Guccikepsar och Skoda Octavia - vad bilkörning lär oss om investeringar

 I Sverige är det ganska krångligt att ta körkort. Svordomar, dyra lektioner, stressade lärare och en känsla av att hela Trafikverket sitter redo med hammare och spik för att straffa minsta lilla misstag. Jag har en vän som är taxichaufför och som ursprungligen kommer från Cypern. Han berättade om hur lätt det är där: lite mer “ta det som det kommer”, lite mindre byråkrati och framför allt – mindre hjärnkirurgi i teoriprovet.

En kompis till honom hade just klarat teorin. Examinatorn visade sex trafikskyltar. Kompisen svarade rätt på fyra. Examinatorn bara ryckte på axlarna: “OK, godkänt.” Sedan var det dags för den praktiska delen – backa runt ett hörn vid trafikverkets byggnad. Klart. “Och vart ska vi åka nu?” frågade kompisen. “Det behövs inte,” svarade examinatorn. Bara sådär. Ingen stress, inga dyra lektioner, inga svordomar.

Jag frågade min vän om han inte tyckte det var surt att slösa pengar på lektioner här i Sverige. Han skrattade: “Nä, här hänger man bara upp en ‘övningskör’-skylt bak på bilen och testar sina vingar själv. Ingen lärare, ingen stress. Bara du, bilen och friheten.”

Det är tydligt att Cypern och Grekland har ett annat mindset än den svenska katekesen: lite mer spontanitet, lite mer pragmatism och kanske en liten dos charmig anarki. Och den insikten, tro det eller ej, går att applicera på investeringar. Precis som på vägen finns det risker, irrationella medtrafikanter, frestelser som blinkar med helljus och beslut som känns glamourösa men egentligen är ganska farliga. I det här inlägget delar jag några lektioner från bilkörning som jag tagit med mig in på börsen. Lärdomar som handlar om risk, tålamod, marginaler och att våga välja det praktiska framför det bländande.

Lektion 1 - Risker är inte linjära. 

Ett av de första koncepten man lär sig på vägen och i körskolan är att bromssträckan inte är en rak linje utan en svulstig kvadrat. Kör du 50 km/h? Ingen fara. Kör du 70 km/h? Plötsligt känns bromsen som en snorkel på Titanic – du kommer långt efter plan. Bromssträckan fördubblas, tripplas och kan ibland kännas som att försöka stoppa ett tåg med tandpetare.

Men det gäller inte bara hastighet. Även alkoholen funkar så här – fast värre. Vid 0,2 promille, den lagliga gränsen i Sverige, är risken för att råka i en olycka “bara” 1,5 gånger högre. Vid 0,5 promille går den upp till 2,5x. Och vid 1 promille, alltså gränsen för grovt rattfylleri? Håll i hatten, då är risken 9x. Efter det fortsätter det uppåt som intäktsprognosen för ett nanocap utan intäkter och vars enda tillgångar är skulderna – rakt mot månen, tills verkligheten hinner ikapp.

Jag fick känna på det här på riktigt en gång i ett tätbebyggt område. En liten pojke cyklade på trottoaren till höger om mig. Mitt första instinktiva svar: “Sakta ned lite, bara för säkerhets skull.” Några sekunder senare svajar pojken och cykeln rakt ut i mitt körfält, som en vinglig flamingo på en rullande studsmatta. Jag trycker på bromsen för allt vad ABS:en orkar och lyckas stanna med kanske en halvmeters marginal. Med lite högre hastighet hade det inte slutat med applåder – snarare med ambulansblåljus. 

På aktiemarknaden finns samma fenomen. Skuldsättning är bromspedalen i fel hastighet. Ett bolag med 2 x EBITDA i skuld är betydligt mer än dubbelt så riskabelt som ett med 1 x EBITDA. Om vinsten sjunker med 50 procent – vilket inte alls är orimligt i en finanskris – blir situationen som att köra Ferrari med tygskor: katastrof väntar. Lånevillkoren går i kras, nyemissionen är ett pipande “omöjligt” och hela marknaden har plötsligt tappat likviditet. Därför behandlar jag skuldsättning som pest, smitta och zombieapokalyps i ett och undviker den med samma frenesi som man undviker att köra med handbromsen i.

