen och en av fyra rutor i den andra modellen för att totalt bilda 16 olika kombinationer.

"Liten tuva stjälper ofta stort lass"

Den andra modellen har inget citat det baseras på utan är mer en allmän observation om vilka affärsmodell som tenderar att fungera bättre än andra. Det svenska ordspråket ”liten tuva stjälper ofta stort lass” beskriver den mest åtråvärda positionen och får därför känneteckna modellen i sin helhet. Det är med andra ord något som är en liten del av din totala kostnad, ”liten tuva” och risken om något går fel är stor, dvs ”stjälper stort lass”, vilket kunden vill undvika till varje pris.

De dimensioner vi skissar upp här är därför dels hur viktig produkten eller tjänsten är för kunden och vad riskerna är om det blir fel. Om du köper en tändsticksask och stickorna inte fungerar optimalt, vad är nedsidan? Du får köpa en ny ask nästa gång du ska plocka upp Pommacen och ostkrokarna innan du slår dig ned på fredagskvällen med frugan för att titta på Dobidoo som alla andra svennebananer. En komponent till en rymdfärja är desto viktigare att den håller god kvalitet. Konsekvensen kan vara att hela rymdfärjan blir stjärnstoft om en nyckelkomponent ger vika.

Den andra dimensionen är hur stor andel av totalkostnaden som produkten står för. På samma sätt som Coca-Cola kännetecknar idealpositionen i det första ramverket kan idealpositionen vara den som Swedish Match har. En snusdosa eller två är en väldigt låg andel av totala utgifterna för ett hushåll, däremot är villigheten att byta varumärke extremt låg. Ett bolag som Epiroc och deras gruvmaskiner står på samma sätt för en liten andel av gruvjättarnas totala kostnader men de är kritiska för produktionen och det kostar en förmögenhet om maskinerna står still. Från Epirocs ÅR: 

Kundernas kostnader för våra lösningar motsvarar vanligen endast en liten del av deras totala verksamhetskostnader, men skulle utrustningen inte fungera kan det innebära minskad produktivitet samt lägre intäkter och vinst för kunden. Tillförlitlighet är därför mycket viktigt.”

För den som äger bostadsrätt är räntorna som betalas till banken ofta inte oväsentliga. Det blir därför en hög andel av disponibla inkomsterna för ett hushåll och det gör att räntehöjningar som banken gör eller om de ligger högre än konkurrenterna kommer att bli mer kännbara och ökar incitamentet att rösta med fötterna och hitta bättre alternativ. Samtidigt är dock valet av bank något som för med sig viss trygghet och alla autogiron etc. är kopplade dit och lönen utbetalas till lönekontot på banken. Det gör att valet av bank inte är helt oviktigt för kunden och medför att gemene man sällan byter bank trots att Classe Hemberg likt en kör som sjunger Staccatto mässar om vikten av att våga gjuta in bankmannens fötter i ett betongblock och hota med att dumpa honom i Mälaren om inte räntan sänks illa kvickt. Hästhuvud i sängen är en annan idé från Gudfadern.

Vilken position är då sämre? Något som är relativt oviktigt för kunden dvs. det är ingen stor risk om varan skulle gå sönder eller hålla sämre kvalitet än väntat samtidigt som det är en väsentlig del av totala utgifterna. Ett bra exempel på det är en bensinmack. Utgifterna för bensin kan vara en stor del av kostnaderna för ett åkeri eller en privatperson som använder bilen en del för att exempelvis pendla till jobbet. Skulle priset bli oskäligt hos den lokala gnidne mackbaronen jämfört med andra mackar skulle det inte vara svårt för kunden att ta sitt pick och pack och hitta en annan mack. I den sista kvadranten dvs. oviktig med kvalitet för kunden och liten andel av totala kostnaderna kan vi exemplifiera det med en brödrost från Electrolux. Det är inte svårt att köpa en ny brödrost om den du precis plockat upp från affären går sönder men det låga priset i absoluta tal gör att du kanske inte bryr dig alltför mycket om att jaga sista kronan. Dock är faktumet att konsekvenserna av ifall det blir fel låga och överskuggar det låga priset i absoluta tal varför Elux inte varit en särskilt sexig business att äga över tid.

