söndag 19 maj 2019

Fordlandia - balansen mellan att böja eller brytas

Om du ändrar några bokstäver i Finlandia kommer du helt osökt från en spritsort eller ett av de finaste musikstycken en finne har producerat någonsin till något helt annat - Fordlandia. Det är en mytomspunnen och mystisk stad djupt inne i Amazonas vildvuxna och frodiga djungel. Året var 1928 och den gamle skojaren Henry Ford som är känd för att ha revolutionerat tillverkningen av bilar genom att låta rishögar bli ihopsatta på löpande band sippade på en konjak och bolmade metodiskt på sin Habanero-cigarr. Bilarna sålde som smör i solsken och nya modell A som följde den klassiska modellen T hade introducerats med goda resultat. Det fanns bara ett orosmoln. Ford kontrollerade allting av bilen, allt ifrån motorns komponenter till vindrutetorkarna, men inte gummi till däcken. Det blev en allt högre kostnad då det var en oligopolmarknad där gummibaroner kunde skratta hela vägen till banken.

Ford hade fått nog av detta och bestämde sig för att skapa världens största gummiplantage inne i Amazonas djungler, men inte nog med det. Förutom att trygga försörjningen av gummi skulle han kunna skapa en drömstad lik ingen annan. En förverkligad utopi av amerikansk modell där brasilianska befolkningen kunde få ta del av en strimma av det hopp och ljus som strömmar från den amerikanska kulturens fyrbåk. Tidigare hade han i USA höjt arbetarnas löner och minskat personalomsättningen och ökat produktiviteten. Varför inte upprepa bedriften?  Hans rykte som Krösus Sorks snälla bror ska inte underskattas och detta projekt skulle givetvis bära hans namn.

Cheferna var amerikaner och de fick bo på de finaste ställena där det fanns rinnande vatten, medan brasilianarna fick bo i mer slumliknande förhållanden. Alkohol, kvinnor, fotboll och tobak, dvs. merparten av livets glädjeämnen var strikt förbjudna inom området, inklusive i arbetarnas egna hem. Inspektörer gick från dörr till dörr och såg till att reglerna om efterföljdes. Arbetarna hade dock simbassänger, biograf, golfbanor och blev serverade svettiga jänkarburgare från en föregångare till gyllene måsen, så de borde ändå vara nöjda tänkte Ford. Vidare blev arbetarna tvingade att jobb mitt på dagen, när de i vanliga fall tog siesta pga. den outhärdliga hettan. De brasilianska arbetarna började därför frekventera en ö 8 kilometer uppströms där det öppnades bordeller, och där alkoholen samt tobaken flödade fritt. Behandlingen av arbetarna ledde till många strejker och vid flera tillfällen fick man ringa in militären som kunde lugna arbetarna en smula genom att skramla med sina skinande musköter. 

Ett av de största problemen var att cheferna saknade kunskaper om odling i tropikerna och de lät alla kautschukträd stå i tätt packade rader som stenar på en kyrkogård. Det fungerade i Sydostasien såsom i Malaysia där träden saknade naturliga fiender, men i Brasilien blev det enkelt för sjukdomar, skadedjur och dylikt att sprida sig som en löpeld bland träden. I Brasilien brukade odling ske genom att träden var åtskilda från varandra. Det var synd att slipsnissarna inte läst modern portföljteori i och med att den introducerades först 1952, för då hade de kanske insett att man inte ska lägga alla ägg i samma korg. Hela projektet lades ned 1945, när kanonernas muller i andra världskriget hade lagt sig över slagfälten. När Fords sonson sålde tillbaka Fordlandia och en närliggande by till regeringen kunde de boka en reaförlust på 20 miljoner dollar. När syntetiskt gummi upptäcktes fanns inte ett lika stort behov av att försöka producera det naturligt. Därmed gick ett av de största industriella projekten genom tiderna i graven. 


Lärdomar 



Fordlandia är en historia om så mycket mer än en industrimagnat med hybris. Det är lätt att säga att det var en rad rookie mistakes som ledde till det resultat som blev i slutändan, men det vore för simplifierat. Vad som gör Fordlandia särskilt intressant är balansgången mellan att hålla kvar och att låta gå; att vara principfast som en sten eller flexibel som vatten. I det här fallet tog Ford något som fungerat historiskt och i andra kontexter såsom i USA och Malaysia in i en ny kontext - Brasilien - där det uppenbarligen misslyckades och inte alls fungerade. Å andra sidan går det att hitta lika många exempel på motsatsen, dvs. någon som helt bortser från tidigare fungerande koncept och börjar använda nya sätt att tänka med lika katastrofala konsekvenser. Tänk alla bankirer som började överge nyckeltal såsom P/E under it-bubblan därför att det var nya tider eller Adolf Hitler som trodde att det nya blixtkriget skulle gå så fort att den ryska vintern inte skulle hinna ikapp trots att Napoleons ryska nederlag är vida kända.