Det gäller inte bara skuld. Även operationell risk beter sig icke-linjärt. Ett bolag som är dubbelt så känsligt för konjunkturen är mer än dubbelt så sannolikt att krascha när marknaden hostar. Därför har jag över tid gått mot mer stabila, konjunkturokänsliga bolag. Ta Bravida som exempel: hälften av intäkterna är service som bara tickar på år efter år, som en trogen gammal moped som aldrig strejkar. Jämför med Instalco, där endast 30 procent är service – det är som att köra en sportbil med klibbiga bromsar i storm.

Att förstå att risker ökar exponentiellt, inte linjärt, är grundläggande. Bromsa i tid, skatta risker rätt och förstå att konsekvenserna av små misstag kan växa som en dåligt skött jästdeg. På både vägen och börsen: det är alltid bättre att förbereda sig på att livet kan accelerera snabbare än man tror.

Lektion 2 - Vi måste ta höjd för andras misstag och därför vara försiktiga

När jag hade utbildningen i Risk 1 var det en mycket sympatisk herre som höll i kursen. Han hade en grå Musse pigg-tröja, bowlingklotsfrisyr och talade långsamt som om kaffemuggen han höll i var spetsad med en kliniskt beräknad dos valium. Då och då gjorde han konstpauser och gestikulerade yvigt som om han ville efterlikna mimiken i den moraliska eurovisionsvinnare anno 2025 Espresso Macchiato. Han visade halvvägs in i lektionen ett bildspel med tre olika situationer. En fotgängare hade blivit påkörd och såg illa tilltygad ut. Den andra situationen var en bil som hade blivit komprimerad som en konservburk i ett dragspel. Den sista situationen var en motorcyklist som hade voltat in i en snödriva, till synes efter en kollision. När han visat dessa i bildspelet frågade han vad de hade gemensamt. Någon gissade att alla hade gjort något fel. En annan gissade att de hade sovit bakom ratten eller var påverkade. 

Svaret som gav åtminstone mig en tankeställare var dock mer oväntat. Instruktören sade lakoniskt att alla de här personerna hade företräde. Men ändå hade de blivit svårt skadade på olika sätt. Sedan fortsatte han med att säga att det viktiga i trafiken inte är att ha rätt, även om man ska förstå reglerna och följa dem, utan det är att undvika olyckor. Om någon gör en vårdslös omkörning, låt dem göra den. Om någon byter fil sent utan att ha väntat på sin tur, släpp in den bilen. 

Marknaden är som trafiken – full av irrationella förare som bryter mot reglerna, gasar för hårt och byter fil utan förvarning. Även om du har gjort all hemläxa, analyserat bolaget grundligt och sitter på ett konjunkturokänsligt bolag, kan marknaden plötsligt bete sig som en galen bilist: multiplar sjunker som sten, sentimentet vänder över en natt.

Om du dessutom sitter belånad kan du tvingas sälja – även om fundamenta säger att bolaget är långsiktigt rätt. Därför måste portföljen ha marginaler för andras irrationella beteende. Lite som att sakta ner, hålla avstånd och släppa in den galne filbytaren: överlever du deras misstag, överlever du också marknaden.

Slutsats: på både vägen och börsen är det bättre att ha rätt i marginalerna än att försöka ha rätt i teorin. Den som tar höjd för andras dumheter undviker olyckor – och ibland blir det skillnaden mellan krasch och fortsatt resa.

Lektion 3 - Du kan inte bli påverkad och låta andra stressa dig. 