Sammanfattningsvis vill du ha något som är en liten del av totala kostnaderna för kunden eftersom det ger mindre incitament att byta då där du skär kostnader först är i större budgetposter samtidigt som det ska vara en viktig komponent, gärna för att öka kundens produktivitet. Två bolag som till synes verkar olika är AarhusKarlshamn och Hexpol. Bägge äger unika receptblandningar av fetter eller av gummi som sedan används som insatsvaror för att göra exempelvis choklad eller tätningslister för bilar. Det är en liten del av totala kostnaden för en bil eller chokladkaka som dessa insatsvaror står för. Konsekvenserna av att det läcker in vatten i kupén i en sproilans ny Ferrari eller att chokladkakan smakar tvål är dock stora och gör kunderna väldigt trögrörliga. Detta verkar Melker Schörling tagit fasta på när han blev storägare i bägge bolagen ett antal år sedan. Därför går det att argumentera för att bägge dessa bolag är i kvadranten som befolkas av stjärnorna Epiroc och Swedish Match, även om det kanske inte verkar så vid en första anblick.

Slutord och avslutande tankar 

Om vi nu ägnar en liten stund åt att lägga ihop de här två modellerna så kan alla företag delas in efter dessa fyra dimensioner för en total av 4 x 4 eller 16 olika case. Korrelationen mellan vissa kvadranter är hög, men det finns ofta gradskillnader som kan vara värda att fundera närmare på. Samtidigt finns det ingen som kan säga att Walmart inte har gjort det bra historiskt trots att de köper och säljer en dussinvara exempelvis. Sedan har du bolag som Ryanair som har klarat sig väl i en bransch som enligt alla tänkbara sätt att mäta borde vara lika rutten som Greta Thunbergs kunskap om dieselbilars köregenskaper. Bolag som rankar högt i såväl dussinvara-modellen och liten tuva-modellen ska nog handlas till högre värdering än bolag som befinner sig i mindre gynnsamma kvadranter.

Att tänka på konkurrensfördelar eller vallgravar isolerat i termer av om ett varumärke är starkt eller svagt gör att man riskerar att missa nyansskillnader då alla bolag inte är stöpta ur samma form. Det finns exempel på varumärken som har förpassats till historiens soptipp såsom Nokia och andra varumärken som har slagit sig fram trots mördande konkurrens såsom Nocco. Genom att addera fler dimensioner kan bilden bli mer nyanserad och det går att hitta gradskillnader mellan bolag. En stark position i bägge dessa modeller är ingen garanti för framgång men torde underlätta livet. Ett bolag som inte hela tiden måste jaga kunder och där kunderna inte riskerar att springa i väg i en handvändning är ett stabilare bolag som kan fokusera på att så frön i dag vars frukter kan skördas många år senare. En spelare som befinner sig mer på marginalen kanske inte riktigt kan ha samma framförhållning utan måste mer planera hand-i-mun.Vid belägringen av Stalingrad ska en rysk befälhavare när tyskarna stod vid stadsporten och det såg ut som att de snart skulle ta över hela staden sagt att: 

"Vodka är en lyx vi har. Kaviar är en lyx vi har. Tid är det inte.” 

För att bygga på det temat med ytterligare ett Buffett-citat: tid är vännen av ett bra bolag men fiende till det mediokra bolaget. Ett starkt bolag kommer att kunna vara lite bättre än sina konkurrenter. Är man lite bättre varje dag kommer den fördelen i många fall att växa och bli en ännu större fördel med årens lopp. För ett bolag med starka konkurrensfördelar är tiden en vän som kan få mindre starka konkurrenter att försvinna. I en intervju som är värd att lyssna på som Kvalitetsaktiepodden gjorde med Kabes Vd Alf var han inne på något i följande citat: 

”Vi ser kriser som möjligheter. Jag har varit med om fyra större lågkonjunkturer i husvagnsbranschen. Tidigare var vi 16 spelare på marknaden. Nu är vi bara två spelare kvar.” 

 Kabe säljer onekligen själva ett starkt varumärke men när de tillverkar husbilar måste de dela med sig av kakan till Mercedes som de bygger chassit på medan de slipper det vid produktionen av husvagnar. Det är en delförklaring till att lönsamheten för Kabe då de säljer husvagnar är väsentligt större. 

Alla vallgravar är inte skapade lika och även bland bolag som säljer varumärken finns det bättre och sämre positioner. Kanske är det så att börsen i viss mån drar bolag över samma kam och att en särskilt gynnsam position inte får den premiumvärdering som den förtjänar, medan andra bolag som kanske inte har en lika stark position inte har den rättmätiga rabatten mot starkare konkurrenter. Det är i så fall en möjlighet för en välinformerad investerare och något som det är värt att hålla korpgluggarna öppna för. Den som vänder på flest stenar och har bäst förmåga att urskilja daggmaskar från gråsuggor under dessa stenar torde vinna över tid. Precis som tiden verkar för de starkare bolagen.