Det kan uppenbarligen finnas en kostnad med att hålla kvar i något gammalt som har fungerat tidigare. De stenslipare och böcklingrökerier som var en vanlig syn hundra år sedan hade haft svårt att konkurrera i dag. Samtidigt kan det på motsvarande sätt finnas en kostnad med att anpassa sig på fel sätt när det bästa hade varit att bara fortsätta med något som fungerat. Räcker att googla på M&A så ser man hur mycket värde som förstörs när två dinosaurier ska bli mer motståndskraftiga genom att slås samman. När en ny Vd är tillsatt måste den omedelbums sjösätta ett större åtgärdsprogram för att strömlinjeforma verksamheten och byta ut loggan illa kvickt; annars kan folk tro att Vd:n är passiv.

Att vara contrarian och värdeinvesterare gör att ens principer ständigt blir prövade. En person som liksom Groucho Marx säger; "Jag har mina principer, men gillar du inte dem har jag andra", blir inte långlivad i spelet. För att få högre avkastning än genomsnittet krävs att man gör något annorlunda än snittet. Ibland kommer portföljen att ha sämre avkastning än börsen som helhet. Om man kastar in handduken för tidigt, är risken att man då inte följer sina principer och att underavkastningen kommer som ett brev på posten. Om du tar en position och sedan säljer baserat på marknadens nycker och infall kan avkastningen inte gärna bli hög över tid. Ibland måste man också kunna medge att det var ett misstag. Har man köpt in sig i Fordlandia vill man inte sitta kvar längre än nödvändigt. Även här blir förlusterna stora och alternativkostnaden är att man hade kunnat köpa något betydligt bättre case medan man sitter på surdegen utan att det blir någon fralla till frullen. Det finns ändå några aspekter som jag tycker är värda att notera;

Är det en ny situation? 


Jag har varit inne på det tidigare, men det är ganska skrämmande att se vissa branscher stöpas om fullständigt. Nu köper vi inte lump och paltor i en fysisk affär, utan vi tenderar oftare att sitta med ett glas rödvin i näven och beställa på lördagskvällen från hemmets trygga vrå där man slipper kriga sig fram mellan plånboksbärande pensionärer eller skolkande skolungdomar. De bästa investeringarna gör man ofta i kvalitetsbolag som fått tillfälliga problem, som upplever ett fartgupp på vägen, men där slutet av vägen fortfarande innehåller en kruka guld vid regnbågens slut. Men hur vet man att det är tillfälligt? Det var tal om en superkonjunktur 2007 där råvaruboomen i Kina skulle göra att vi undvek en lågkonjunktur helt och det var möjligt för bostadspriserna i Stockholm att gå ned runt 2017. Att göra efterforskningar kan underlätta. Vi kan se andelen som handlar kläder online över tid på andra marknader såväl som i Sverige. Det är farligt att anta att det är annorlunda bara för att något är nytt. Även om cannabisavregleringen som sker på många håll i världen och som gjort att Aurora Cannabis är mest populära utländska aktien på avanza är unik i sitt slag, har liknande avregleringar skett tidigare. Det går att läsa på hur det gått för aktörerna i andra branscher som avreglerats och vad sannolikheten för framgång skulle kunna vara. Att göra sin egen hemläxa och att se vilka redskap som kan appliceras och i vilka fall vi måste tänka om är av godo. Man ska ta det lugnt med att direkt tänka att det är nya tider nu och att gamla sanningar inte spelar någon roll.

Framgång är en av våra största fiender


Framgångar är bland de farligaste som kan drabba oss. Det är just när de går som bäst; när lärkorna sjunger högt i skyn och när solens strålar blänker i segerchampagnen som vi är som mest förblindade. Varje procent kursuppgång är något som adderar en ytterligare sten till det tunga lass vi måste bära. Ford hade med så stor framgång lyckats revolutionera bilbranschen och var i det närmaste odödlig. En klanderfri historik gör något mer attraktivt, men också svårare att ändra kurs när isberget tornar upp sig i horisonten. Fords rådgivare föreslog att han borde förhandla med lokala underleverantörer i Brasilien i stället för att starta projektet, men den gamle gossen slog dövörat till; hans ambitioner var betydligt högre. Det är svårt att vara ödmjuk därför att framgång är den föda som hybrisen livnär sig på. Fondförvaltaren Bill Ackman som gick in och blankade Herbalife för en miljard dollar fick efter cirka tre år kasta in handduken med stora förluster. Jag kommer ihåg när jag i en kurs på högskolan tillsammans med några vänner skrev det bästa grupparbetet i hela kullen om 300 personer och fick en utmärkelse. När vi gick fortsättningskursen i management återanvände vi samma modeller som vi använt tidigare eftersom vi tyckte att läroboken i kurs 2 var mycket sämre. Det mediokra resultatet lät inte vänta på sig. 