Jag var ute och höll på att köra över en bro. Jag hade min leasingvita och anonyma bil som aldrig stoppas av tull eller polis. Den är motsvarigheten till HM eller vita väggar i en Hemnet-annons. Bakom mig har jag en svart BMW med tonade rutor. Jag hör att motorn mullrar som ett lejon med magkatarr och sedan kommer en blinkning med helljusen. Min spontana tanke är då att växelspaken kanske var oljig och att föraren slant eller hade Parkinsons syndrom eller liknande. När blinkningarna med helljusen fortsatte komma och blev lika frekventa som de blinkningar en strandraggare i Malaga som fått en mygga i ögat kan leverera började jag tänka att han anser att jag ska köra fortare. På bron är hastighetsbegränsningen 30 km i timmen. Första tanken är att snabba på lite, jag vill ju inte få epilepsi av alla blinkningar och den bakomvarande föraren verkade ha bråttom. Han kanske skulle se Dobidoo eller hinna köpa en Gorbys-pirog innan gymmet stänger och det vill jag givetvis inte förvägra honom. Sedan står jag på mig och fortsätter hålla maxhastigheten. Efter en rad blinkningar utan reaktion från min sida, byter föraren i den svarta bilen fil och susar förbi mig. När han åker förbi skakar han på huvudet och verkar ha käkat blängsylta. Somliga straffar Gud dock direkt. Något stenkast därifrån står poliser och kontrollerar hastighet. BMW:n blir givetvis invinkad och fick med all sannolikhet en bot modell större. 

På börsen är det lätt att dras med i andras stress och hype. Bitcoin, hypeade tillväxtcase utan lönsamhet, eller grannen som köpt Ferrari tack vare att hans belånade portfölj exploderat i värde – alltid med löften om guld och gröna skogar.

Men precis som på bron: du behöver stå på dig och hålla dig till din strategi. Låt andra köra snabbt, låt dem jaga trendiga case, låt dem få sina guldmedaljer för ett år. Det är ingen tragedi. Om du inte vet varför du äger något, hur ska du då stå ut när marknaden kastar dig i diket – en stor nedgång, en blankarrapport, eller helt enkelt irrationella kursrörelser?

Den verkliga styrkan är att hålla sig till sin plan, hålla farten där du vet att du kan kontrollera bilen – och portföljen. Resten är blinkningar och buller som inte är värda att bli stressad över.

Lektion 4 - Att vara ödmjuk och ha fötterna på jorden

När vi klev in i den där vita vanen för att åka ut till halkbanan kändes det nästan som en skolutflykt. En brokig skara ungdomar, lite nervösa, lite förväntansfulla. Där satt vi: plugghästar, gamers, sportkillar – och så de två guccikepsarna. Två kompisar som gled in som om de var på väg till en musikvideo snarare än en säkerhetskurs. Byxorna hängde så långt ner att man nästan förväntade sig en sponsorlogga från byggvaruhandeln, kepsarna satt som permanent fastlimmade på huvudet, och tuggbubblorna var så stora att man kunde ana nästa lågkonjunktur i dem.

Instruktören, en man som såg ut att ha gjort lumpen tre gånger om bara för att det var roligt, ställde upp oss och höll en predikan:
"Nästan alla klarar halkbanan. Följ bara instruktionerna, kör inte som idioter och respektera riskerna."

Så vi körde. Bromsade på torr asfalt, provade undanmanövrar, kände på greppet. Men när guccikepsarna tog plats bakom ratten förvandlades övningen till en sketch. Passageraren lutade bak stolen till max, slängde upp fossingarna på instrumentpanelen och såg ut som om han väntade på drinkservice. Föraren? Han verkade mest fokuserad på att se cool ut medan ABS:en hackade för livet under bromstestet.

Efteråt kallade instruktören in dem. Med rösten av ett gevärssalva fräste han:
– "Hur i helvete tänkte ni när ni satt i bilen?!"
– "Vi ville bara chilla, asså."
– "Fötterna på instrumentpanelen? Ni hade blivit köttfärs i en riktig krock!"
– "Men det är ju övningsbana, inget kan hända här…"

Dialogen var som hämtad ur en sketch av Grotesco. Instruktören gick i falsett av vrede, guccikepsarna i slow motion av likgiltighet. Vi andra tittade på och lärde oss en sak: vissa människor klarar inte ens halkbanans mest basala logik. 

Guccikepsarna finns också på aktiemarknaden. De är de där investerarna som tror att reglerna inte gäller dem. De sitter belånat upp till öronen, trycker hela portföljen i ett överhaussat small cap-case och lutar sig bakåt med fötterna på instrumentpanelen. "Det här är bara en övningsbana, inget kan hända."