Passivitet är inte alltid pest 


Även om hela samhället bygger på flit i den gigantiska myrstack som kallas nio till fem-samhället är investering en aktivitet som ofta kan belöna en ändalykt av betong samt att kunna ta det piano när grannen skriker att han fått bingo. När jag var sex år fick klassen en uppgift att man skulle skriva vad man var bra på och illustrera det. De flesta skrev att de var bra på att spela fotboll, leka med dockor eller spela monopol. Jag skrev att jag är bra på att sitta still och tecknade mig själv på en parkbänk. Dunken med t-röd var inte i närheten av bänken, men jag tror att jag redan då fångade essensen i värdeinvestering. Om det inte är en ny situation och vår research gör gällande att det är ett övergående problem, samtidigt som tidigare framgångar inte gett oss hybris, är sannolikheten större att vi vågar sitta still. Lika tyst som en buddhist i Nirvana eller som tjuren Ferdinand när konkurrenter stångar sig blodiga. Passivitet behöver inte vara något dåligt. För att kunna bli en fullfjädrad investerare tror jag att det kan vara bra att inte få sina dopaminkickar från en kursuppgång och sedan titta på portföljutvecklingen stup i kvarten. Det är att jämföra med en blind blixtförälskelse. Att kunna se sitt bolag ta steg ute i vida världen som en son eller dotter, är nog ett mer gynnsamt förhållningssätt för alla utom fördyrande mellanhänder som lever på transaktionskostnader. Att Avanzas snittportfölj brukar underavkasta index i stort sett varje år talar sitt tydliga språk. Våga vara passiv om den aktiva analysen av situationen leder till slutsatsen att det är bästa sättet att handla.


Slutord 


Man kan fråga sig vad som egentligen hände med Fordlandia. Under många år levde de cirka hundra invånarna i en tynande tillvaro bland de gamla byggnader som stod i ruiner i många fall, men som i andra fall stod kvar och vittnade om en svunnen tid och ett annat liv. Numer bor cirka 2 000 personer i samhället i Amazonas regnskog. Att använda gamla beprövade redskap i nya situationer utan att göra efterforskning på de lokala förhållandena kan vara förödande. Lika förödande kan det emellertid vara att helt ändra angreppssätt i en situation som kanske inte är så ny. Hade han smällt upp en ny Ford-fabrik i Alaska kanske den inte hade behövt ha brasilianskt tema eller vara så olik fabriken i Michigan. Det finns alltid ett pris att betala för att vara såväl aktiv som passiv och det är först långt i efterhand vi kan se vad som var rätt. I slutändan tror jag dock att det är en stor dos sunt förnuft och ett benhårt psyke där man vågar gå mot strömmen som gör att man lyckas, såväl när det gäller gummiplantager som på aktiemarknaden.

Vi är i en intressant tid där det är i stort sett gratis att låna pengar och där Amazon likt en piraya i Amazonas äter upp allt i sin väg. Är det en helt ny situation? Kanske. Kommer gamla verktyg att i vissa fall visa sig obsoleta i ett klimat där techbolag värderas på antalet användare och inte kassaflöden? Kanske. I väntan på vad som händer försöker jag ta det piano med min äggmacka och min pilsner i solskenet. Jag fortsätter med det som har fungerat för mig; tråkiga industribolag med stor ägarfamilj, med god historik och rimlig eller låg värdering. Det är möjligt att min strategi snart får offras på förändringens altare och att jag om fem år skriver en krönika om Irvinglandia - ett misslyckat projekt att säkra försörjningen av senap genom att odla senap på Grönland. Innan den dagen kan jag bara hoppas att det finns någon skärva av rationalitet i min strategi.





2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. Det är i sanning en fröjd för bade öga och själ att läsa dina texter. Önskar att alla bloggare hade last och förstått/ tagit till sig det rika innehållet.

    Mvh // Procentpanik

    SvaraRadera