Instruktören är marknaden själv. Den bryr sig inte om dina kepsar, ditt swag eller ditt självförtroende. Den har noll tålamod med attityd. När kraschen kommer är det inte läge att gnabbas – då smäller det, och den som ”chillat” bort riskhanteringen får plötsligt en airbag i ansiktet och en portfölj som ser ut som en kvaddad Golf.

Lektion 5 - det förnuftiga valet

Jag gick runt bilhallen som en hungrig varg bland ett smörgåsbord av glänsande frestelser. Där stod de: en röd Ferrari som såg ut som den kunde springa ifrån tiden själv, en svart Porsche som mullrade som ett argt lejon och en sprillans ny Audi som blinkade med alla lysen på samma gång – som om den visste att världen redan bedömer dig på första sekund.

Jag kunde nästan känna hur mitt hjärta slog snabbare för varje sportbil jag klämde på. De hade kurvor som lockade, motorer som lovade adrenalin, ljudsystem som skulle få Beethoven att gråta av lycka. Men efter några varv runt drömmen började verkligheten knacka mig på axeln. Hur mycket bagage kan jag egentligen lasta in? Hur mycket kommer den här bilen kosta i drift? Och tänk om det regnar, eller snöar, eller jag måste köra till IKEA på en lördag?

Till slut landade jag på Skoda Octavia. Inte sexig, inte en showstopper, men praktisk, bränslesnål, rymlig och rimlig i pris. Jag kunde packa allt jag behövde, köra tryggt i all slags väder och ändå känna att pengarna var väl spenderade. Den här bilen var inget för att imponera på grannen – men den skulle fungera varje dag, år efter år.

På börsen fungerar det på samma sätt. Det är lätt att dras med i Ferrari-aktierna – de snabbväxande techbolagen, de hajpade småbolagen med potential att explodera i värde över en natt. De lockar med kurvor, ljus och motorer som mullrar. Men verkligheten är brutal: hög volatilitet, risk för krascher och kostnader som inte syns på ytan.

Det är då det förnuftiga valet kommer in: bolaget som fungerar, år ut och år in. Som Skoda Octavia i bilvärlden. Stabilt kassaflöde, rimlig värdering, uthållighet i alla väder. Det är inte glamouröst, men det klarar kriser, ger trygghet och låter dig sova gott om natten. Att du har paraply i förardörren precis som Bentley har skadar inte heller...

Slutsats: På både vägen och börsen handlar det om att balansera drömmar med verklighet. Ibland är den glänsande bilen frestande – men det är det praktiska, pålitliga valet som vinner i längden. Den som bygger sin portfölj som man väljer sin vardagsbil: med förnuft, marginaler och långsiktig användbarhet, undviker krascher och får ut mest av resan.

Slutord

Att ta körkort och att köra bil är en ganska konkret påminnelse om livet och investeringar: risker är verkliga, andra människor beter sig irrationellt, stress och frestelser lurar runt varje hörn och det glamourösa valet är sällan det mest hållbara. På vägen lär man sig bromsa i tid, hålla avstånd, stå på sig och planera för oförutsedda händelser – och precis samma principer gäller på börsen.

Ofta är det inte den som följer de mest spännande trenderna, som kör snabbast eller investerar i det hetaste bolaget, som når mål utan skavanker. Det är den som tar höjd för risker, respekterar marginaler, håller sig till sin plan och väljer det praktiska framför det bländande. Den som väljer en Skoda Octavia framför Ferrari när vardagen kräver stabilitet, den som inte låter blinkningar och stress från andra styra farten, och den som prioriterar uthållighet framför glamour – det är den föraren som når tryggt i mål, år efter år.

Så när du sätter dig bakom ratten, eller framför skärmen och väljer aktier: planera, tänk långsiktigt och respektera riskerna. Låt andra leka med Ferrari och blinkande helljus – du vet redan att det är den förnuftiga, stabila vägen som tar dig längst utan onödiga krascher. Och precis som på vägen så handlar det inte om att imponera på grannen, utan om att komma fram säkert och med portföljen (och bilen) intakt.